Udinese - Parma 3-1
Sällan har en spelare saknats så oerhört mycket som Gabriel Paletta ikväll saknades i Parma. Parmas defensiva insats ikväll var bland det värsta jag sett i laget sedan återkomsten till det italienska finrummet. Udineses tvåmålsseger var väldigt välförtjänt och nästintill i underkant.
Parmas insats ikväll var under all kritik. Laget spelade inte som ett lag överhuvudtaget och det är inte många som kan sova med rent samvete ikväll. Våra tre försvarare ligger troligtvis inte i linje en enda gång på nittio minuter, en otrolig bedrift. Inte heller vinner de en enda löpduell och positions- och närkampsspelet ska jag inte ens börja recensera. All form av säkerhet och trygghet är som bortblåst och vår kanske bästa spelare, Gabriel Paletta saknas något enormt. Den tunnhåriga argentinarens återkomst är vital för att Parma överhuvudtaget ska ha chansen att ta tre poäng den här säsongen.
Innermittfältet är inte lika usla som försvaret ikväll, men inte långt därifrån. Parolo är lika osynlig som kreativiteten totalt sett. Visst, det blir lite trångt i början när bägge lagen spelar med tre innermittfältare, men när matchen öppnar upp sig i andra halvlek saknas fortfarande intentioner. Det rullas boll i sidled eller slängs iväg en chanspassning framåt, men sällan med rätt adress eller precision. Yttrarna är dagens kanske minst svaga lagdel, men många inlägg slutar med inspark eller att Udineses försvarare med lätthet kan suga ner bollarna.
I anfallet hamnar Amauri ofta felvänd och Cassano följer upp sina ofta briljanta passningar med att strunta i att ta löpningen för att fullfölja anfallet. Överlag tas det alldeles för få löpningar ikväll och få jobbar för varandra. Det blir stabbigt, stelt och trots oerhört stort bollinnehav kommer Parma absolut ingenstans.
Udinese gör en klok match, efter att Cassani ger bort 1-0 genom en av kvällens många usla rensningar sjunker Udinese hem och förlitar sig på sitt vindsnabba kontringsspel. Gång efter gång efter gång blir det livsfarligt och det är ett mirakel att det inte blir fler hemmamål än det blir. Efter Udineses andra mål blir farsen total och vår gamla tränare myser på hemmalagets bänk. Det gör ont att se geniet Guidolin mysa, att vi kastade bort honom kommer jag aldrig förlåta.
För att smälta in i mängden väljer domaren att avsluta matchen genom ett horribelt beslut som definitivt dödar de få förhoppningar som tänds efter Cassanos 2-1. Mendes gör som den blinda hönan och hittar ett korn när han utdelar en klockren brytning på en Udinesekontring. Han glidtacklar och skickar bollen ut mot hörnflaggan långt innan han träffar hemmaanfallaren Lazzari. En underbar tackling och till och med Lazzari själv måste blivit förvånad när domaren pekar på straffpunkten. Muriel skickar in 3-1, matchen är död och de tre poängen stannar rättvist i Friulien.
En rejäl uppryckning krävs när Roma kommer på besök om två veckor. Annars blir det riktigt jobbigt, och drömmen om europaplatserna kan glömmas redan efter tre omgångar.
