Francesco Rocca:”il Kawazaki Giallorosso”
Han spelade bara kontinuerligt i tre säsonger i AS Roma. Trots det fångade han supportrarnas hjärtan och blev en favorit på Stadio Olimpico under 70-talet, ”il Kawazaki Giallorosso”, Francesco Rocca.
I juni 1970 släppte Lucio Battisti singeln ”Tempo di morire” där huvudpersonen i låttexten är
villig att offra sin älskade motorcykel för att spendera en natt med kvinnan han älskar. Texten är tidstypisk eftersom det rådde en motorcykelhysteri bland unga män i Italien på 1970-talet. Högst i kurs stod bågarna från Japan. När dessa ungtuppar intog Stadio Olimpico på söndagarna, för att stötta sitt kära AS Roma, och fick upp ögonen för Francesco Rocca, som outtröttligt sprang fram och tillbaka i full fart ute på sin kant, gav de honom snabbt smeknamnet på deras dröm-motorcykel, ”il Kawasaki”.
Francesco Rocca började spela fotboll i San Vito Romano, karriären fortsatte senare till Audace Genazzano och Bettini Quadraro innan han upptäcktes av de större klubbarna och trots uppvaktning av Juventus valde Francesco La Magica.
Efter ett första år av acklimatisering 1972 under “Il mago” Helenio Herrera tog Francescos karriär fart med Nils “il Barone” Liedholm som tränare. Han gav honom en roll ute på vänsterkanten där han fick ut mest av sin absoluta spetsegenskap - snabbheten.
Francesco var vid den här tiden fortfarande en oslipad diamant. Han behövde utvecklas både tekniskt och fysiskt. Liedholm satte honom i hårdträning både i gymmet och rent fotbollstekniskt, där han fick träna bollteknik, skott och inlägg.
Träningen gav resultat och Francesco Roccas status i Roma ökade konstant. Under säsongen 1974/75 var han given i startelvan och ryktet om “il Kawasaki” blev snabbt nationellt vilket ledde till att Rom-sonen fick debutera i landslaget och premiärmålade i en landskamp mot USA 1976.
Månaderna efter landslagsmålet gjorde den vindsnabbe yttern även två mål för Roma och
framtiden såg ljus ut för Francesco Rocca som nu var ordinarie i både klubblag och landslag.
Men när alla pusselbitar såg ut att ha fallit på plats för Francesco raserades allt. Efter en stenhård glidtackling föll han till marken och skadade knät. Till en början verkade det inte vara så farligt men smärtan blev bara värre och värre och nästa morgon hade knät svullnat upp. Trots det stod ytterspringaren på sin vänsterkant när italienska landslaget möte Luxemburg i en kvalmatch till VM 1978 i Argentina.
Tillbaka i Roma efter landslagssamlingen gick korsbandet av bara ett par minuter in i första träningspasset. Det vara början på ett skadehelvete, som skulle innebära fem operationer mellan 1976 och 1981. Träningsmatchen mot Internacional 1981 blev “il Kawasakis” sista framträdande som spelare och det var inte många ögon som var torra på Stadio Olimpico när slutvisslan ljöd.
Francesco bärs ut från Tre fontane efter hans första knäskada 19 oktober 1976.
Romas- och italienska landslagets förstaval på vänsterkanten fick som åskådare bevittna Italien lyfta VM-bucklan 1982 samt Roma vinna italienska ligan året därpå.
Efter karriären arbetade Francesco som ungdomstränare i Roma fram tills klubben valde att säga upp honom. Att bli av med jobbet i Roma var något som tog hårt på Francesco:
“Jag hade aldrig tidigare känt mig övergiven men då gjorde jag det. Det var hemskt.”
Italienska fotbollsförbundet, FIGC, såg dock fortfarande stora kvaliteter i Francesco Roccas ledarskap. De anställde honom som ledare i ungdomslandslagen för att han skulle inspirera killarna med hans tydliga karaktärsdrag som fotbollsspelare. Hårt jobb, uppoffrande spel och mod. Det var starten på en tränarkarriär i italienska landslaget som varade i 30 år.
Francesco Rocca var bland annat fystränare i landslaget som tog brons i VM 1990, assisterande tränare till Dino Zoff i landslaget som vann silver i EM 2000 samt huvudtränare för italienska U19-landslaget som kom tvåa i EM 2008.
“Il Kawasaki” var, till hans stora lycka, en av de elva första som 2012 valdes in i AS Roma Hall of Fame. Vid sidan av hans fina insatser på planen var han även en fanbärare utanför planen för huvudstadsklubben. Redan 1972 valde han bort Juventus för Roma och tre år senare 1975 tydliggjorde Francesco vilken klubb som alltid skulle vara hans förstaval:
“Jag är född till att spela fotboll. Att springa och kämpa. På samma sätt så känner jag att jag är född till att spela i Roma. Om jag var tvungen att spela i ett annat lag skulle det vara som att tvinga en saltvattenfisk att leva i sötvatten.”
https://www.youtube.com/watch?v=yoY6UclpSkQ
Francescos ärevarv runt Olimpico efter hans sista match.
Källa: Forzaromainfo.it
