Sampdoria - Parma2 - 0
Sampdoria - Parma 2-0: Klasskillnad
Det blev en jobbig afton på regniga Luigi Ferraris för Parma som lämnade matchen med noll inkasserade poäng.
Roberto D'Aversa valde att ställa upp med följande manskap:
4-3-3: Sepe; Iacoboni, Alves, Bastoni, Gagliolo; Rigoni, Scozzarella, Barilla; Siligardi, Inglese, Biabiany.
Inför matchen pratade D'Aversa om att han antingen kunde ställa upp med mer tekniskt begåvade spelare som Ciciretti eller med mer hårtjobbande spelare. Och slutsatsen man kan dra är att han valde den andra linjen även om Siligardi knappast är den största grovjobbaren i Italiens fotbollshistoria.
Den första halvleken tog sig den naturen som man på förhand förväntade sig att den skulle ta. Sampdoria var spelförande genom hela de första 45 minuterna och det ska de ju vara baserat på spelarmaterialet. Deras mittfält med Albin Ekdal som hänförare är ett spelskickligt sådant. Dennis Praet är en spelare som förknippas med större klubbar varje sommar och den här matchen visade prov på varför.
Den första halvlek var händelsefattig. Sampdoria dikterade matchbilden och var bollförande men saknade den extra lilla kreativiteten och fantasin för att verkligen sätta Parma på några större problem. Parma å andra sidan saknade den extra dödligheten vid kontringsanfallen som man har när Gervinho befinner sig på planen. Det var också ganska uppenbart att Parmas mittfält inte höll måttet i denna matchen. Scozzarella, Rigoni och Barilla får ingen motståndare att darra av skräck direkt. Den främsta chansen Parma vaskade fram kom på hörna när Rigoni rätt så ohotad fick nicka mot målet men bollen går utanför. Förmodligen borde Rigoni kunnat gjort det bättre och fått nicken på mål.
Under den andra halvleken så valde Sampdoria att skruva upp tempot och kvalitén avsevärt. Giampaolo hade identifierat potentiella svagheter i Parmas försvarslinje samtidigt som D'Aversa förmodligen inte hade sagt särskilt mycket alls i halvtid(Obs, spekulationer) utöver att sätta en extra gubbe på Albin Ekdal under den andra halvleken. Inte en helt knasig idé givetvis eftersom Ekdal är den som hela Sampdorias spel utgår ifrån. Problemet var väl kanske att det verkade som att Giampaolo hade räknat med detta. För helt plötsligt var det Praet som var navet i Sampdoria och belgaren fick väldigt fritt spelrum under den andra halvleken. Gång på gång så slog han diagonala passningar av finfin precision som skärde igenom Parmas försvar likt en sylvass motorsåg i ruttet virke. En ordentlig anstormning drabbade Parma där det kändes som att hela laget blev så tillbakatryckta att de alla stod på mållinjen bredvid Luigi Sepe. Parma hade inga knep eller verktyg för att motverka detta och Sampdorias ledningsmål var en katastrof som bara väntade på att ske. Och skedde gjorde det som sagt. Ytterbacken Sala spelar en genomskärare bakom Parmaförsvaret som ger Praet mycket yta efter kanten. Belgaren prickskjuter ett lågt inspel in till Caprari som löpt in mellan Parmas mittbackar. Caprari kan egentligen inte missa och missar gör han inte heller utan han han trycker in bollen i nät utom räckhåll för Luigi Sepe.
När ledningsmålet kom så var känslan att matchen nästan kunde blåsas av. Sannolikheten till poäng var ytterst liten. Sampdoria vidhöll sitt grepp av matchen och fortsatte pressa på för ytterligare ett mål. Och det mål skulle komma bara tre minuter efter ledningsmålet. Sampdoria vinner bollen efter intensivt presspel på Parmas planhalva. Bollen hamnar hos Praet på kanten som tillåts stå och sikta på Sampdoriaspelare inne i boxen. Praet slår ett inlägg av kvalité och precision rakt mot en omarkerad Quagliarella som med kraft nickar in bollen i mål. Sepe hinner inte ens reagera på linjen. Och efter 2-0 målet så var matchen officiellt död, det fanns ingen kraft kvar hos Parma utan det var snarare Sampdoria som var närmare ett 3-0 mål än Parma var en reducering. Amato Ciciretti hoppade in med en kvart kvar och såg spelsugen och det fanns positiva intentioner där men som sagt resten av Parma såg helt tröttkört ut. Sampdoria kastade in Riccardo Saponara med mindre än tio minuter kvar och han hade lekstuga på mittplan och var nära att dribbla sig igenom hela Parmaförsvaret och sätta 3-0 mot slutet men blev stoppad av Luigi Sepes handske.
Matchfakta
Bollinnehav: 71-29
Passningsprocent: 88-69
Antalet passningar: 697-278
Antalet skott: 13-5
Antalet skott på mål: 7-0
Antalet hörnor: 8-4
Bäst i Parma - Luigi Sepe. Ingen i Parma hade någon höjdarmatch direkt men Luigi Sepe gjorde åtminstone vad han kunde. Gjorde några bra ingripanden under matchens gång samtidigt som han inte kan lastas för något utav målen.
Bäst i Sampdoria - Dennis Praet hade lekstuga i andra halvlek och slutade på två assist när slutsignalen ljöd men det kunde mycket väl varit 4. Fabio Quagliarella måste också nämnas som dödar matchen med sin praktfulla panna. Neapelsonen har nu mäktat med 7 mål på de 6 senaste matcherna.
Frågetecken efter matchen - Roberto D'Aversas laguttagning - Leo Stulac var en av de mest givna kuggarna i D'Aversas startelva fram till sitt onödiga röda kort mot Frosinone. Sedan dess har Scozzarella haft platsen. Under denna perioden har Parma stått för imponerande insatser mot Sassuolo och Torino men jag tycker ärligt talat inte att Scozzarella har varit någon nyckel bakom dessa segrar. Det var mer så att man vann trots att Scozzarella befann sig på planen. Enligt mig baserat på vad jag har sett så är Stulac bättre på det mesta och slovenen måste tillbaks in i startelvan, pronto! Utan Gervinho så hade inte Parma den nödvändiga skickligheten i offensiven. Även när möjligheterna uppkom slarvades de bort. Biabiany och Siligardi är inte bra nog. När Gervinho inte kan spela så måste Ciciretti spela i mitt tycke då den rena skära fotbollsbegåvningen och det tekniska kunnandet är såpass mycket större hos honom än hos Siligardi och Di Gaudio. Inglese blev smärtsamt isolerad mot Sampdoria och slogs i en brottningsmatch som var omöjlig att vinna.
Sitter också och funderar på om inte Parma skulle ha modifierat sitt 4-3-3 en aning nu med facit i hand. Gagliolo hade sin klart sämsta match den här säsongen och detsamma kan sägas om han ytterbackskollega på andra sidan, Iacoboni. Men de hade det verkligen inte lätt, blev hela tiden utelämnade efter kanten utan något vidare understöd och alla Sampdorias möjligheter kom efter kanterna. Och bägge målet var nästintill identiska där Praet fick komma fri efter kanten. Parmas ytterbackar hade behövt ett bättre understöd i denna matchen.
