Parma - Lazio
Inför Parma - Lazio
Parma går uppemot ett Lazio som är starkare än på mycket länge.
Spektaklet på Sardinien
Parma stod för en heroisk upphämtning borta mot Cagliari senast. Ett skadeskjutet Parma hamnade under en rejäl press under den första halvleken och Cagliari tog ledningen innan 20 minuter hade tickat. Trots den jobbiga starten jobbar sig Parma in i matchen. Gaston Brugman hamnar högre upp i planen och ligger bakom det mesta i chansväg, han frispelar Kucka som försöker kruta in bollen med kraft men Cragno räddar. Detta var en ledtråd om vad som komma skall för precis innan paus var firma Brugman-Kucka framme igen. Denna gång kunde inte Kucka missa då han fick öppet mål serverat efter ett kanoninspel från Brugman. Inledningen av den andra halvleken inleddes på samma sätt som den första, Cagliari öste på och Parma fick försvarara sig med blotta förskräckelsen. På twitter såg jag många neutrala som hävdade att Cagliari borde ha lett med 6-0 vilket dock var en rejäl överdrift ska sägas men ändå representativt för hur jobbig den här matchen var i perioder för Parma. 2-1 målet kommer i 53:e minuten för sardinierna och vid den tidpunkten kändes det som att Parma inte hade mycket att hämta i den här matchen. Men här visade D'Aversas manskap sin kanske största styrka vilket är deras mentala styrka. Trots att de kommit så fel in i den här matchen så lyckas de kämpa sig tillbaka. Parma tar över taktpinnen mer och mer och börjar få till några fina anfallskombinationer. Gaston Brugman börjar synas allt mer på planen igen och fördelar bollarna framåt. I den 72:e minuten står Maran för ett beslut som gynnade Parma snarare än Cagliari. Han plockade av gamla Parmaprodukten Luca Cigarini vilket gav effekten av en ännu större Parma dominans centralt. Cigarini har på ålderns höst återgått till sin underskattade vattenbärarstatus där han är vital för sitt Cagliari men sällan får de stora rubriker. Det märks väldigt tydligt när han inte befinner sig på planen. Parma försökte och försökte men det såg ut som att man saknade den verkliga spetsen framåt. Man ska som sagt komma ihåg att hela Parmas ordinarie offensiv(Inglese, Kulusevski, Gervinho, Karamoh) saknades i den här matchen. Jasmin Kurtic hade problem med slutprodukten. Han dribblade sig loss gång på gång längs vänsterkanten men misslyckades alltid med sista inlägget eller inspelet och svor åt sig själv i frustration. Men i matchens absolut sista minut får han till det med ett perfekt inlägg till den danska giganten Cornelius som slaktade allt i luftväg och nickade in 2-2. En magisk avslutning på matchen och Kurtic ska ha beröm för hur han hela tiden skakar av sig misslyckade aktioner och fortsätter att kämpa och testa.
Gervinho dramat
Gervinho är inte uttagen till dagens match mot örnarna från Rom. Anledningen är det dramat som utspelade sig under vinterfönstrets sista dagar. Roberto D'Aversa avslöjade för världen att ivorianen mer eller mindre gått ut i strejk och vägrat dyka upp på träning flera dagar i följd. Och syftet bakom detta agerandet var att försöka tvinga Parmas ledning att sälja honom. Parma fick till en affär med Al-Sadd som tränas av den gamle storspelaren Xavi. Allt var i sin ordning men så stod Gervinho för en tvärvändning och valde att inte skriva på för dem. Och nu befinner vi oss i denna obekväma situationen där Gervinho alltså är kvar i Parma. Frågeställningen som förs är ju om Parma ska begrava stridsyxan och förlåta Gervais eller om man ska sätta ned foten och visa att ett sådant här beteende inte är acceptabelt? Jag dras åt det sistnämnda alternativet. Hade Gervinho endast lämnat in en transferbegäran men fortsatt tränat som det fullblodsproffs man ska kunna ställa krav på att han är hade detta inte var något problem. Men när Gervinho väljer att vanära sitt kontrakt på det här sättet och vägrar göra det han får väldigt bra betalt för att göra, det är inte acceptabelt. Man kan dessutom aldrig känna någon större tillförlit för en sådan spelare heller. Blir extra symboliskt detta då Gervinho blev befordrad till vice-kapten den här säsongen och hade Bruno Alves beslutat sig för att lägga skorna på hyllan efter säsongen(Evighetsmannen förlängde med ett år dock) så hade Gervinho alltså varit Parmas kapten nästa säsong. Detta är ju inte mycket till föredömligt beteende som man efterfrågar och förväntar sig från en kapten.
