Postpartita 23: Utanför stålkastarna

Stormatcher i helgen gör att redaktionen kollat utanför bruset. Bottenstriden, Viola och Juves uppvaknande.

Pallar Palladino att lyfta Viola?

Palladinos Fiorentina skulle på söndagen fortsätta bygga på den fina vinsten borta i Rom från föregående helg. Men det blev en match i liknande tecken som de många förlusterna Fiorentina fått utstå de senaste månaderna. 
På transfermarknaden är Fiorentina allt annat än sega, Michael Folorunsho, Nicolas Valentini och Pablo Mari är redan klara och när matchen mot Genoa spelades hade både Cher Ndour och Nicoló Zaniolo landat i Florens för att genomföra sina läkarundersökningar. Utöver det har sportchef Daniele Pradé skickat en hel del spelare och fler ryktas vara på väg att lämna, däribland kapten Biraghi. 

Stor ruljans i truppen med andra ord och det märktes verkligen mot Genoa. Inte i första halvlek dock där Fiorentina startade i en rasande takt och tog ledningen efter 9 minuter genom ett klassmål av stjärnan Moise Kean. Ledningen utökades sedan av före detta Genoa-stjärnan Albert Gudmundsson och de tre poängen såg ut att bli lila när 45 minuter var spelade. I andra halvlek var Fiorentina tillbaka i gamla dåliga vanor. Laget verkade helt skakade av hur matchen gick och Genoa radade upp chans efter chans, ingen kontroll eller säkerhet fanns kvar från den fina första halvleken av Fiorentina och de tre poängen var verkligen i fara. Hur kan laget vara så bra men inte kunna behålla den nivån utan istället tappa allt i en halvlek? Samma sak hände mot Udinese, Torino och Monza. Det är ett problem som för mig är en kombination av kvalitet och mentalitet. Palladino måste hitta ett bättre sätt att spela i ledning, annars kommer Fiorentina börja tappa onödiga poäng snart igen. Samtidigt behövs mer kvalitet på bänken vilket var tydligt i matchen, det fanns inga att byta in i nyckelpositioner på mittfältet. Palladino löste detta bra genom sina byten men problemet finns fortfarande där, något som dock verkar lösas genom mercaton. 

Till slut lyckas Fiorentina ta med sig tre poäng, men det var poäng man hade kunnat ta hem på ett mer komfortabelt sätt. Detta är ett problem som  kontinuerligt funnits under säsongen och jag förväntar mig en förbättring. Det ska dock tas i beaktning att Palladino är ung och oerfaren, i en klubb där det varit en extremt stor ruljans på spelare vilket kan påverka stabiliteten. Jag är övertygad om att det är något riktigt bra på gång i Fiorentina, nu är det upp till Palladino att utvecklas som tränare och utveckla sitt lag. För han har verkligen materialet på plats.
// Torsten Armini


Juve steppar upp

Juventus är tillbaka på det vinnande spåret efter två raka förluster mot Napoli och Benfica. Hemma på Juventus Stadium (eller heter den Allianz Stadium?) tog man emot Empoli. Empoli som inte vunnit en fotbollsmatch sedan decembers gryning verkar inte ha ljusare tider framför sig. Thiago Mottas mannar har nyligen fått förstärkning i form av Randall Kolo Muani, mest känd för att inte ha avgjort VM-finalen 2022, och Renato Veiga, mest känd för att vara en av de 3 000 spelare som Todd Boehly anskaffade sig vid övertagandet av Chelsea. Med bägge med från tart formerade Juve en elva som kändes fräschare än på länge. 

Det är dock Empoli som börjar starkast och gör en fin första kvart där den gamle trotjänaren för den gamle damen Mattia De Sciglio nätade och gav Empoli ledning. Juventus trummade däremot igång maskineriet och var dominanta i andra delen av första halvlek. Man får vänta till mint 61’ då just Kolo Muani kvitterar, för att tre minuter senare göra 1-2 till hemmalaget. Kolo Muani ger inte Dusan Vlahovic en lätt kamp i fajten om platsen längst upp i banan. Även om denne serb gör 1-3 när han visar upp sin bössa och gör målvakten chanslös. Francisco Conceicao gör till och med 1-4 innan matchen där slutar. 

