Summering utav hösten
Vi är halvvägs in på säsongen och här kommer en liten summering om vad vi fått bevittna hittills.
Höstens utropstecken
Dejan Kulusevski - Ja, vad ska man säga? Dejan "Kulan" Kulusevski har tagit samtliga med storm den här hösten. Det var ingen, och jag menar ingen som såg detta komma utom möjligtvis Parma och sportchefen Daniele Faggiano. Det sägs att Faggiano gjorde precis allt för att försöka sluga sig till en utköpsklausul i låneaffären i somras men Atalanta vägrade ge med sig. Detta vittnar väl om att även Bergamoklubben med forne Parmasportchefen Zamagna i spetsen även dem nog hade på känn att ett ordentligt genombrott skulle kunna ske. 4 mål och 7 assist och briljant i var och varannan match. Kulusevski har en nästintill absurd verktygslåda att kunna förlita sig på och en ren storklubbspotential som jag aldrig bevittnat tidigare hos en ung svensk fotbollsspelare.
Luigi Sepe - Den enda som möjligtvis kan utmana Kulusevski om titeln som höstens spelare i Parma. Luigi Sepe har varit fenomenal mellan stolparna under hösten vilket bland annat hans snittbetyg i Gazzettan indikerar. Med sitt 6,35 är han topp 5 i Serie A under hösten endast slagen av omänsklige Salvatore Sirigu(världens mest underskattade fotbollsspelare?), Thomas Strakosha, Pierluigi Gollini och Samir Handanovic. Sepe är en formidabel linjemålvakt med panterliknande reflexer. Hans förmåga att rädda skott från väldigt nära håll är det inte många som matchar i serien. Alla av Parmas stora skalpar har ackompanjerats av 3-4 paradräddningar från Sepe. Neapelsonen hade en liknande höst ifjol som sedan följdes upp av en tavelbenägen vår. Om Sepe kan bibehålla höstformen den här gången så kommer han vara en kandidat till årets målvakt i Serie A. En ärotitel som sedermera kommer att vinnas av antingen Handanovic eller den otroligt överskattade Szczesny trots att Sirigu borde ha vunnit den.
Simone Iacoponi - Inför säsongen så var det mittbackslåset som nämndes som den potentiella akilleshälen för Parma. Den fina talangen Alessandro Bastoni hade återvänt till Inter efter sitt fina genombrott under fjolåret och den enda förstärkningen som tillkommit var albanen Kastriot Dermaku som kändes mer som en backup än en spelare värvad för startelvan. In bredvid Bruno Alves klev Simone Iacoponi och som beställning på posten försvann alla orosmoln. Iacoponi har varit bästa spelare i backlinjen, när lagkapten Bruno Alves åkte på skadebekymmer tog Simone över ledarsitsen där bak och gjorde det briljant. Det är fantastisk med dessa historier med om spelare som får sitt genombrott sent, Iacoponi gjorde visserligen debut i högsta serien redan som 19-åring i Empoli men sedan tog det honom 12 långa år innan han lyckades återvända och etablera sig i serien.
Matteo Scozzarella - "Scotty" tillsammans med Iacoponi är två konstanta påminelser om den fantastiska klättringen genom seriesystemet som Parma mäktat med, den främsta genom tiderna för övrigt. De är vandrande källor av glädje och nutidsnostalgi. Bägge var två av Faggianos första värvningar som han gjorde när han tillträdde som sportchef när klubben hade det svårt i Serie C. Scozzarella identifierades som en nyttig truppspelare i Serie A men när nyförvärvet Leo Stulac inte mötte förhoppningarna klev Scozzarella in som en räddande ängel på det centrala mittfältet under fjolåret. I år var det tänkt att Gaston Brugman skulle vara förstafiol i regista-rollen. Det var till och med rykten i somras att 31-åringen skulle lämna Parma då de kryllades av intressenter i Serie B där Matteo har etablerat sig som en kvalitetsgaranti. Men återigen har Scozzarella överraskat och konkurrerat ut rivalen på positionen. I de allra största skalparna i år har Scozzarella haft en fundamental nyckelroll. När det kommer till sluga bollvinster och defensivt positionsspel så har han få övermän i serien. Dessvärre har han återkommande skadebekymmer vilket gör att det finns ett behov att trots allt ändå förstärka den här positionen för Parmas del. För D'Aversas manskap är ett mycket mera funktionellt lag när Scozzarella spelar, han är definitionen på den sortens spelare som förgyller systemet och gör sina lagkamrater bättre. Det finns en anledning till att Parma liksom har misslyckats med att värva en uppgradering till Matteo två fönster i rad nu, den här sortens spelare växer verkligen inte på träd längre.
