Parma - Chievo 0-0, Gäsp
En premiär utan mersmak gav delad pott till två av ligans gulblåa lag.
När det är min tur att skriva matchrapport brukar jag ha för vana att föra lite anteckningar. Idag hade det räckt med ett litet visitkort för att få plats med mina kråkfötter, den redan nerplottrade framsidan till första halvlek och den blanka baksidan till andra. Kvällens Serie A-premiär var inget annat än en sorglig historia som ger alla den italienska fotbollens ovänner vatten på sin kvarn.
Parmas tre innermittfältare Parolo (bäst idag), Valdes och Marchionni är de enda som får godkänt i min bok. De har mycket boll och försöker hitta fram till anfallsduon, vilken de ofta når. Men på Cassano och kanske främst Amauri syns det tydligt att säsongen precis dragit igång, tajmingen saknas helt och såväl första som sista touch brister rejält. Löpningarna visar goda intentioner och så småningom kommer vi säkert att få njuta av små godbitar, men ikväll lämnade anfallsspelet mycket i övrigt att önska.
Bakåt är det sju resor värre, utan Paletta saknas struktur i backlinjen och felpositioneringarna är nästan lika många som felpassen från Gobbis (sämst idag) fot. Till och med Mirante ser virrig ut stundtals, han är ute och snurrar i luften vid något tillfälle och vid ett par andra rensar han rakt ut till Chievospelare mitt i plan.
Parma försöker riskminimera och undvika misstag vilket allt som oftast leder till att spelet blir krampaktigt och låser sig. Felpassen duggar tätt och de vassa chanserna uteblir. Inte förrän i den åttioförsta minuten skapas en riktigt vass chans när Cassano vackert rundar sina försvarare och lyfter in bollen till Biabiany. Den vindsnabbe fransmannen nickar hårt och välplacerat och alla utom Chievos målvakt räknar in ett ledningsmål i hemmalagets kolumn, men en magnifik enhandsräddning från Puggioni sätter stopp för de planerna.
Under matchens sista tio minuter släpper Parma på handbromsen och slutar oroa sig för att göra misstag. Man lyckas skapa ett rejält tryck inför en hemmapublik som försöker skrika in bollen i mål. Chievos försvarsspel är dessvärre tio gånger tajtare och mer samspelt än Parmas dito och målet uteblir. Det räcker inte att spela fotboll i enbart tio minuter för ett lag med Parmas standard.
Vi ska inte misströsta allt för mycket, statistiken talar sitt tydliga språk. De senaste femton premiärerna har bjudit på tolv kryss. Med Paletta tillbaka i backlinjen och ett mer matchtränat anfallspar kan säsongen troligtvis vända uppåt trots allt.
