Pradé vs Palladino - med Fiorentinas säsong som insats
En intern strid mellan sportchef och tränare, stor kritik från supportrarna men samtidigt en resultatmässigt stark säsong. Det paradoxala läget i Fiorentina måste redas ut och klubben måste visa enighet i den avgörande delen av säsongen.
På plats på Artemio Franchi sitter det ett gäng gubbar framför mig. En av dem ser ut som en mindre elegant version av Luciano Spalletti och visar tydligt vad han tycker om årets Fiorentina i matchen mot Lecce. Spelet är bitvis dåligt precis som det varit under stora delar av säsongen och han visar sitt missnöje. Men han är också minst lika missnöjd över de supportrar som visslar. Varje gång minsta lilla vissling hörs, blir han rasande och jag vet inte hur många gånger jag hörde honom säga “Men varför visslar dem? Kolla matchen hemifrån istället då”. Den mindre eleganta Spallettis poäng var tydlig - Fiorentinas spel är inte bra nog, men stötta laget tills matchen är slut och klaga därefter. Och detta ramar verkligen in den märkliga situation som klubben, spelarna och framförallt Palladino befinner sig i. Inför säsongen skulle nog de flesta supportrar skrivit under på en 5e-plats i ligan utan att titta. Efter 27 omgångar i Serie A har Palladinos Fiorentina tagit högst antal poäng sedan säsongen 2015/16 och på pappret är laget det starkaste under Rocco Commisos ägande. Ändå råder det stor stor pessimism bland supportrar och allt är väldigt högt och lågt kring klubben. Palladino ryktas vara i riskzonen samtidigt som säsongen går in i den avgörande fasen. Vad beror detta på och vad är rätt att göra här och nu? För att ta reda på detta behöver vi gå tillbaka i tiden och titta på vad som hänt under säsongen.
Sommaren var allt annat än en enkel start för Palladino i Florens där Fiorentina gjorde sig av med stora delen av fjolårets lag och köpte in 11 nya spelare. Dessutom värvades de flesta av de nya spelarna in under de sista veckorna i augusti vilket såklart hämmade Palladinos möjligheter till att bygga sitt nya lag. Palladino var märkbart frustrerad och sa några gånger under försäsongen att han behövde spelare öppet till media. Och de sena värvningarna påverkade säsongsstarten där Fiorentina tog 3 poäng i de inledande 4 matcherna mot Parma, Venezia, Monza och Atalanta - det vill säga tre kandidater till nedflyttning. Dessutom var Fiorentina nära att åka ur playoffet till Conference League mot Puskás Akadémia och redan där började Palladino sitta löst enligt rykten. Något jag då tyckte var helt fel med tanke på att han bara hade fått några matcher på sig och dessutom behövt spela i ihop ett helt nytt lag.
Men allt vänder i den 5e Serie A-matchen för säsongen mot Lazio. När Fiorentina ligger under i halvtid mot Lazio och Palladino byter ut kaptenen Biraghi och vice-kaptenen Quarta och byter till fyrbackslinje istället för trebackslinjen som han tidigare använt, vänder Fiorentina och vinner. Ett otroligt djärvt val som visar goda tecken framåt och som var starten på Fiorentinas otroliga höst där man bland annat vinner 8 raka matcher i Serie A. Något klubben bara gjort en gång tidigare, 1960. Men det fanns fortfarande saker laget behövde utveckla, man vann många matcher med små marginaler och tack vare individuella prestationer från Moise Kean och David De Gea. Det fanns också starka tendenser till problem med att föra spelet själva, vilket behövde utvecklas.
I början på december gick klubben in med drömmar om en Champions League-plats men då behövde man fortsätta ta poäng i en liknande takt som under hösten. Det som händer nu är dock att det bristande spelet börjar komma ikapp Fiorentina poängmässigt och tuffa förluster mot Udinese och Napoli börjar sätta käppar i hjulen för drömmarna. Något som nu händer är också att sportchef Pradé börjar göra väldigt kritiska uttalanden efter matcherna. Till exempel säger han att man gjorde ett “taktiskt självmord” mot Napoli vilket är helt öppen kritik mot den egna tränaren. Samma mantra följer efter förlusten mot Monza och kulminerar i starka rykten om att Palladino verkligen kan få sparken efter krysset hemma mot Torino. Det är svårt att förstå hur en sportchef som själv valt att tillsätta en tränare öppet går ut och kritiserar honom vilket i sin tur gör jobbet svårare.
