Postpartita 20: Frejdliga Lecce överraskar

Frejdliga Lecce överraskade i Toscana

Marco Giampaolo har utan tvekan lyckats få fart på Lecce igen. Efter den väldigt deppiga säsongsstarten med Luca Gotti ser Lecce ut som ett lag igen, det finns många intressanta spelare som återigen kommer från ingenstans. Men framförallt ser laget ut att gå in i varje match med en övertygelse om att de kan vinna och med en tydlig plan på hur det ska göra, förmodligen tack vare Giampaolo som varit mer eller mindre helt utanför Serie A sedan sin misslyckade sejour i Milan 2019. Borta på Stadio Carlo Castellani slog man Empoli med 3-1. Empoli som började säsongen på ett otroligt imponerande sätt men som de senaste månaderna börjat tappa. Och det är ett mönster vi känner igen från förra säsongen, då Empolis tränare D´Aversa gjorde en liknande säsong med just Lecce.

Men vi börjar med Giampaolos Lecce som är helt underbara att titta på just nu. Och i och med de förbättrade resultaten börjar Lecce nu röra sig bort från nedflyttningsstrecket. De ser faktiskt ut att kunna upprepa ännu en imponerande salvezza trots att man är det laget i ligan med lägst budget. Giampaolo har länge varit borta från det italienska finrummet men oj vad kul det hade varit om han hade kunnat återuppliva sin karriär igen i just Lecce, en klubb som känns som handen i handsken för just Giampaolo. Inte ens när Lecce gör mål ser han speciellt glad ut, han ser mest ut att vilja ta en cigg och muttra några väl valda svordommar i tysthet på bänken. En tränarkaraktär som är härlig att se i Serie A igen. 
Och förutom sin sköna stil får han också Lecce att spela en härlig offensiv fotboll, med spelare som har hittats på de mest otänkbara platser. Till exempel Nikola Kristovic som kanske aldrig kommer bli en bomber för de större lagen, men som är perfekt för Lecce och som gör de så viktiga målen. Han hittade Lecce i den Slovakiska ligan för billiga pengar sommaren 2023. Eller varför inte nämna Gaby Jean som just nu ersatt förra säsongens storförsäljning, Marin Pongracic, på ett fantastiskt sätt i mittförsvaret. Värvades gratis Annecy i franska andraligan. Laget kryllar verkligen av denna typen av spelare, hittade i de mest oväntade platser och som presterar på en väldigt hög nivå med tanke på vad de kostat. Och såklart är detta tack vare sportchefs-geniet Pantaleo Corvino som gör sin andra sejour i just Lecce. För mig är han bäst i Serie A, tillsammans med Sean Sogliano i Hellas Verona, på att hitta talang på de mest oväntade platserna. Tillsammans med Giampaolo bildar Corvino ett mycket intressant Lecce, som för mig är det mest spännande bottenlaget att följa i Serie A nu under våren. Och jag tror man löser salvezzan även i år.

Empoli är jag å andra sidan lite mer orolig över. Efter den mycket stabila inledningen under D´Aversa har resultaten nu börjat svikta ordentligt och det ser mer och mer ut som att man kommer att hamna i en bottenstrid. Jag var orolig för Empoli inför säsongen på grund av deras relativt svaga trupp och blev därför överraskad över deras väldigt fina resultat men nu ser det inte lika lovande ut. Och D´Aversa hade liknande problem i Lecce ifjol. Han började väldigt bra men tappade sedan mer och mer under i princip samma period. Vilket till slut ledde till sparken och att han blev ersatt av just Luca Gotti som sedan räddade kvar Lecce. Vi får se om Empoli hamnar i en liknande sits. Jag tror de håller sig kvar med tanke på att de har en bra tränare som borde kunna vända på trenden, men samtidigt kan det bli en lång vår.
/Torsten Armini


Revanch för premiärförlusten

Sedan Antonio Conte klev in i Neapel har det gått betydligt bättre för laget om man jämför med förra årets haveri. Även om Napoli haft marginalerna med sig många gånger så har man presterat bra resultat över tid, vilket såklart inte är en slump.
 
I omgång 20 ställdes man mot Hellas Verona, som kämpar på nere vid nedflyttningsstrecket. Med bästa laget på banan kunde Contes Napoli dominera bollinnehavet. Men inte för mycket av det goda, det är ju trots allt Conte vi pratar om. Det sprudlar inte direkt av målchanser och “xg” är givetvis inte någonting som Conte lägger någon större vikt vid (tacka gudarna för det). 

Det dröjer däremot inte länge förrän Napoli går upp i ledningen, knappt 8 minuter, men givetvis inte av en Napoli-spelare utan bollen går på Montipo innan nätet. Mittfältsgeneralen Frank Zambo Anguissa göra till och med 2-0 innan matchen är slut. Denna avgjordes inte matchen av några marginaler, utan Napoli tog en solklar och enkel seger. Något som förvisso inte är särskilt avancerat med tanke på Veronas tabellplacering, även om man är inne i en bättre period för tillfället. 