Andreas Cornelius - Dansken har endast startat 3 matcher för Parma under hösten men står likväl på 5 mål vilket är imponerande. Anledningen till den något skrala speltiden är kopplade till återkommande skadebekymmer men när Cornelius väl har spelat så har han överträffat mina förväntningar. Det finns spännande sparkapital för Parma i och med att både Cornelius och anfallskonkurrenten Roberto Inglese har fått stora delar av hösten spoilerad av skador.
De främsta insatserna
Inter(b) 2-2
En fantastisk insats från D'Aversas mannar mot serieledaren som endast hade tappat poäng mot Juventus innan detta mötet. Framförallt var det imponerande hur snabbt Parma lyckades studsa tillbaka efter att Inter på ett väldigt turligt sätt lyckades ta ledningen. Det vittnade om stark mental styrka och sammanhållning. Yann Karamoh gjorde sin första match från start i Parmatröjan och svarade för en oförglömlig insats när han både stod för ett vackert mål samt agerade framspelare fram till Gervinhos 2-1 mål. Det var också imponerande hur välsamlat och stabilt försvarlinjen agerade efter Inters kvitteringsmål. Jätten från Milano lyckades inte riktigt skapa fram några verkligt farliga möjligheter och poängen var verkligen välförtjänt.
Genoa(h) 5-1
Genoa stod förmodligen för den sämsta försvarsinsatsen i årets Serie A. Parma hade i princip öppen gata varje gång man ställde om och ställde om gjorde man väldigt ofta på grund av Genoas väldigt riskartade spel där man i princip offrade sin backlinje i jakt på mål. Parma gjorde alltså fem mål i den här matchen men det kunde ha blivit fler än så. Andreas Cornelius introducerade sig på allvar inför hemmapubliken med ett läckert hattrick. Matteo Scozzarella såg ut att äga mitten utan större ansträngning. Och Kulusevski hade ett finger med i det mesta offensivt. Gervinho var väldigt ineffektiv till en början med många missade chanser men valde sedan att slå om och agera framspelare istället och klev senare av matchen med 2 assistpoäng i bagaget.
Roma(h) 2-0
Ännu en superb kollektiv insats mot ett av storlagen. Parma har sedan comebacken till Serie A börjat etablera sig som lite av en baneman för storklubbarna. Roma gör egentligen ingen dålig insats här heller men Parma var otroligt effektiva och bestämda när man väl ställde om. När chanserna gavs så tog man dem. Forna Lazialen Mattia Sprocati sköt passande nog in ledningsmålet. Andreas Cornelius hade sedan flera möjligheter att uttöka ledningen men hade inte ställt in siktet fullt ut samtidigt som Pau Lopez var pigg mellan stolparna. På tilläggstid när Roma satsar allt framåt slår Parma till igen. Hernani står för en briljant bollvinst högt upp i planen och slår sedan en perfekt genomskärare fram till Cornelius som i friläge med Pau Lopez inte missar den här gången. Cornelius går på kraft så att även om spanjoren lyckas få en handled på bollen så skulle det inte göra mycket nytta. Luigi Sepe stod även han för en framträdande insats mellan stolparna och gjorde en rad viktiga räddningar som hade ändrat utgången av den här matchen om det blivit mål.