En seger för Juventus som garanterat kommer injicera en rejäl dos självförtroende efter en tyngre period. Just nu innehar man fjärdeplatsen, men konkurrensen är stenhård och för att behålla den måste man få en större kontinuitet i sina 3-poängare. Kolo Muani kan mycket väl bli tungan på vågen för Juve. Fransmannen har en höjd i sig som han inte fått ut i sina år i PSG, men som i rätt miljö kan växa ut till en spelare i världsklass, något som Vlahovic bevisligen inte klarar av att leva upp till. Nu ställs Juventus mot Como och Inter kommande två matcher i ligan. Como som slåss för att hålla sig kvar och bara blir bättre och bättre under Fabregas blir inte enkelt för ett sterilt Juve. Mitt tips inför Inter på hemmaplan? Kryss.
// Nico Frisk


Kampen om Salvezzan

Vi har nått en tidpunkt nu när åtets Serie A-upplaga börjar ta sin verkliga form. Vi har en tajt scudetto-batalj mellan Napoli och Inter som ser numret starkare ut än konkurrenterna. Vi har också ett maffigt slag om fjärdeplatsen mellan många klubbar och där är känslan spänningen kommer hålla i sig fram till sista omgången. Detsamma kan även sägas om årets nedflyttningsstrid.

Under lång tid fanns det inget etablerat mittenträsk i Serie A men nu har det börjat delat upp sig där Torino, Udinese och Genoa visar den nödvändiga karaktären för att kunna erövra det gråa mittenriket. Men alla lag därunder är i allra högsta grad inbladande i kriget om förnyad existens i högsta serien. Det är med andra ord ett krig som involverar hela sju klubbar. Favoriterna till att ryka och det ska mycket till för att detta inte ska bli fallet är Monza och Venezia. De har varit favoriter under en längre tid och hoppet stod knutet till januari-mercaton men där har inte klubbarna gjort tillräckligt i mitt tycke. Monza gick i helgen upp mot Hellas Verona i en sexpoängsbatalj som slutade i förlust. Vanligtvis är detta den typen utav match som slutar i kryss, bägge lagen fruktar förlust för mycket för att våga ta risker. Men tack vare Monzas nykomponerade försvar som inte är en positiv detalj att inleda andra halvan av säsongen med torskade man med 1-0 efter självmål av unge Lekovic i debuten. Uppgiften att greja nytt kontrakt känns inte överkomlig för att Monza längre. Flertalet av deras talangfullaste spelare som Daniel Maldini och Pablo Mari har lämnat nu i vinter och tränarbytet de genomförde tidigare där Salvatore Bocchetti ersatt Alessandro Nesta har gett noll effekt.

Venezia visade fin attityd och kampvilja mot Udinese där man lyckades hämta upp ett 0-2 underläge till 2-2 men som fallet så ofta varit med Venezia den här säsongen så blev det kalldusch när unge spanjoren Iker Bravo satte segermålet för zebrorna med cirka fem minuter från fulltid. Venezia ser helt enkelt inte ut att besitta tillräckligt med kvalité i truppen för att bibehålla sin plats i Serie A, det är inget fel på spelarnaS attityd eller vilja. De gör sitt bästa i match efter match men det räcker helt enkelt inte till. 

