Postpartita 19: Holmgång på San Siro
Supercuplagen avslutade den nittonde omgången med mitt-i-veckan matcher där en svensk blev hjälte.
“Jag är trött på komplimanger”
Efter Sergio Conceicaos intåg i Milan har man minst sagt fått en nytändning. Den 50-årige portugisen fick en drömstart i klubben när han, efter att bara ha varit i klubben någon enstaka dag, fått lyfta den italienska supercupens pokal efter finalvinsten mot Inter. Efter att ha segrat och lyft pokal i Riyadh var det tillbaka till verkligheten förra ligamatchen då man kryssade. Den uppmärksamma stirrar sig däremot inte blint på resultatet, 1-1. För med en något djupare titt kan man enkelt konstatera att resultatet ljög. Milan spelade en frisk och fartfylld Conceicao-fotboll och en normal dag hade Milan tagit 3 poäng.
Upp på hästen var det igen för Milan mot Como, en match som hängde kvar från förra omgången men som man var tvungen att senarelägga med hänvisning till Saudi-jippo. Nyförvärvet Assane Diao kunde göra sitt första mål efter en stark öppning av matchen för Comos del. De rödsvarta visade inte alls upp samma dominans som man visade mot Cagliari matchen innan. Hemmalaget stod upp, som vanligt, och gav Milan en tuff fight.
Theo Hernandez, som nu verkar tillfreds i klubben när Fonseca fått gå, höjde nog hans egen sinnesstämning när han kvitterade och gick förbi Paolo Maldini som den försvarare som gjort flest mål för klubben. Även det är ett rekord som man kan vara kritisk mot då fotbollens taktiska ramverk inte ser ut som det gjorde på Maldinis tid, en försvarare för 25 år sedan går inte att likställa med dagens wingbacks. Må så vara för i “Theos” huvud, och i hela lagets huvuden var man på väg mot ännu en vändning. Conceicao-effekten. Minuter senare slog Tammy Abraham en genomskärare bakom Comos backlinje som Rafael Leao kunde ta emot och skicka över målvakten och in i nät. Få mål har sett så enkla ut. Både ytan framför och bakom backlinjen är helt fria, där måste man skära av - är första tanken, men efter lite resonerande väljer jag den blåögda tanken att det minsann är Leao som får det att se så pass enkelt ut.
Como, som lider av det klassiska “spelar bättre än vad tabellen säger-syndromet”, gjorde sig inte av med det epitetet även denna match. Milan har väntat, återigen, till 1-2 och trots Comos sista forcering lyckas inte Cesc Fabregas gäng lösa ett mål och en poäng. Samtidigt som man pratar om att Conceicao fått Milan att bli ett lag som kan vända matcher, är Fabregas trött på hur media pratar om hans lag. Efter matchen sa han till Sky Italia att: “Jag är trött på komplimanger” och syftade på att man inte bara vill spela bra, utan också vinna. Vilket ju såklart är en helt rimlig frustration när man ligger ett par poäng ner till nedflyttning. Frågan är bara för Fabregas hur ska få resultat av sina presentationer.
/Nico Frisk
Holmgång på San Siro
Inter tog emot Bologna på San Siro med vinden i ryggen. Med fem raka vinster i Serie A var Inter, som sig bör, stora favoriter. Bologna med Vincenzo Italiano vid rodret har däremot visat att hans lag kan mäta sig med jättarna.
Bologna började rivigt med en hög press som överraskade och gjorde att Inter hade svårt i uppspelsfasen. Bortalaget lyckas, genom Santiago Castro, ta ledningen tidigt i första halvlek när den unge argentinaren styr ett avslut från Nikolo Moro i mål. Inter går efter det in i en starkare period där Denzel Dumfries och senare kapten Lautaro Martinez vänder på steken och går in i halvtidspaus med 2-1. Kanske är det på grund av Inters tuffa spelschema, (då dem var ett av de lag som spelade supercup) men jag tyckte mig se ett skärrat Inter.
Bologna började andra halvlek minst lika starkt som den första. Italiano har helt klart fått igång maskineriet och den taktiska osäkerheten som man kunde se under höstens svagare perioder, tycks vara bortblåst. Bologna pressar inte bara högt, på ett sätt som misslyckas med mot Inter, men man gör det koordinerat och får den effekt man vill ha. Man för man, hela tiden på tårna med viljan att springa mer än Inter. Inter får som konsekvens av detta svårt att spela upp via sitt mittfält. Barella och company inkapabla att överhuvudtaget bedriva sin verksamhet - en taktisk utklassning. Den välförtjänta kvitteringen kommer när Emil Holm gör sitt första mål i Bologna-tröjan. 2-2.
Haha, Emil Holm efter att ha nätat mot Inter! pic.twitter.com/ZY7q5lqJ2Q
— Lucas Carlbäck (@lucascarlback) January 15, 2025
Inter må ha varit trötta och slitna. Men Bolognas prestation på San Siro får inte underskattas. Det är förmodligen deras bästa match denna säsongen. Inter var på intet sätt dåliga, man försökte spela sig igenom men Bologna stängde alla flyktvägar, med sin taktiska briljans. Kul att se Italianos och Bolognas utveckling från att vara ett ostämt piano till att faktiskt spela ut ett lag som Inter. Lyfter på hatten för en otrolig match, för Bologna och för Emil Holm.
