Postpartita 24: Reteguis Poker lyfter Atalanta igen

Naiva Como snubblar igen, Parma krisar och serieledarna tappar viktiga poäng.

Rutinerat Juve slår naivt Como

Como - Juventus blev en match som till stor del summerar Comos säsong väldigt bra. Como under Fabregas ledning är ett speciellt lag, poängmässigt är de till högsta grad inblandade i bottenstriden men tittar man på deras matcher har de förmågan att spela som ett topplag. Eller iallafall som ett stabilt mittenlag. Fredagskvällen blev inget undantag, Como dominerade till stor del matchen och var som helhet det bättre laget men tog återigen med sig 0 poäng. Ett återkommande tema som går att applicera på tidigare matcher så som hemmamatchen mot Milan för några veckor sedan. Como har mycket bollinnehav och står för fina spelsekvenser men när de väl kommer fram till sista tredjedelen är de för tama och har framförallt svårt att utnyttja sitt momentum. Ett mönster som återkommer är att laget kan sätta ett extremt tryck mot motståndaren under en kortare period i matchen men inte få in bollen. Detta ger då energi till motståndaren som istället utnyttjar sina chanser väl och tar med sig alla poängen hem. 

Så var även fallet i matchen mot Juventus, som egentligen aldrig såg ut att ha kontroll på matchen men som gjorde ett ledningsmål i första halvlek efter ett klassavslut av nya glödheta anfallaren Kolo-Muani på lån från PSG. Como lyckas sedermera kvittera och i andra halvlek ser det till och med ut som att de ska vinna matchen. Ett extremt tveksamt domslut gör att Gatti inte straffas för sin hands i straffområdet och istället för Juventus straff några minuter senare. 2-1 till Juve och mål igen av Kolo-Muani. Åter igen 0 poäng för Como i en match man borde vunnit och ett upprepat mönster. Är Fabregas för naiv med materialet han har? Är det inte riskabelt för Como att fortsätta tappa poäng på det här sättet? I vanliga fall skulle jag hålla med men i detta fall ser jag ändå ingen risk för nedflyttning. Como kommer ta tillräckligt med poäng, deras dominans kommer över tid innebära tillräckligt med poäng för att stanna kvar, det är jag övertygad om. Det finns för många lag i botten som är sämre än Como, jag tror detta är en kalkylerad risk av Fabregas som också ser detta. Charmigt, för Serie A har verkligen saknat en De Zerbi-typ sedan han lämnade 2021.

I andra ändan av tabellen är det blytunga poäng för Juventus del. Inte minst med tanke på att övriga konkurrenter om CL-platserna fortsätter att ta poäng. Och det lovar verkligen att bli en spännande kamp ända in i de sista omgångarna. För det finns inget stopp på duracellkaninerna från den ljusblåa delen av Rom. Baronis mannar ser inte ut att kunna sluta att göra mål och kommer vara med i striden in i slutet. Enda lilla orosmomentet kan vara att de just nu överpresterar rejält sett till vad truppen borde kunna göra, kommer de hinna tappa under säsongens gång. Fiorentina har vaknat igen efter att ha gått i ide under vintern, kanske har de en otrolig vår i sig efter vintervilan? Jag tror det. Efter en imponerande seger mot Inter och med en trupp kalibrerad till perfektion för Palladino kommer Fiorentina kunna utmana på riktigt om spel i den största europeiska turneringen. Bakom dem lurar Milan, Bologna och Roma. Milan har förstärkt i januari men inte riktigt där jag tycker de behövde förstärkning som mest, i mittförsvaret. Trots detta har de offensiv talang för att slå alla lag Vi får se om Conceicao får ihop det för att ta ikapp övriga topplag men jag är skeptisk. Roma räknar jag kallt bort från CL-striden, de har för låg högstanivå för att utmana även om Ranieri stabiliserat och jag tror på fullt fokus i EL. Bologna är luriga men jag tror att de kommer tappa formen. 
Summa summarum så har vi en otrolig vår att vänta när det gäller striden om CL-platserna. Blir det 4 eller 5 platser som Italien får till CL? Läget ser bra ut för 5 platser och jag tror Juventus tar den sista platsen inom topp 4 efter de tre övriga. Bakom dem står det för mig mellan Lazio och Fiorentina där jag tippar med hjärtat och tror på mitt Viola.
//Torsten Armini