Laget rycker upp sig och vinner mot Lazio, Genoa och Inter vilket lugnar ned diskussionerna om sparken. Samtidigt gör Sportchef Pradé och tekniska direktören Goretti en av Fiorentinas bästa januari-marknader någonsin vilket höjer entusiasmen i klubben igen.
Efter marknaden var klar skulle tre på pappret enkla matcher komma mot Como, Hellas Verona och Lecce. Tre matcher där 9 poäng var ett måste för att hänga med i striden om de högre placeringarna i tabellen som detta lag har stor chans att nå. Men en usel insats hemma mot Como följs av en ännu uslare insats borta i Verona vilket innebar massiv kritik mot Palladino och det otroligt dåliga spelet av laget. Här vill jag gå in och säga att jag fick nog, för det finns sätt att förlora på. Faktum är att Palladinos Fiorentina inte har något eget spel och dessutom väljer Palladino ett spelsystem som inte passar hans spelare. Alla tränare förtjänar tid men med den här truppen ska det se bättre ut efter 9 månaders arbete i klubben. Med det sagt blir inte situationen bättre av klubbens agerande. För det ryktas om en så kallad “allt annat än idyllisk” relation mellan Palladino och sportchef Pradé. Något som hela tiden syns i Pradés extremt kritiska uttalanden, direkt som mot Napoli eller indirekt som mot Como då han sa att laget bara spelade i 7 minuter. Många av Pradés uttalanden är korrekta men det sänder så otroligt dåliga signaler till laget och supportrarna när sportchefen kritiserar tränaren på det sättet. Det är ju ditt jobb att tillsätta en tränare och skydda honom, annars kan du lika gärna sparka honom.
Och här är vi nu. En märkbart irriterad Palladino har varit allt annat än lugn de senaste presskonferenserna. Innan matchen mot Lecce brast det mot en av journalisterna där han anklagade dem för att vara pessimister och leta fel samtidigt som han på Mourinho-vis började räkna upp meningslös statistik från säsongen. Palladino har hittills under säsongen varit väldigt bra i media men nu verkar han också ha tappat tålamodet. Han förnekade den dåliga relationen med Pradé vilket blir märkligt med tanke på den stora enighet från de som bevakar Fiorentina, att deras relation är allt annat än bra. Klubben behöver i detta läget antingen stå för sitt val och visa det tydligt genom att officiellt stötta tränaren eller ge honom sparken direkt. Mellanläget och ovissheten som kommer från klubbens tystnad gynnar ingen och skapar en osäkerhet både hos supportrarna men framförallt för Palladino. Hur ska han kunna genomföra sitt jobb om han inte känner förtroende från klubben?
Jag landar till slut i att det är rätt att ge Palladino säsongen ut. Spelet är väldigt dåligt och det ser inte ut att bli någon förbättring men samtidigt har han också gjort sig förtjänt av förtroendet. För chansen finns fortfarande där till en hög placering och ett tränarbyte skulle kunna skada lika mycket som det kan hjälpa med så få matcher kvar av säsongen. Spelarna verkar vara på Palladinos sida och då är det enligt mig helt fel att sparka honom i det här läget.
Jag skulle dock vilja att klubben tar sig en rejäl funderare i slutet av säsongen, både vad gäller tränaren och den sportsliga ledningen. För känslan är att det inte råder enighet inom klubben och då måste någon få gå. Jag vill dock lämna den diskussionen till slutet av säsongen och hoppas att klubben kan hitta en tillfällig enighet för att få ett bra avslut på säsongen. För truppen och laget har fortfarande chans och potential att göra något stort. En vinst av Conference League eller en kvalificering till Europa League genom ligan kan bli en bra nystart på ett projekt som har mycket på plats för att ta nästa steg. Detta här varit en märklig säsong med många upp och nedgångar men för Fiorentinas bästa måste alla lägga sin intriger åt sidan och avsluta säongen enade.