/Erik Frisk
Delad poäng i återträffen mellan Gasperini och Motta
Under tisdagskvällen var det dags för läromästaren Gian Piero Gasperini och hans vargenhet med tvivelaktig form att gå upp emot Gasperinis stjärnelev Thiago Motta och dennes samling av svårslagna gamla damer. En samling svartvita damer vars förakt för att förlora har stigit till sådan grad att de som konsekvens sällan vinner. Med andra ord låg krysset i luften innan avspark. Den förhållningen förändrades inte direkt i förhandsrapporteringarna där det mesta handlade om Gasperini och Mottas tidigare relation och en Gasperini som lyckönskade sin forna adept. Det var mer av en vänskaplig aura runt detta möte snarare än den uppeldade energin man annars hade väntat sig mellan två klubbar som har som ambition att slåss i toppen utav tabellen. Med ett smärre undantag för Gasperinis behov att peka ut de ideologiska skillnaderna mellan honom och hans forna elev som i teorin kanske kunde spä på lite krydda över bataljen. Motta har tidigare öst beröm över Gasperinis tränargärning och utnämnt honom som en av hans stora inspirationer så det kändes här som att Gasperini möjligtvis ville distansera sig lite. Att han kände SKAM över vilken ideologisk väg hans lärjeunge hade tagit, hur hans lärdomar hade korrumperats i jakt på riskminimering. Men förmodligen var det bara jag som var i desperation efter en spännande vinkel och läste in för mycket i Gasperinis ord.
Och själva matchen bjöd inte på några överraskningar. Den otroliga intensiteten Atalanta spelade med tidigare under säsongen där de kunde komma i anfallsvåg efter anfallsvåg och fullständigt pulvrisera sina motståndare har lyst med sin frånvaro sista tiden. Detta var inte samma Atalanta som fullständigt slaktade Antonio Contes Napoli där det inte kändes som att det fanns några realistiska motvapen för Conte att ta till. Det är logiskt i mitt tycke att det har blivit så här för det kändes inte realistiskt att spela på det sättet långsiktigt utan att det skulle ha konsekvenser för energinivån.
I alla fall resultat att Juventus var det laget som tog störst kommando över matchbilden under den första halvan. Man tog sedan ledningen när mittbacken Kalulu följde med upp i ett anfall och avslutade det hela med ett fint mål. Och det kändes rätt på något sätt att en mittback i offensiv överlapp skadade Gasperini då det är en av hans många läror som han själv gillar att ta till som säkerligen kan ha inspirerat Motta. Efter Juventus ledningsmål tog Atalanta över taktpinnen mer och mer men man hade svårt att skapa de verkligt farliga chanserna som Atalanta tidigare kunde göra på beställning och i mängd. Efter lite mer än en timmes spel skedde en efterlängtad comeback när Mateo Retegui efter en månads skadeuppehåll återigen kunde göra intåg på planen. Reteguis betydelse för Atalanta ska inte underskattas då klubbens imponerande segersvit bröts omgående när han blev skadad. Och det stod skrivet i stjärnorna att han skulle ha en av huvudrollerna i detta möte trots att han startade från bänken. För Retegui är en renodlad målgörare, en sådan typ som ”luktar sig till” målchanser. Och hans näsa förrådde honom inte med cirka en kvart kvar av matchen utan vid rätt plats vid rätt tid inne i boxen vräkte han sig fram med huvudet och skallade in kvitteringsmålet. Och med det målet gick han återigen upp i ensam ledning i skytteligatoppen.
En delad poäng var i slutändan ett rättvist utfall sätt till matchbilden. Men bägge dessa klubbar har en del frågetecken att reda ut. Thiago Mottas Juventus är bäst i Italien på att inte förlora men tämligen mediokra när det kommer till att vinna matcher. 6 lag har fler segrar hittills i protokollet än Juventus och det håller givetvis inte om Juventus ska lyckas möta sina ambitioner om att sluta i toppen. Det är inte bara scudetton man går miste om utan man riskerar även att sluta utanför topp 4 om Motta inte beger sig tillbaka till ritbordet och justerar sina prioriteringar och balans utav laget. Juventus är det omvända Hellas Verona egentligen där Zanettis Verona-gäng bara vinner och torskar men aldrig kryssar. De har lika många förluster som Juventus har kryss (13) och nästan lika många segrar som Juventus. För Gasperini och hans vargar från Bergamo så brottas han med problemet att hans lag inte klarar av att bibehålla energin som krävs för att spela den fotbollen han eftersträvar och han måste lista ut alternativa sätt att vinna matcher på för att haka med Inter och Napoli i toppen. Atalanta har inte visat på samma förmåga till enkla mål och fula segrar som Napoli och även Inter kan rada upp i mängd. Att skyttekungen Retegui är åter från skada är ett gigantiskt plus och ett välbehövligt verktyg för Gasperini i dennes jakt på att lösa denna problematik.
/Martin Eliasson
Resultat:
| Venezia | Empoli | 1-1 | |
| Pojkhanpalo 5´ | Esposito 32´ | ||
| Fiorentina | Napoli | 0-3 | |
| Neres 29´ Lukaku (str) 54´´ McTominay 68´ |
|||
| Hellas Verona | Udinese | 0-0 | |
| Utv. Serdar 71´ | |||
| Monza | Cagliari | 1-2 | |
| Caprari (str) 6´ Utv. D´Ambrosio 63´ |
Zortea 22´ Piccoli 56´ |
||
| Lecce | Genoa | 0-0 | |
| Torino | Parma | 0-0 | |
| Roma | Lazio | 2-0 | |
| Pellegrini 11´ Saelemaekers 18´ |
Utv. Castellanos 90+5´ | ||
| Como | Milan | 1-2 | |
| Daio 60´ | Hernandez 71´ Leao 76´ |
||
| Atalanta | Juventus | 1-1 | |
| Retegui 78´ | Kalulu 54´ | ||
| Inter | Bologna | 2-2 | |
| Dumfries 19´ Martinez 45+1´ |
Castro 15´ Holm 64´ |
7