Gasperinis conundrum

Matchen mellan Atalanta och Hellas blev en repris i stort sett från det tidigare mötet lagen emellan. Atalanta hade avgjort matchen mer eller mindre innan halvtidspausen. Den stora segerkonstruktören blev skyttekungen Mateo Retegui som var extra taggad verkade det som efter att Moise Kean lyckats krupit allt närmare honom i skytteligatabellen. Hela fyra mål signerat Retegui som återigen rycker ifrån de övriga i kampen om titeln som Serie A:s Capocannoniere. Alla målen hade 25-åringens kännetecken kring sig. Fotbollsnostalgikern skulle beskriva tre av dem som Pippo Inzaghi-mål där Retegui dyker upp som gubben i lådan, på rätt plats vid rätt tid och det är ingen slump att det alltid är han som gör det. Varje retur från målvakten är ett rent självmord när Retegui befinner sig på planen. 2-0 målet var ett annat nuförtiden klassiskt Retegui-mål där hans instinkter att alltid leta avslut så fort han får bollen gjorde sig påmind. Hellas-försvaret var på tok för passiva, lät sig luras av att Retegui var felvänd när han tog emot bollen. Där han hade större press behövt sättas för så fort Retegui får kontroll och kan damma iväg ett avslut är det ofta god natt tack vare hans precision i skotten och kliniska förmåga.

Den här prestationen från Gasperinis vargar påminde om perioden tidigare under säsongen när de krossade allt motstånd däribland Antonio Contes Napoli. Sedan dess har prestationerna varit mer ojämna och min slutsats kring det hela är att det är ett resultat av Gasperini-boll. Jag har alltid varit skeptisk till Gasperinis fotboll när scenariot är ett race om scudetton. Hans fotboll kräver extrema mängder energi och för att undvika skador och slitage på nyckelspelare krävs noggrann rotation. Men samtidigt för att nå de höga höjderna vi alla förförs av gällande Gasperini-boll krävs det rejäl koordination och samspelthet. Detta kan enbart skapas om samma spelare spelar med varandra under lång tid. Så det är en komplicerad gåta Gasperini måste lösa och lagets tidigare formdipp är i mitt tycke kopplat Gasperinis försök till mer rotation med syfte att just bibehålla och spara energi för den resterande delen utav säsongen. Om Gasperini lyckas lösa detta på ett någorlunda sätt så är fortfarande inte avståndet till Napoli omöjligt att ta igen. Det hade verkligen varit kul och intressant om Atalanta fortfarande befann sig i scudetto-kampen under sluttampen utav säsongen med energi kvar i benen.

På andra sidan planen var det minst sagt deppiga miner från Hellas-lägret. De har varit seriens mest ojämna lag under säsongen. Kapabla till otippat starka insatser som sedan varvas med denna sorts totala kollaps. Deras defensiv kan bjuda på läckage som inte hör hemma på Serie A-nivå. Min tolkning är att det åtminstone delvis är kopplat till tränare Paolo Zanetti som visat upp den här typen av tendenser under lång tid i flera klubbar. Jag är faktiskt förvånad över att han fortfarande är kvar i Hellas Verona och om de väljer att fortsätta med honom till säsongsslutet så ska det bli intressant att se vilket utfall det får. Han känns som ett svagt kort för dem så jag är inte övertygad om att fortsatt förtroende för honom är rätt väg att gå.