The beast from Slovakia
Om Gervinho är en stjärna som inte är mycket till föredöme så är den gode Juraj Kucka det motsatta. På sociala medier så pekade Parmasupportrar ut efter Cagliarimatchen att Kucka är en favorit till titeln som säsongens spelare för Parma. Och när jag tänkte efter lite noggrannare själv så insåg jag att jag höll med i det påståendet. Juraj Kuckas dåliga insatser sedan han anslöt till Parma i januari under fjolårssäsongen är väldigt lätt räkneliga och detta eftersom de inte existerar. Den sämsta insatsen han stått för var i matchen mot Inter under fjolårssäsongen då han slarvigt tappade bollen på mittplan som ledde till baklängesmålet som kostade Parma matchen. Men det var ett isolerat misstag, insatsen som helhet i den matchen var bra från Kuckas sida. Slovaken är alltid bra, han kliver alltid av som en av lagets tre bästa spelare i match efter match efter match. Han är så otroligt stabil och konsekvent att man råkar ta honom lite grann för givet. Han är alltid bra och därför så är det inte ens lönt att påpeka att han gjort det bra efter en match. Han är en klasspelare på den här nivån som tycks vara immun mot dålig form som andra spelare lider av. Jag tror det är Kuckas fantastiska mentalitet och arbetsmoral som är anledningen till detta. Han gör sig alltid nyttig med sitt slit och sin inställning. Ifjol var han vårens spelare för Parma där han på ett individuellt plan slog sitt egna poängrekord trots att han inte deltog under hösten. I år har han fortsatt i samma stil. Man måste säga att han har motsvarat de högt ställda förväntningar som man hade när han kom. Jag beskrev ju honom som en perfekt D'Aversa spelare och det har han visat sig vara. Juraj ger sig aldrig och spelar där D'Aversa säger att han ska spela utan att klaga. Spelar ingen roll om det är på kanten eller centralt på mitten eller som falsk nia. Kucka gör alltid jobbet.
Förutsättningarna på förhand
Parma kommer till spel utan Roberto Inglese som för de som missat det tragiskt nog skadade om sig på nytt och han kommer missa resten av säsongen. Det har varit ett riktigt mardrömsår för honom och jag känner stor sympati för "Bobby". Gervinho är utanför laget och Matteo Scozzarella har mystiska muskelskador som håller honom utanför matchtruppen. Sedan finns det vissa frågetecken kring Kulusevski, Cornelius och Karamoh. Framförallt Cornelius måste Parma var extra rädda om då han i Ingleses frånvaro är den enda renodlade centern man har att tillgå för resten av säsongen. Det var ett misslyckande från sportchef Faggianos sida att man inte lyckades åtgärda den huvudvärken för D'Aversa under januarifönstret. Även den eviga slitvargen Riccardo Gagliolo har haft vissa bekymmer och kommer testas sent. Sedan är frågan om Simone Colombi får fortsätta mellan stolparna som Sepes ersättare efter sin positiva insats senast mot Cagliari eller om inlånade Radu får chansen på en gång nu.