Napoli(b) 1-2
Igen en mästerlig insats. Redan i den 4:e minuten tar Parma ledningen. Koulibaly slarvar med bollbehandlingen och Kulusevski hugger likt en kobra till sig bollen och införskaffar sig själv ett friläge efter att Koulibaly sedan snubblar. Han hamnar lite grann ut mot kanten och får därmed en liten sämre vinkel men detta kvittade då Kulan drog till med ett avslut som gav eko av Hernan Crespo. Argentinaren hade ju kanske den bästa avsluttekniken jag någonsin sätt där vinkel och hur målvakten stod positionerad i princip inte spelade någon roll. Kulusevski skruvar bollen förbi Meret med kraft. Distinkt och mästerligt avslut från den unge svensken. När Napoli sedan trycker på för ett kvitteringsmål får Parma en lysande möjlighet att dra ifrån ytterligare, Gervinho tar sig in i straffområdet och dammar av ett skott som Meret inte lyckas styra undan bättre än att den tar i stolpen och ut. Det kändes där och då som den missade möjligheten kanske skulle komma att kosta Parma poäng. I synnerhet när Milik sedermera kvitterade, Men Napoli lyckades aldrig överlista Sepe mer än en gång under matchen och sedan i den 93:e matchminuten får Parma en sista chans att kliva av matchen som segrare. Gervinho vinner bollen vid mittplan efter att en Napolispelaren återigen snubblar, denna gång är det Mertens som har problem med fotfästet. Gervinho sätter fart i sällskap med Kulusevski och de två sick-sackar sig igenom Napoliförsvaret som sedan avslutas det hela med en säker bredsida av ivorianen fram till 2-1. En mycket fin skalp som smakar extra gott på grund av det sena avgörandet.
De sämsta insatserna
Milan(h) 0-1
Nog den insatsen som gjorde mig som mest besviken. Parma gav i princip bort poängen i den här matchen. Det var ett Milan med dåligt självförtroende, obefintlig spelidé samt ny tränare som ingen ville ha som gästade Ennio Tardini. Och Parma uppträdde som om det var Juventus man mötte. Man visade en överdriven rädsla och passivitet. Det fanns mängder med möjligheter för Parma att ställa om och skada Milan men man valde att medvetet inte göra detta av någon märklig anledning. Parma försökte alltså på hemmaplan mot ett disharmoniskt Milan som befann sig fullständig kaos försvara sig till 0-0. Att Milan lyckades få till ett sent segermål känns rätt på något sätt, den här sortens prestationer förtjänade inte att gå obestraffat.
SPAL (b) 1-0
Jag minns i princip ingenting från den här matchen och efter att ha kollat igenom matchhöjdpunkterna i syfte att försöka jogga igång minnescentralen förstår jag varför. Parma skapar inte en enda farliga möjlighet i den här matchen och 1-0 är i underkant för SPAL. Den enda spelaren som uppträdde som om han ville befinna sig på planen var Luigi Sepe som räddade kvar Parma i matchen. Den här typen av håglösa alibiinsatser mot lag som Parma förväntas slå är man van vid nu då det såg ut såhär under hela fjolåret då Parma misslyckades med att vinna en enda match mot bottenlagen. En annan detalj som är viktigt att påpeka för att ge folk en bild av denna matchen är att Parma spelade de sista 20 minuterna med en man mer men lyckades inte utnyttja den fördelen överhuvudtaget. Den enda händelsen som gav positiva känslor från den här matchen var D'Aversa och Semplicis kärleksfulla kram innan matchen. Det är två fina tränare och gemytliga människor med ömsesidig respekt för varandra.