Klockan klämtar för dig, Pecchia

Under söndagen var det dags för en sexpoängsdrabbning på Sardinien mellan nedflyttningsrivalerna Cagliari och Parma. Gästerna från Emilia-Romagna var under särskild press då det blåst en hel del kring klubben efter förra veckans förlust mot Lecce. Många rykten gällande Fabio Pecchia vara eller icke vara och utfallet i denna match kunde mycket väl komma att avgöra hans framtid i klubben. Pecchia valde dessutom att för första gången skippa förhandspresskonferensen vilket är ännu mer talande för det prekära läget han befinner sig i.
Det var en stängd batalj under de första 45 minuterna mellan två lag som framförallt fokuserade på att inte bjuda till. En nick i stolpen av Yerry Mina och ett bortdömt mål på kontring av Bonny var det enda som fastnade på näthinnan. Under den andra halvleken efter en förvisso pigg inledning av Parma där Bonny återigen dribblade sig fram och sköt i stolpen började Davide Nicolas krigare långsamt bryta ned Pecchias unga manskap. Innan timmen spelad gjorde sardinerna 1-0, ett mål som blev tillskrivet som självmål av Parmas mittback Alessandro Vogliacco. Och här var matchen i princip över vilket säger en del av hur läget är ställt inne i Parma-lägret. De befinner sig i ett mentalt stadium just nu som osar av nedflyttning, den negativa energin väger som bly på spelarnas axlar. Det förväntade 2-0 målet kommer så småningom också från den inhoppande rumänen Florinel Coman som alltså fick näta direkt i sin debut för sardinerna då han anlände i slutet av mercaton. Ett klassavslut från rumänen som parmigiani gärna nog hade sett hans lagkamrat från landslaget, Dennis Man stå för istället. Parma lyckades få till en reducering av unge mittbacken Leoni men det blev inte mycket till slutforcering och Cagliari klev som väntat av som segrare. Kort efter slutsignalen hann Parmas klubbledning signalera att de fortfarande står bakom Fabio Pecchia. Men tiden är inte Pecchias vän här och lägg därtill att ett allt tuffare spelschema nu stundar på tablån. Ska Pecchia rädda kvar sig själv och Parma i Serie A måste räddningsprocessen påbörjas snarast.
// Martin Eliasson

Underskattade Udinese tystade Napoli

Serieledande Napoli har Serie A-tabellen i sina egna händer och hade chansen att utöka sin ledning ännu mer i omgångens match mot Udinese. Udinese som går mot en fin säsong med Kosta Runjaic vid rodret. Antonio Conte på den andra tränarbänken formerarde sitt lag, mer eller mindre, som vanligt. Efter en rad riktigt tuffa matcher bakom sig, var känslan att många av spelarna kom hem till Stadio Diego Armando Maradona för att pusta ut. Udinese gick inte med på överenskommelsen. Bortalaget öppnade starkt och visade att man minsann kan ge Contes Napoli en match. Mittfältet med den sanslöst underskattade Sandi Lovric och Jesper Karlström stängde av Napolis mittfältstrio på ett förvånansvärt skickligt sätt. Scott McTominay kunde dock spräcka nollan för Napoli, men det tog inte lång tid innan Jurgen Ekkelenkamp kvitterade. 

I andra halvlek klev Napoli upp en nivå och styrde matchen desto mer. Trots fin dynamik i anfallsspelet där man får flera möjligheter till att ta ledning lyckas man aldrig komma hela vägen fram till kasse.Udinese håller emot bra och springer för varandra och täcker enorma ytor. Matchen slutar 1-1 ligger nu på 55 poäng och toppar som sagt tabellen framför Inter och Atalanta. 

Som jag var inne på imponerade Udinese mittfält. Lovric och Karlström passade perfekt för detta Napoli och duon visade upp sin arbetskapacitet, något som vi i Sverige sett i de landskamper Karlström spelat. För att inte tala om målskytten Ekkelenkamp som även han täckte ofantligt stora ytor tillsammans med sina mittältskollegor.
 
Återigen visar Udinese att man är att räkna med i dessa stormatcher. Nu Napoli, nyss gav man Roma en tuff match där man förlorade på 2 straffmål och innan det spelade man lika mot Atalanta. Runjaic har helt klart lyckats med någonting. Jag vill tillskriva en stor del av detta till det välkomponerade mittfältet där, i synnerhet, Lovric och Karlström spelar huvudrollerna. Inte Xavi och Iniesta, men hårt arbetande och det räcker nästan hur långt som helst, även när man kamperar emot serieledarna.
//Nico Frisk
 
    Resultat:

0 kommentarer