Marco Giampaolos Lecce fortsätter imponera och kanske kan bli ytterligare ett gäng som lyckas kliva över mållinjen tillräckligt i tid för att hinna räknas som ett mittenlag. Giampaolo är en tränare som gynnar Corvinos trupp väldigt mycket och många av Lecces okända diamanter har fått sig ett uppsving under honom. Man spelade med tålamod och tåligt mod mot Parma och gick segrandes ur den fajten efter bland annat en delikat monsternick från Nikola Krstovic. Empoli torskade mot Juventus trots en väl genomförd insats. Känslan är att de också lider lite av Venezias problem där truppen helt enkelt är för tunn. Empoli har radat upp fina insatser under en period nu där samtliga än slutat i förlust. Väldigt tuff situation för tränaren D’Aversa där lösningarna inte direkt är uppenbara.Cesc Fabregas Como var numret för små för att kunna hota Bologna på allvar och en viss oro kan snart riskera att spridas runtomkring klubben. De har stått för massiva investeringar nu i januari i jämförelse med de flesta av rivalerna och målet är nog att rycka ifrån de övriga men hittills har man inte lyckats med detta.

Så vilken av dessa klubbar kommer egentligen göra Monza och Venezia sällskap ner i Serie B? Alla klubbar har sina unika vapen att tillgå. Cagliari har världens främsta Salvezza-expert Davide Nicola som är så bra på den här situationen att jag knappt ens vill räkna med dem. De kommer att tampas i botten säsongen ut men Nicola kommer med största sannolikhet att greja kontraktet. Han är deras nyckel och ledstjärna. Hellas Verona har inte samma trygghet på tränarbänken i Paolo Zanetti men deras trygghet sitter längre upp i klubbens hierarki. Det är sportchefen Sean Sogliano som är en specialist inom sitt yrke när det kommer till just den här sortens situation. En sportchef som begett sig till helvetet fram och åter och är numera präglad av dess eld. Sogliano har förmodligen stått för handlingar vi vanliga lekmän än så länge inte lagt märke till men som kommer att träda fram till ytan när de behövs som allra mest. Lecce har Gaimpaolo nu som matcher Corvino arbetssätt väldigt väl. Giampaolo är en av Italiens främsta talangutvecklare och Corvino scoutning som fokuserar främst på ungdomar passar honom väldigt väl. Kombon Corvino/Giampaolo talar för Lecce i denna strid. I Comos fall är det Hartono-brödernas pengar som är deras största tillgång och fördel gentemot rivalerna i botten. Värvningarna som de har gjort är det få andra klubbar som har resurser till i botten av Serie A. Om sportchef Ludi har träffat rätt med värvningarna och Fabregas orutin inte blir ett alltför stort problem bör Como klara sig kvar. Sedan har vi Empoli som börjar ge intryck att väga alldeles för lätt i tunga matcher. Truppen är tunn och det är svårt att inte börja se dem som en favorit att åka ur. De har en styrka i att de besitter flertalet erfarna spelare som spelat i Serie A länge. När det kommer till nedflyttningsstrid specifikt så tenderar erfarenhet att bli en nyckelegenskap. Och sist har vi Parma som konkurrerar med Empoli om favoritskapet till att följa med Venezia och Monza ner i Serie B. Parma valde att inte ta den uppenbara vägen i januari och satsa på funktionalitet och värva in spelare som täcker hålen de har i truppen. Utan istället har de fortsatt på den tidigare inslagna vägen med att värva in lovande talanger från mindre ligor. Men talanger som också känns värvade lite grann utan eftertanke hur de sedan ska användas. Laget skriker efter centrala mittfältarna och försvarare men Parma fortsätter ta in yttrar och anfallare. Parma har en fördel att man sitter på den klart skickligaste och mest begåvade spelaren på nedre halvan av Serie A i Adrian Bernabé som åter fanns med i matchtruppen mot Lecce senast efter flera månaders skadeuppehåll. Den lilla spanjoren, även kallad den spanske Gianfranco Zola(av mig) kan mycket väl komma att höja lagets insatser igen som han lyckades med under hösten till exempel innan sin skada.

Hur detta drama än slutar så kommer det inte sakna galenskaper och spänning den saken är garanterad.
// Martin Eliasson



    Resultat:

0 kommentarer