Hellas (h) 0-1
En frustrerande förlust då den inträffande omgången efter den heroiska skalpen mot Inter och precis som D'Aversa har sagt under säsongen så måste Parma försöka undvika den här typen utav förluster för annars betyder inte kryssen mot storlagen särskilt mycket. Parma gör inte samma typ av håglösa insats som mot SPAL exempelvis utan man skapar tillräckligt med möjligheter men effektiviteten var inte på topp. Hellas mål var en riktig drömträff från Darko Lazovic som var omöjlig att försvara sig emot också. Gervinho är en jättebra spelare men hans svaghet ligger ju ofta i avsluten, han står exempelvis i den här matchen för en briljant soloaktion när han dribblar sig igenom hela Hellasförsvaret för att sedan skjuta bollen i ribban, han hade egentligen bara kunnat placerat bollen in i mål men valde att gå på kraft vilket ledde till missat möjlighet.
Lazio(b) 2-0
Resultatet är ingenting att skämmas för då Lazio är ett jättebra lag men insatsen som helhet var en besvikelse framförallt när man ser till omständigheterna som omgav matchen. Lazio kom med dålig form och det fanns frågetecken över den fysiska formen hos många nyckelspelare som hade matchats intensivt under kort tid. Parma kom med bra självförtroende men det kunde man inte märka av. Lazio vann den här matchen utan att behöva anstränga sig alls och 2-0 var i underkant. Gervinho fick väldigt mycket kritik för sin insats men jag tycker folk var alldeles för hårda mot honom för Parmas offensiva idéer i den här matchen bestod enbart av att slå bollen mot Gervinho och hoppas att han fixar det på egen hand och Lazio hade honom punktmarkerad under hela matchen och lät honom inte ens få en extra millimeter.
Den galnaste insatsen
Torino(h) 3-2
Herregud vad var detta för någonting? Den matchen med störst underhållningsvärde som jag sett i år och då inkluderar jag alla lag och alla ligor. En riktig vilda västern duell som saknade spelregler. Det fanns ett oerhört komiskt värde varje gång bildproducenterna fångade upp D'Aversa och Mazzari och minspelet som de båda bjöd på. Den här matchen slutade i någonting som de bägge herrarna inte hade planerat på förhand. D'Aversa inledde matchen med sin patenterade stilfulla blåa kostym men sedan när slutsignalen ljöd hade kavajen åkt av och slipsknuten hade lättat och skjortärmarna var uppkavlade samtidigt som svetten rann på pannan. Mazzari hade på presskonferensen varnat Torino att de måste se upp för Parma livsfarliga omställningar. Tog 1 minut och 40 sekunder innan Torino hade åkt på en livsfarlig omställning som slutade i mål för Parma. Mazzari såg ut som han var villig att checka ut permanent. Torino kvitterar sedan via Ansaldi som var helt omarkerad inne i straffområdet. Riccardo Gagliolo står och skäller ut lagkamraterna innan han inser att det var ju han som hade ansvaret att markera Ansaldi och får då direkt be om ursäkt. Parma får sedan straffspark efter att VAR har fångat upp att Kulusevski skott hade blockerats av en arm från Torinoförsvarare. Bremer får dessutom sitt andra gula kort då de bedöms som medvetet. Bildproducenten fångar upp Mazzari som nu befinner sig i sitt mentala paradis och sippar ur paraplydrinkar. Gervinho försöker vänta ut Sirigu vilket var ett rejält misstag då Sirigu bara kyligt stod kvar och litade på sina reflexer. Sedan får Torino straffspark helt i onödan, Laurini sätter upp en armbåge mot Belotti trots att han inte ens befann sig i någon farlig position. Tuppen gör inga misstag från elva meter och känslan var nu att Parma trots drömstart och en man mer på planen hade slarvat bort matchen. Men blott två minuter senare kvitterar Parma när Kulusevski driver upp bollen för att sedan slå en makalös genomskärare till Cornelius som bara trycker upp bollen i nättaket. Andra halvleken består sedan av Parma som pressar för ledningsmål men blir stoppade av en storspelande Sirigu samt målramen. Torino är farligt nära också att lyckas få till ett segermål med när Parmas försvar brister i fokus. En inbytt Roberto Inglese blir till slut matchvinnare när han på ett Pippo Inzaghi liknande vis lyckas stå på rätt plats och peta in bollen från mållinjen i princip.