Napoli toppar nu tabellen med två matcher mer än tvåan Inter. Även om Khvicha Kvaratskhelia är skadad för tillfället och ryktas lämna nu i januari har Conte svetsat ihop ett fint lag. Vilket man inte trodde förra säsongen när Aurelio De Laurentiis höftade in Calzone på klassiskt ADL-manér. Även om “Kvaradona” skulle flytta på sig finns det fin täckning bakom. Napoli är såklart ingen titelutmanare, men klarar man en Champions League-plats ska man helt klart jubla i Neapel, med tanke på var man stod för ett år sedan.
/Nico Frisk


Pozzo är åter på moderskeppet

Zebrorna från Udine har till mångas förtret varit ett ganska intetsägande lag under ganska många säsonger nu där nedflyttningsstrecket dansat sig allt närmare. Till skillnad från vad folk tidigare associerat med Udinese där klubben prenumererat på många minnesvärda upplagor har det inte funnits särskilt mycket att prata om när de kommer på tal. Det är en klubb som gått på konstgjord andning under flera år, endast räddade av gamla pålitliga strukturer som veteran chefscouten Carnevale som av gammal vana hittat gyllene juveler i Sydamerika såsom Bremer och Rodrigo De Paul som hållit klubben flytande. Källan till Udineses åkommor är att Pozzofamiljen inte sett dem som en prioritet på många år utan istället har man fått lekt andrafiol bakom Watford, det nya lysande frontskeppet inom Pozzo-koncernen. Spelare och nyckelfigurer har plockats ut ur Udine och skeppats in i Watford under åren samtidigt som zebrorna ofta fått ta hand om de söndriga spillrorna som sipprat ut från bålgetingsboet. De senaste säsongerna har gamle sportchefen Pierpaolo Marino återvänt till klubben med målet att skapa en stabil miljö där man inte ska behöva oroa sig för klubbens existens i Serie A. Men att sikta på mediokritet är sällan en lyckad formel i fotboll och förra säsongen var man farligt nära på att åka ur, endast räddade av legendariska gamle mittbacken Fabio Cannavaro.

Den här säsongen är någonting annorlunda med Udinese. De känns mer som sig själva, en kraft och själ har återvänt till klubben som tidigare var försvunnen. Anledningen till detta är att Pozzo-familjen med Gino Pozzo i spetsen inte längre ser ut att prioritera bort Udinese som fallet varit tidigare. Inför säsongen lämnade Marino sin post och ersattes av en annan veteransportchef i Gianluca Nani. Klubben som Nani plockades från var just Watford. 63-årige Nani är en intressant karaktär som är gammal i gamet. Under tidiga 2000-talet rattade han ett Brescia bestående av Roberto Baggio, Luca Toni och Pep Guardiola. Cirka ett decennium senare låg han bakom italofieringen utav West Ham där provinsgenier som Alessandro Diamanti och Davide Di Michele helt plötsligt härjade runt på Upton Park, coachade av Gianfranco Zola.

Nu är Nani tillbaka i Calcio och en ny lyster existerar nu runt klubben. Man har en intressant tränare i Kosta Runjaic som gör succé under sitt första år i Calcio, en bedrift som är väldigt imponerande för en utländsk tränare. Tidigare år är känslan att Runjaic hade hamnat på Watfords tränarbänk men nu har äntligen Pozzo junior börjat värna om familjearvet igen. Man har en sådan där charmigt märklig trupp som framgångsrika Udinese-upplagor från dåtiden alltid haft med fokus på spelartyper som inte tillhör det konventionella. Man har den 2 meter långa Lorenzo Lucca på topp som Nani hämtade från en anonym tillvaro i Serie B men som nu helt plötsligt återfinns på storklubbarnas radar. Man har ett slipat och råtufft centralt mittfält med svenska Karlström och den österrikiskt fostrade Sandi Lovric. Man har en lagkapten i gamle supertalangen och bolltrollaren Florian Thauvin som innan Udine bedömdes vara slut efter allvarliga knäskador och en misslyckad sejour i Mexiko. Man har en märkligt funktionell backlinje bestående av danskar, slovener och fransoser. Som sagt, Udinese trupp är märkligt komponerad men effektiv. Är det gäng som samlats ihop för att starta en cirkus eller för fotboll är frågan? Ett fotbollslag i zebrans sanna färger och själ. Nu senast spelade man mot Atalanta i helgen och stod för en väldigt imponerande insats där man innan avspark hade påtalat att Udinese minsann får vara glada över en poäng men där man efter slutsignalen hade varit besviken som zebra då man var värdiga mer än en poäng. Vargarna mot Bergamo hade det väldigt svårt att läsa zebrorna från Udine och deras cirkuskonster. I alla fall jag och många andra kan äntligen begrava vår oro över Udinese nu. En topp 10 placering är mer sannolik den här säsongen än en nedflyttning. Så som det borde vara för Udinese.
/Martin Eliasson

  Resultat:

Lazio	Como	1-1
Dia 34´ Utv: Tchaouna58´	Cutrone 72´
Empoli	Lecce	1-3
Carace 47´	Morente 6´ Krstovic 11´ Krstovic 90+1´
Udinese	Atalanta	0-0
Torino	Juventus	1-1
Vlasic 45+1´	Yildiz 8´
Milan	Cagliari	1-1
Morata 51´	Zortea 55´
Genoa	Parma	1-0
Frendrup 65´
Venezia	Inter	0-1
	Darmian 16´
Bologna	Roma	2-2
Dallinga 66´ Ferguson /str) 65´	Saelemaekers 58´ Dovbyk 90+8´
Napoli	Hellas Verona	2-0
Montipó (sj.mål) 5´ Anguissa 61´
Monza	Fiorentina	ej klar

  7