Juventus - Atalanta
0 - 4

Stark seger mot ett krisande Juventus

På tidigare försök hade Atalanta endast lyckats vinna vid enstaka tillfällen på bortplan i Turin. Under söndagen var det dock dags igen när ett disharmoniskt Juventus besegrades med slutresultatet 0–4.

Inför söndagens möte med de svartvita från Turin, var det mycket som stod på spel för Atalanta. Innan matchen var Juventus tre poäng bakom och skulle vid en vinst därmed komma upp på samma poäng. Samtidigt som en vinst för bergamaskerna skulle innebära endast tre poäng upp till Inter i serieledning. Ett Inter som Atalanta ställs mot i nästa omgång.

En vecka hade gått sedan Atalanta spelade match sist, en mållös tillställning hemma mot Venezia. Under veckan hade inlånade förstärkningen i backlinjen, Stefan Posch, lyckats bli skadad. Dagarna innan matchen framkom också att det andra av Atalantas nyförvärv, Daniel Maldini, led av ryggsmärtor. Till slut fanns han dock ändå med i truppen. Det gjorde också Isak Hien, tillbaka från skada, vilket var en viktig återkomst för La Dea.

I Atalanta gjorde Juan Cuadrado en ganska sällsynt start mot sitt gamla lag och varje gång han fick bollen tonsattes det av starka burop från den annars tysta, protesterande Juventuspubliken. Matchen inleddes med två ganska bra lägen för Ademola Lookman och sedan för Davide Zappacosta, men utan att det blev någon utdelning. Återigen blev det tydligt att Lookman har någonting som Atalanta behöver, förmågan att göra det kreativa och oväntade framåt. Till skillnad från matcherna som orsakade uttåget ur Champions League, kändes Atalanta ganska lugna, trygga och kontrollerade.

Fram till halvtimmen spelad var det inga jättestora målchanser för något av lagen, när så bollen tog på Weston McKennies arm i Juventus straffområde. Mateo Retegui klev fram till straffpunkten och kunde säkert sätta Atalantas ledningsmål. Skönt för skytteligaledaren, som missade en straff för några veckor sedan mot Torino. Målet var Reteguis 22a för säsongen, och han är därmed i kapp Hasse Jeppsons målskörd i Atalanta från säsongen 51/52. Svensken som också gick under smeknamnet Hasse Guldfot.

Precis innan halvtid hade Atalanta ett riktigt superläge som resulterade i stolpskott, räddning på returen och en efterföljande hörna där först Zappacosta och sedan Ederson var nära att utöka. Men det förblev ledning med ett mål efter den första halvleken.

Den andra halvleken inleddes med att Marco Brescianini byttes in för Cuadrado, och den gamla Atalantaspelaren Teun Koopmeiners kom in för Juventus. Halvleken var inte ens minut gammal när Juventus tappade bollen och tillät Atalanta att gå till anfall. På en retur kunde lagkapten Marten de Roon dubbla Atalantas ledning med ett distinkt avslut.

Kort därefter gjorde Thiago Motta ett trippelbyte i ett försök att vända på matchen, samtidigt som Juventuspubliken buade till i princip allt som hade med det egna laget att göra. Atalanta fortsatte att se behärskade ut samtidigt som det var bra fart i de omställningslägen man fick. Det skulle också ge utdelning efter att Sead Kolasinac kommit framstormade och klackpassat fram till en Zappacosta framför mål. 0–3 och om stämningen i Turin var frostig innan blev det total iskyla. Värre blev det när inbytte Dusan Vlahovic halkade och gav bort bollen till Atalanta som kunde kontra och göra sitt fjärde mål för matchen genom Lookman. Vid det här laget var känslan att Juventus hade gett upp och checkat ut för dagen, och matchen spelades mest av innan den blåstes av med 0–4 på resultattavlan. Ett resultat som det nog inte var många som hade sett framför sig på förhand.

Från den här kvällen var det kanske inte främst Atalantas insats man tog med sig som tittare, utan haveriet i Juventus. Även om det också ska sägas att det var en stark insats av Atalanta. Lite typiskt för den här säsongen, att göra en riktigt trött insats hemma mot Venezia för att sedan åka till Turin och göra slarvsylta av den gamla damen. Förhoppningsvis kan vinsten ge lite självförtroende inför kommande möte mot serieledande Inter.