Reseberättelse: Milan – Napoli
Vinnaren av tävlingen som anordnades av Milanredaktionen och Watchitlive, David Faxå, fick åka ner till Milano för att Milan-Napoli på plats. I en gästkrönika berättar han om sin underbara resa. Enjoy!
För ungefär två månader sedan, på en sketen måndag, blev jag kontaktad av Kaveh från Milanredaktionen angående tävlingen Svenskafans och Watchitlive anordnade. Detta är ett utdrag ur mailet:
“Eftersom du är forumsvärd och har daglig kontakt med folket på forumet samt att du har lite kontakt med oss i redaktionen så har vi kommit fram till att det är högst olämpligt att du är en del av tävlingen. Vi vill tacka för att du tog dig tiden att skicka in ett svar genom att skicka en t-shirt till dig.
Jag hoppas inte att du tar det på fel sätt och jag hoppas verkligen att du inte listat ut att jag skämtar och att jag egentligen bara vill meddela dig att du faktiskt är vinnaren av hela tävlingen och därmed får åka på en gratisresa”
Hjärnan stod still en bra stund och jag fick läsa mailet ett antal gånger innan budskapet hade gått in. Jag skulle alltså få åka till Milano och se på en riktig toppmatch ännu en gång. Sist det begav sig stod Milan för 00-talets hittills bästa match mot Manchester United i Champions League semin 2007. Den gången reste en liten 14-årig pojke med sin resevana far. Denna gång fick en lite äldre och mognare pojke ta med sig flickvännen istället.
Natten mellan fredag och lördag var det dags att resa. 3:55 avgick flygbussen till Arlanda. Flighten från Stockholm till Milano åkte via Amsterdam och på sent på förmiddagen landade vi i världens modestad nummer ett.
Att ta bussen från flygplatsen in till centrala Milano var väldigt smidigt och allt gick väldigt snabbt. Några euro i en automat och sen gå och sätta sig på bussen som avgår var 20:e minut precis utanför utgången på flygplatsen.
Dag ett gjorde vi inte så mycket mer än att bosätta oss på hotellet och lära känna närområdet. Äventyren började dagen efter…
… då vi tog tunnelbanan till station Lotto. Från Lotto är det bara en promenad i stadsområdet San Siro innan man kommer fram till vår kära betongklump med samma namn. Något jag missade sist jag var i staden var att få en guidad rundtur i arenan. Denna gång gjordes inte samma misstag. En tur i omklädningsrummen, på VIP-läktaren och i den mixade zonen samt en biljett till museet gick enbart på 10 euro. Något jag helt klart rekommenderar ifall ni ska åka till Milano!
Resterande tid av dagen spenderades i Duomos shoppingkvarter. Lyx som Prada, Gucci och Luis Vuitton kombineras med Fan Shops med de senaste fotbollsprodukterna. Härliga kontrastskillnader!
Lite pasta i magen och tillbaks till hotellet för att lägga sig.
- Ju snabbare jag lägger mig, desto snabbare blir det ju matchdag, tänkte jag och slocknade.
Dagen med stort D stod i kalendern när jag vaknade. Gameday! Jag var ganska otålig under dagen och var mest förväntansfull till kvällen. Mitt begär stillades lite under 20 minuter när vi besökte Milan Megastore. McDonalds till middag och återigen tunnelbanan mot Lotto. Denna gång var metron snäppet fullare och full av blåvita Napoli-fans. Dessa gick direkt och satte sig i ett gäng bussar, som stod parkerad utanför tunnelbanan, för att skjutsas till arenan utan trubbel. Standard i Milano och det skedde problemfritt.
Våra matchbiljetter hämtades enkelt ut i en biljettlucka utanför arenan. Vi hade platser på andra ring, röd sektion. Lite lustigt, eller olustigt, var att ovanför oss satt ett helt gäng svenskar. Att de inte var några die-hard Milanistas stod sig klart rätt tidigt. Förmodligen var de där att se på vår svenska idol. Jag trodde man reste till Milano för att slippa få matchen kommenterad av Zlatanfavoriserande göteborgare, men tydligen inte…
Stämningen inne på arenan var på topp. Napolifansen var otroligt taggade innan matchen och sjöng faktiskt ut Curva Sud. Men ju längre matchen led desto mer tog alla Milanistas över.
Matchen i sig tänkte jag inte skriva så jättemycket om. Ni som läser detta har förmodligen redan sett hur Milan pulveriserade Napoli. Spelare som stack ut ur mängden och dominerade var Silva, som totalt raderade Cavani, Jankulovski, som visade form a’la 2007, Van Bommel, som var bäst på planen och självklart Alex Pato.
Just Pato trodde jag inte skulle få stanna på planen efter incidenten i slutet av första halvleken. Ilskan och efterslängen var inte snygg. Jag var säker på ett rött kort. Men efter att ha sett repriser nu när jag kommit hem håller jag med om att ett gult kort var rättvist. Det mesta ser faktiskt värre ut på plats.
Scenerna vid alla tre målen var oförglömliga. Vid Boatengs mål började jag ett vilt kramkalas med en slumpvis vald italiensk gubbe som stod bredvid mig. Glädjen som sprudlar ur italienarna är något som endast kan upplevas på plats
.
När domaren hade blåst av satt jag kvar en gång och insöp stämningen och segern. Med lätta dansande steg tog vi oss sen ut från arenan. Vi följde med folkströmmen och gick och satte oss på en av de många bussarna utanför arenan. Bussen skulle egentligen gå in till city, men efter lång väntan och krångel fick alla lämna bussen. Efter många om och men fick vi ta tunnelbanan igen. Bor ni bra och nära en tunnelbanestation rekommenderar jag er att ta tunnelbanan direkt efter matchen och inte stiga på bussarna eller spårvagnarna utanför. Det krånglade bara, för oss i alla fall. Tunnelbanan går fram till midnatt.
Leendet satt kvar länge den natten och låg länge i min säng och funderade över matchen. Patos insatts, stämningen, fortsättningen på ligan och kramen med gubben.
Tisdagen började med minikalas och sång för flickvännen som fyllde 18 stora. Vi tog tåget till Malpensa för att variera oss lite. Även det väldigt smidigt. En spagetti respektive en lasange senare var vi redo att ta direktflyget hem till Sverige.
Och jag kan lova er: leendet sitter fortfarande kvar och kommer göra det länge till.
Stort tack till Watchitlive som gjorde denna resa möjlig och erbjöd alldeles utmärkt kontakt och service.
Ett lika stort tack till Milanredaktionen för nomineringen till bästa tävlingsbidrag.
/ David ”Fantasticó” Faxå