De främsta målen
Dejan Kulusevski Bologna(b) - Ett superbt mål från den unge supersvensken. Ett mål som osar av kvalité. Kulan drar till ett direktskott när bollen studsar ut från Bolognaförsvaret och det är ett avslut av högsta tekniska mått när han bara viker in bollen i bortre ändan utom räckhåll för Skorupski. https://youtu.be/Hv8ERBKx2jw?t=10
Yann Karamoh Inter(b) - Finns knappast ett bättre sätt att introducera sig själv för sin nya publik. Karamoh snappar upp bollen på Inters planhalva efter slarvig passning och gör sedan allt på egen hand. Han viker in och får till ett klassavslut vid närmsta stolpen. Det finns råpotential och talang i den unge fransosen vilket han visade här. https://youtu.be/dgSW2F-V4SE?t=76
Andreas Cornelius Torino(h) - Målet har redan nämnts i den här artikeln men det är ett snyggt mål. Kulusevski står för den perfekta tajmade genomskäraren och Cornelius dundrar sedan upp den i nättaket utan några som helst krusiduller. https://youtu.be/pKetmWy17jE?t=138
Gervinho Fiorentina(b) - Ett exempel på när Parmas omställningsfotboll är som mest effektiv. Scozzarella står för en slug bollvinst och bollen hamnar hos Kucka som vet exakt vem han ska leta efter. Han slår en djupledsboll till Gervinho som ryckt ifrån hela Fiorentinas försvarslinje. Ivorianen väntar sedan bara kyligt ut Dragowski, väntar tills han lägger sig för att sedan lätta bollen retligt över honom. Ett kompetent och läckert utfört kontringsanfall. https://youtu.be/05kZpqlPk0E?t=12
Andreas Cornelius Genoa(h) - I princip alla målen Parma gör i den här matchen är estetiska och lätta att kolla på en extra gång. Men mitt val eftersom jag helst inte vill välja två mål från samma match blir Cornelius andra mål i matchen och Parmas 3-0 mål. Dejan Kulusevski inleder anfallet med att vinna bollen och driver den sedan in på Genoas planhalva för att släppa den vidare till Gervinho på kanten. Gervinho rycker sig in i straffområdet men befinner sig inte i vinkel för skott utan chippar in bollen mot straffpunkten där Cornelius står och lurar. Dansken drar med kraft till bollen på halvvolley och den bara susar in i mål. https://youtu.be/VEe3DFX5fOU?t=101
Alberto Grassi Brescia(h) - Detta målet är egentligen inte med på grund av estetiska skäl utan mer på grund av vad det betydde på det emotionella planet. Alberto Grassi har haft en absurd otur och tvingats genomlida ett riktigt skadehelvete under sin tid i Parma hittills. Och att se honom hoppa in och få göra detta målet som man såg betydde otroligt mycket för honom orsakade värme i bröstpartiet. Också ett mål som visar på en annan av Kulusevskis styrkor. Svensken är så trött att han har svårt att stå på benen nästan men lyckas få till en sista kraftansträngning och det är riktigt kalasinlägg han får till som Grassi bara behöver sätta pannan på. Kulusevski kämpar i princip tills det att han är helt tömd på energi och känner blodsmaken i munnen, det är ingen joggande fixstjärna detta vilket nog är en stor anledning bakom Antonio Contes funna intresse i honom. https://youtu.be/XTdKB5pjJ4Y?t=203
Höstens Barillà
Matchen mot Sassuolo var frustrerande att bevittna. Parma kör helt över Sassuolo som spelade utan försvar i den här matchen. Parma fick två mål bortdömda på grund av VAR(eller på grund av regelbrott som VAR sedan snappade upp) samtidigt som Gervinho missade chans på chans på chans på chans. Parma borde ha vunnit den här matchen med minst 3-0 men efter 90 spelade minuter står det fortfarande 0-0. I den 95:e minuten dyker han upp när resten av laget har gett vika, Parmas räddande ängel. Antonino Barillà nickar in bollen som Sassuoloförsvarare sedan råkar skarva in i eget mål. Att även när han agerar hjälte och räddar Parma så lyckas han undvika att få den äran. Det blir inte mer Antonino Barillà än så.
