Piermario Morosini

Milanspelarna var på planen när beskedet kom. Matchen inställd och när nyheten om vad som inträffat nådde spelarna tappade de all färg och motivation. De flesta kände inte Piermario alls. Många visste inte ens vem han var och hade de sprungit på honom på stan hade de inte känt igenom honom. Men han var en kollega. En medmänniska. Ung, talangfull och enligt alla närstående en alldeles speciell och varm person.

 

Det är i tider som dessa som vi alla står enade. Folk dör varje dag, men när det drabbar någon som är kopplad till något vi kan direkt relatera till reagerar vi alltid lite starkare.

Det beror inte på att vi saknar perspektiv, kanske är det till och med tvärtom. 

Människan behöver något att kunna koppla situationer till – en referens.

Nu råkade denna referens vara fotbollen, men resultatet är densamma. Sorg. Tomhet.

 

Ligaledningen tog ett snabbt och klokt beslut i att ställa in all fotboll. Det finns inget annat man kan göra - ingen ska behöva gå till jobbet en dag som denna. 

 

Morosini hade en alldeles särskild livshistoria. Han var en ung man som fick gå igenom svårigheter som de flesta av oss inte kan relatera till.

 

Endast sjutton år ung blev han föräldralös. Två år efter moderns död avled också hans far Aldo. Sjutton år. Sjutton.

Inte långt därefter avled också hans bror och kvar var alltså bara Piermario och hans äldre syster.

 

Killen hade ingen tur, det kan vi lugnt konstatera. Ambulansen kom inte fram snabbt nog eftersom ingången blockerats av en trafikpolisbil (!). Personal fick bryta sig in i bilen för att flytta den.

 

Det har hänt en hel del saker på fotbollsplanen den senaste tiden, bland annat med Fabrice Muamba. Även om många medfödda hjärtfel inte kan diagnostiseras trots noggrann screening är det väl ändå dags att det införs. Tommasi och hans kollegor i spelarfacket ska ha en diskussion om detta i veckan som kommer. Kardiologer håller med. Det är viktigt att förebygga och förutse sådana saker, även om det dessvärre inte kommer att betyda att det inte kommer att hända igen.

 

Vi kan inte göra annat än att sända våra tankar till Morosinis närstående. Fotboll betyder ingenting en dag som denna. Men med största sannolikhet var det just fotbollen som stöttade Morosini under den svåra ungdom han fick utstå. Ibland är fotboll mer än en sport. Ibland är fotboll kanske den gemensamma faktorn som leder till gemenskap och medmänsklighet.

 

 

Vila i frid.