Pisa Calcio, vilka är de!?
För den stora allmänheten i Sverige är Pisa Calcio ett okänt begrepp. Därför känner jag mig nödgad att ge lyse åt det kunskapsmörker som råder i de svenska stugorna angående Pisa Calcio.
Det var i april 1909 i en källarlokal på via San Paolo, som de första stegen togs till det som skulle bli Pisa Sporting Club, alltså föregångaren till Pisa Calcio. Den första presidenten hette Enrico Canti. De första klubbtröjorna gick i rött- och vitt och den första lekplatsen för dessa fotbollens pionjärer var Piazza d´Armi.
Klubbfärgerna blåsvart såg dagens ljus 1910, direkt taget från de italienska mästarna Inter. De första upplagorna av laget bestod mest utav studenter och laget spelade mest mindre turneringar. 1914 under den nye presidenten advokaten Giacomo Picchiotti startade Pisas mer officiella aktivitet, med deltagande i Toscanas grupp, vilket fungerande som kval till finalerna för att bli italienska mästare.
Den 26 oktober 1919 invigdes den nya stadio Arena Garibaldi, som idag går under namnet Stadio Romeo Anconetani Arena Garibaldi. Med den nya stadion så nådde också Pisa fina resultat i början av 20-talet med vinst i Toscana gruppen, med bl.a. segrar över Livorno.
Den 24 juli spelade man dessutom italiensk final i Turin, för att få möjligheten att kalla sig italienska mästare, tyvärr blev det förlust mot Pro Vercelli med 2-1. Det är det närmaste Pisa varit att vinna Lo scudetto.
Under många år skulle Pisa Sporting Club sedan kämpa i de lägre divisionerna, tills en viss president Romeo Anconetani tog laget under sina vingar 1978. Direkt så tog Pisa steget upp till serie B, och därefter följer en era som Pisa fansen aldrig kommer att glömma. Under hela 80-talet kämpade Pisa mellan serie A och serie B, med många fina skalper på sitt samvete.
Det är också under 80-talet som jag började gå på arenan, och de minnen som jag har därifrån kommer alltid att följa mig som en skön påminnelse om Pisa fansens underbara värme till laget.
När laget säsongen 1993-94 förlorade skiljematchen mot Acireale på straffar, så åkte det inte bara ur serie B, utan en era avslutades också i samma stund. Eran Romeo Anconetani och Pisa Sporting Club var nu till ända och Pisa fick börja om från den lägsta serien, men nu under namnet Pisa Calcio.
Ett helt nytt lag ställdes på fötter och en ny president vid namn Piero Vettori, vilka tog de första stegen mot att återge Pisa fansen det de önskade och är värda, ett Pisa bland den fotboll som räknas.
Jag var själv på den allra första officiella matchen, där var även 5000 personer till, vilket visade genast vilket stöd laget hade. Det skulle dock dröja några helvetiska år och några presidenter, innan Pisa åter var ett lag som återfanns där fotbollen räknas.
Äntligen efter 14 år av sorg och vemod, så lyckades laget lett utav den nye presidenten Leonardo Covarelli och tränaren Piero Braglia ta sig upp till serie B. Dagen kunde inte vara mer lyckad, samma dag som Pisa firade sin skyddsängel San Ranieri, så slogs Monza ut i playoff finalen i en historisk match med 2-0. Arenan var total utsåld, publiken var oräknelig, då flera kom in även utan biljett. Stämningen under matchen var vibrerande, mot slutet av matchen var det nästan ingen som orkade eller vågade säga eller sjunga något, men allt brast när Ciotola satte dit 2-0 i slutet av andra förlängningskvarten. Planen stormades, trots att matchen inte var slut, vakter och spelare försökte mota ut de lyriska supporten, vilket inte var lätt. När det till slut fick ut fansen, så kunde matchen avslutas, och resten är historia.
Från och med juli 2008 ägs Pisa Calcio av den romerske affärsmannen Luca Pomponi. Efter diverse strul lyckades han förvärva laget och starta en ny era i Pisas fotbollshistoria. Han har värvat friskt och har visat en enorm entusiasm inför detta äventyr.
Nu hoppas jag att ni fått lite inblick av Pisa Calcio och hur dess historia sett ut, många är också de spelare som passerat revy, självklart kan inte alla nämnas, men några av de mest minnesvärda bör ändå nämnas. En av mina personliga favoriter är dansken Klaus Berggreen som spelade under Anconetani eran, en annan hjälte är också Lamberto Piovanelli, som fram till nu innehållit målrekordet under en säsong, numera passerad av Castillo. Alessandro Mannini, Aldo Cantarutti, Willem Kieft, Walter Ciappi, Arturo Vianello, Carlos Dunga, José Chamot, Michele Padovano, Mario Been, Marco Andreotti och Eddy Baggio är bara några av de hjältar som förgyllt tillvaron på Arena Garibaldi.
Nu följer lite fakta om dagens Pisa
President: Luca Pomponi
Vice president: Massimo Donati
Team manager: Libero Berretta
Värvaransvarig, sportchef: Oreste Cinquini
Teknisk personal:
Tränare: Giampiero Ventura
Assisterande tränare: Pasquale Padalino
Fystränare: Alessandro Innocenti, Massimo Bonsignori
Målvaktstränare: Giuseppe Zinetti
Läkare: Dr. Ezio Giunti
Massör: Francesco Smargiassi
Materialare:
Stadio Romeo Anconetani Arena Garibaldi
Kapacitet: 17000 sittplatser
Planstorlek: 105 x 65 meter
Källor: www.pisacalcio.it
Carli Alessio & Fontanelli Carlo Un secolo di calcio a Pisa 1908-2008