Motståndaren
Lazio går mot en gyllene säsong i år. Lillebror Inzaghi har seglat upp som en framtida stortränare och det är bara att plocka av sig hatten. Igli Tare har visserligen gjort ett fantastisk jobb som sportchef över tid i huvudstaden med finurliga värvningar men Inzaghi har lotsas många av dessa spelare till en högre nivå. Strakosha, Acerbi, Luis Alberto, Milinkovic-Savic och Ciro Immobile tillhör seriens främsta spelare på sina respektive positioner. I synnerhet firma Alberto-Immobile har ju nått en sinnessjuk nivå i år. Det är populärt nuförtiden har jag sett att ta Immobiles makalösa prestationer bort från honom. Att minimera honom och säga att det endast är kopplat till att laget gör honom bra. Detta kan sägas om alla spelare i princip så det är lite märkligt att det enbart gäller Immobile. Jag ser det på ett annat sätt. En anledning till Lazios fina säsong är att Inzaghi har lotsat Immobile till en ännu högre nivå. När jag ser honom spela så ser jag en komplett anfallare som bidrar med så otroligt mycket. Han är exempelvis den anfallaren som stått för flest assist i år i Serie A. Det är också nästan provocerande att se honom ge bort straffsparkar och ändå toppa Serie A:s skytteliga. Ska sägas att Romelu Lukaku också är en osjälvisk typ som ger bort straffsparkar och sätter laget före jaget så slutsatsen som kan dras är att det dånas för den osjälviska skyttekungen i Serie A. Ciro Immobile är Italiens främsta anfallare och det faktumet förändras inte av att vissa människor diktar ihop en alternativ verklighet där fallet inte är så.
Lazio kommer till spel utan Milinkovic-Savic som är avstängd och det råder även vissa tvivel kring Bastos och Joaquin Correa som lider av skavanker. Correa kan komma att starta på bänken enligt förhandsrapporteringar.
Tankar kring matchen
Lazio har vunnit de senaste tre tillställningarna mellan klubbarna och det har i princip maximal kontroll på senare tid när Parma stått för motståndet. Det är en otroligt svår match på förhand för Parma. Lazio kan vara ett av de jobbigaste lagen att möta med sitt organiserade presspel och dödliga spets i offensiven. Hellas visade att man kan neutralisera den offensiven men samtidigt är Hellas ett lag som har ett mycket bättre kollektivt försvarsspel än Parma och det är makalöst hur Ivan Juric fått bitarna på plats där. Han är en kandidat till årets tränare i Serie A.
Som en liten intressant sidnotis så kommer det hållas en tyst minut för Parmas forne president Ernesto Ceresini som avled i februari för exakt 30 år sedan. Ceresini var en otroligt omtyckt president och en absolut nyckel i Parmas stundande framgång. En myt kring 90-talets Parma är att man endast nådde framgång på grund av de pengarna som Tanzi och Parmalat investerade men detta är inte sant. Det tog flera år innan Parmalat började investera stort. Det var främst Ceresinis fantastiska jobb tillsammans med sportchefen Riccardo Sogliano och demontränaren Nevio Scala som bar Parma mot toppen. När Parma kom upp i Serie A och slutade på en fantastiskt fin 5:e plats under sin första säsong så var det med ett lag som bestod av samma kärna som Ceresini & Sogliano satte på plats i Serie B. Det fantastiska mittlåset bestod av Luigi Apolloni och Lorenzo Minotti, hänföraren var Marco Osio som härjade på mitten tillsammans med luxemburgaren Daniele Zoratto och skyttekungen var Parmasonen Alessandro Melli. Samtliga hade kommit till Parma redan på 1980-talet under Ceresinis ledning. Han etablerade en sådan stabil plattform som tog Parma till toppen och på grund av framgången som hans arbete medförde så beslöt sig Tanzi och Parmalat att satsa vidare.
Nevio Scala, en av nyckefigurerna bakom Parmas framgångsrika 1990-tal.