Höstens spelare: Dejan Kulusevski
Dejans namn är överallt i den här artikeln. "Han vann bollen som ledde till...". "Hans fenomenala genomskärare innebar segermålet..". "Ett fantastiskt avslut av högsta tekniska kvalité från Kulusevski". Och det finns en klar anledning till detta. Man måste gå tillbaks till Sebastian Giovincos tid hos Gli Emiliani för att senast hitta en spelare som dominerade på detta sätt. Han har varit Parmas poängkung och ledstjärna under hösten. Och detta är inte bara en väl genomförd höst för en 19-årig Serie A-debutant utan precis som Gazzetta dello sport skrev tidigare så hade detta setts som ett lysande halvår även om Kulusevski var en inbiten Serie A-veteran. För mig råder det inga tvivel om att detta är Sveriges nya och stundande superstjärna och den som kommer fylla vakuumet efter den stora Zlatan Ibrahimovic. Parma med Faggiano och Alessandro Lucarelli i spetsen har varit tydliga med att det inte finns någon anledning för Parma att avsluta Dejans lån i förtid. Och jag hoppas att för Parmas skull och Dejans skull att han även tillbringar våren hos oss. För jag tror inte det är sådan jättebra idé för Kulan att gå till Inter nu i januari i synnerhet med tanke på att Inter går för titeln och spelar ett system där det inte finns en uppenbar roll för Kulusevski att fylla sätt till hans mest framstående egenskaper. Jag tvivlar ju på att Conte kommer börja laborera och snickra om sin lyckosamma spelmodell halvvägs in på säsongen liksom.
Betyg på höstsäsongen: A++
Det går inte att ge något annat betyg. Parma ligger 7:a efter halva säsongen vilket är över förväntan och då förtjänar man högsta betyg. Man har stått för fantastiska insatser. Vad som imponerar mest under hösten och som får mig att känna entusiasm över den stundande våren är ju hur väl Parma har hanterat skadesituationer. Roberto Inglese var en nyckelspelare inför säsongen men som fått hela hösten spoilerad av skador och hans skadeproblem under våren ifjol var ju en av de största anledningarna bakom Parmas fall under andra halvan av säsongen. Bruno Alves har haft skadeproblem, Juraj Kucka har haft skadeproblem. I vissa matcher tvingades Parma ställa upp utan en enda anfallare men likväl lyckades man kliva av med poäng. Parmas trupp har ett större djup än man trodde inför samtidigt som mycket beröm bör falla på Mister D'Aversa som stått för ett fantastisk laborerande och han har lyckats minimerat betydelsen av individuella spelare. Parma står inte längre och faller på Gervinho och Inglese som ifjol. Man är ett ännu starkare kollektiv i år. Det enda kruxet som D'Aversa fortfarande måste jobba på är hur man tar sig an sämre motstånd. Parma vann inte en enda match ifjol mot bottenlagen och så har det fortsatt i år med förlust mot SPAL och Hellas och nära förlust mot Brescia. Parma trivs som fisken i havet när man är underdog i möten samtidigt som man är van vid att anfalla snabbt och direkt och via omställningar. När man möter sämre lag och tvingas gå emot samlade försvarslinjer och anfallen blir långa snarare än snabba och direkta så saknar Parma de nödvändiga spelmönstren samt nödvändiga egenskaper hos spelarna för att luckra upp det. Det är upp till D'Aversa att fortsätta suga på den här problemkaramellen för att kunna maximera resultaten för Parma under våren. Men som sagt, som helhet åker hatten av.
Applådera dig själv, Mister D'Aversa.
