Pastore har lämnat, länge leve Pastore!
Palermo gav Javier Pastore förtroende, ansvar och chansen att bli en stjärna. Pastore gav Palermo två år av fotbollskonst och många, många välbehövliga euromiljoner i klubbkassan.
Att Javier Pastore skulle lämna Sicilien och hela Italien bakom sig i sommar var det många av oss som förebådat under en längre tid. Efter att lockropen ljudit högst och mest intensivt från de blåa kvarteren i London trodde många att resan skulle gå nordväst, till ett Chelsea och Stamford Bridge. Det blev mycket riktigt en nordvästlig anhalt för Pastore, men att resans mål skulle ligga ett par mil sydost om London, närmare bestämt Paris, var vi inte många som räknat med. Självaste Paris St. Germain, en klubb vars anrika historia legat som en kall skugga över laget i mer än ett decennium, tycks andas igen. Andningen iscensätts av Qatar Investment Authority, Qatars statliga investmentbolag som med sina oljepengar ligger bakom värvningen av ”El Flaco”.
Att den argentinska guldkalven vill pröva sina vingar på annat håll är förståeligt. Få spelare kombinerar en sådan längd med exceptionell teknik och fart. Pastore besitter talang som förtjänar att beskådas av en stor publik i ett satsande lagbygge. Att Paris St. Germain skulle utgöra detta lagbygge kom till en början som en överraskning, men syns i efterhand vara en självklar sak. Vill man försöka förutspå i vems händer en talangfull fotbollsspelares framtid ligger så är begreppet ”follow the money” nära till hands. Oljebolag och Shejker står för de stora kapitalströmmarna i internationell fotboll idag, och har de bestämt sig för en dyrgrip så är han deras.
Pengarna är lika välförtjänta som välbehövliga för Palermo. Klubben har förädlat honom till den stjärna han är och försäljningssumman 380 mijloner SEK är smått otrolig i proportion till de 50 miljoner han köptes för bara två år tidigare. Pastore har dessutom satt klubben på kartan för en oinitierad omvärld. En nykläckt stjärna ger ringar på vatten och Sicilien har på senare tid uppmärksammats för fotbollskonst istället för maffiaväldets förehavanden.
Frågan nu är emellertid hur de nyvunna pengarna ska spenderas. Det finns många hål att fylla men nog kan en del av vinsten investeras i spelarförstärkningar. Redan har Matias Silvestre inhandlats, en fjäder i hatten för Guglielmo Miccichè som förhandlat sig till Catanias lagkapten och i mina ögon en av Serie A:s bästa backar.
Tråkigt nog lär Silvestres ankomst betyda att Cesar Bovo lämnar för Fiorentina. Bovo är en spelare som blandar och ger och har gett oss Palermo-fans huvudbry en hel del gånger med märkliga beslut och ingripanden. Trots det är det många som kommer att sakna denna slitvarg vars fotbollsliv blivit lika rotlöst som hans positionsspel på plan. Förhoppningsvis hittar han hem i Florens.
Att döma av försvarsspelet som uppvisats i augusti lär Silvestre få bära ett tungt ansvar. Defensiven läckte i dubbelmötet mot FC Thun i lägen då defensiven absolut inte får svikta. Även om Thun låg före Palermo i förberedelserna inför en ny säsong så var två insläppta mål på hemmaplan under all kritik. Chanserna till gruppspel i Europa League grusades egentligen redan hemma på Renzo Barbera.
Om Silvestre ska frälsa defensiven så kan den offensiva kraften i Palermo anno 2011/2012 förstärkas av en återvändare. Zamparini ska ha siktet inställt på Amauri, vars framtid sannolikt inte längre finns i Juventus. Palermos sportchef Sean Soglianohävdar att Amauri själv är angelägen om att få komma tillbaka och dessutom villig att gå ner i lön för att så ska bli fallet. Det återstår alltså att se om Miccolo får en ny parhäst innan säsongen drar i gång. Vi väntar med spänning på svaret. En säsong utan Pastore är ju trots allt också en säsong.
