Parma - Napoli2 - 1
Salvezzan kirrad!
Segern mot Napoli innebar att Parma nu matematiskt har säkrat spel i Serie A kommande säsong.
Parma kom till den här matchen med en medioker startelva präglad av rotation. Kanske D'Aversa kände att han behövde röra runt lite i grytan för att tända till sitt manskap och återskapa den gnistan som gått förlorad sedan Parma återvände från Covid-uppehållet. Tunga pjäser som Kulusevski, Gervinho och Kucka lämnades utanför elvan.
Men när allt ska summeras gick det väldigt bra. Parma gör två riktigt bra kollektiva insatser mot Napoli den här säsongen som totalt resulterade i 6 poäng. Två väldigt billiga straffar var källan bakom Parmas mål den här gången dock. Där den sistnämnda definitivt var objektivt felaktigt eftersom Kulusevski faller på eget bevåg innan kontakt ens inträffat, en filmning helt enkelt. Första straffen med Grassi finns det åtminstone kontakt och det går att argumentera för att den är rätt enligt regelboken. Å andra sidan fick Napoli en felaktig straff också där Grassis synd alltså var att han råkade befinna sig på planen när Napolispelare försökte skjuta. Han har inte armarna utåt vid blockeringsförsöket utan bollen tar på hans lår och studsar sedan upp på armen. Det ska inte vara straff i mitt tycke. Den här matchen visade på att det är alldeles för enkelt att få straffar i Serie A nuförtiden, majoriteten av alla straffar Parma fått emot sig den här säsongen vilket är många, Parma är nog bäst i serien på detta har varit felaktiga i mitt tycke. Står en försvarsspelare bara bakom en anfallare nuförtiden så blir det ju straff. Det är störtlöjligt och extremt irriterande. Regelboken måste ses om och mer tydliga direktiv måste ut. Bort med handsregeln helt och hållet och återgå till att enbart döma straff om man kan tyda att handsen var medveten. Som det är just nu kan en straffsituation vara given ena veckan för att veckan därpå inte vara det. Det är alldeles för inkonsekvent och som resultat blir det orättvist.
Men tillbaka till matchen. D'Aversa lyckas tygla Gattusos Napoli två gånger om den här säsongen. Det går definitivt att argumentera för att Parma har mött Napoli vid extremt tacksamma situationer den här säsongen men då får man ju ändå ge D'Aversa och hans manskap beröm för deras förmåga att kapitalisera på detta. Napoli lyckades inte komma upp i det tempot som de som bäst trivs i under någon utav matcherna mot Parma. Så som resultat blev det mycket bolltrillande utan någon direkt substans och ofta avslutade Napoli sina anfall med distansskott som inte besvärade deras förlorade son, Luigi Sepe särskilt mycket.
Det var skönt att se det koordinerade firandet som Parmaspelarna stod för vid målen. Samtidigt som man undrar om inte detta var lite cyniskt iscensatt som svar till kritiken man fått på slutet att spelarna inte längre bryr sig.
Ett par andra notiser
Jag tycker det är kul och inspirerande med en sådan som Luca Siligardi. Jepp, han är för begränsad för Serie A men han har suttit fast på bänken hela säsongen och varje gång han får chansen att starta så går han ut och kämpar som få andra. Man kan ändå förstå varför D'Aversa gillar Luca så pass mycket som han gör trots dennes begränsningar.
I somras värvade Parma Kastriot Dermaku på fri transfer med tanken att han skulle vara mittbacksbackup. Den här säsongen har italien-albanen startat 8 matcher när ordinarie mittbackspar inte varit tillgängliga. Och jag tycker han har varit stabil varje gång han spelat och tjänat sitt syfte helt och hållet. Det här är den typen utav smarta värvningar det aldrig pratas om egentligen. Det går att argumentera för att Dermaku har förtjänat mer speltid än han fått också. När Bruno Alves skadade sig under hösten fungerade Dermaku ypperligt som substitut för portugisen och igår när Iacoponi vilades blev resultatet likvärdigt. Väldigt användbar mittback och karaktär för D'Aversa att ha att tillgå.
Gaston Brugman var förmodligen Parmas bästa spelare igår med precis som han var i förra matchen mot Sampdoria. Han har gjort en smygarsäsong och börjar se mer och mer trygg ut i sin vitala roll som regista på mitten. Han hade problem i början av säsongen med den defensiva aspekten som medföljer rollen. Han hade en mer utpräglad offensiv roll i Pescara men har långsamt och succesivt växt allt mer in i sin roll i Parma. Det ska bli spännande att se vad som händer nästa säsong med honom.
Att Parma är matematiskt klara för Serie A med tre återstående omgångar innebär en förbättring från föregående säsong. Parma har också chansen att sluta på en väldigt respektabel position med. Just i detta nu ockuperar man ju trots allt 10:e platsen. Detta skulle vara en skön symbolisk seger för D'Aversa i och med de överdrivna känslomässiga reaktioner som skett från supporterhåll på sistone där D'Aversas avgång har krävts vilket är absurt och tecken på enorm hybris från vissa. Detta är en lyckad säsong för Parma. Nu gäller det bara fortsätta att vandra vidare och utvecklas.
I och med att säsongen i princip är färdigspelad för Parma där endast tom estestik står på spel så kommer jag att publicera en genomgång och summering utav säsongen till helgen.
Matchfakta
Parma - Napoli 2-1
1-0 '45(+2) Caprari, 1-1 '54 Insigne, 2-1 '87 Kulusevski .
Bollinnehav: 32-68
Antal skott: 8-19
Antal hörnor: 3-3
Startelvor:
Parma: 4-3-3 (som ändrade skepnad till 4-1-4-1): Sepe; Darmian, Dermaku, Alves, Pezzella; Grassi, Brugman, Kurtic; Siligardi, Caprari, Karamoh.
Napoli: 4-3-3: Meret; Lorenzo, Maksimovic, Koulibaly, Rui; Ruiz, Demme, Allan; Politano, Lozano, Insigne.
