En magisk eftermiddag med "La magica"
"... e quando segni esploderà il settore, alziam le mani per il nostro grande amore!"
Vackert vàder och nyvunnet sjàlvfòrtroende var fòrutsàttningarna infòr Roma - Ascoli pà sòndagseftermiddagen. Efter bragden i Milano, en match som fòrhoppningsvis innebàr att vi fàr en andra chans att gòra nàgot bra av den hàr sàsongen, skulle tre poàng hàmtas mot nykomlingarna fràn Marche. "Vilket konstigt lag... Fòrlust mot Empoli och vinst mot Inter", hade min hyresvàrd sagt efter onsdagen - och visst hòll man med. Just det faktumet - samt att Totti inte skulle medverka - gjorde att man inte lyckades skaka av sig nervositeten infòr en eventuell "Siena-repris". (Fàrgerna pà tròjorna var liksom likadana...) Men àndà, visst fan skulle vi ta tre poàng, med eller utan Totti. Det var ett krav.
Efter derbyt - dàr den oavgjorda matchen hade resulterat i en tomhet som kàndes som en fòrlust hos mig - blev spelarna utbuade av stòrre delen av Curva Sud nàr domaren hade blàst av. Min fòrutspàelse dà infòr Ascoli-matchen var hela spektaklet skulle bli en enda làng protestaktion. Inter skulle vi fà storstryk av och krisen skulle bara bli vàrre och vàrre.
Men ibland sker mirakel. Elva àrs fòrbannelse hade brutits i Milano och vinsten, men framfòrallt kàmpainsatsen, hade gjort att stàmningen var positiv bland supportrarna nàr jag gjorde min entré i Curva Sud cirka en timme innan matchstart. Spelarna applàderades nàr de kom in fòr uppvàrmning och "Alè forza Roma alè" sjòngs av curvan. Ascoli-spelarna buades ut, precis som de tillresta fansen (runt 3000 svartvita) blev sà fort man lyckades hòra en antydan till sàng ifràn bortasektionen innan matchen.
Klockan nàrmade sig matchstart och Antonello Vendittis màsterverk sjòngs av publiken. Roma spelade bra och kàmpade, àven om Tottis avsaknad màrktes av i de avgòrande situationerna. Draget pà làktarna var bra och flera klassiker sjòngs av Curva Sud. Pà planen tràffade Taddei ribban pà hòrna och Mancini misslyckades med att fòrvalta ett bra làge efter att màlvakten slàppt retur. Det var nàra flera gànger men ledningsmàlet làt dròja pà sig.
I den 39:e minuten kom dock slutligen 1-0. Nye màlkungen Christian Panucci (nàr ska Lippi sluta med sitt hyckleri och làta honom spela i landslaget igen?) nickade bollen ribba in, ett màl jag fòr en millesekund trodde hade tagit ribba ut - jag stod placerad bakom màlet - men nàr det slutligen gick upp fòr mig vad som verkligen hade hànt blev lyckan total. Folk blev som galna och skrek, hoppade och kramades nàr de firade màlet.
Nàgot som verkligen inte bòr ske efter ett màl skedde dock. Det var inget som nàgon spelare eller supporter var skyldig till, utan istàllet nàgon av arrangòrerna pà Olimpico. Fràn hògtalarna spelades musik (NHL nàgon?) fòr att fira màlet, en hàndelse som fàr betecknas som en ren skandal. Musik efter màl tillhòr hockeyn - inte fotbollen - och vad ska man fòrvànta sig hàrnàst? Musik vid nàr spelarna fòrbereder sig fòr en fast situation? Den enda "musiken" som ska fà fòrekomma efter ett màl àr de spontana glàdjeyttringarna fràn supportrarna. Vi snackar om fotbollens sjàl hàr. (Vàrt att notera àr dock att "musiken efter màlet-incidenten" ròrde upp kànslor pà flera hàll i Rom och fòrhoppningsvis var det fòrsta och sista gàngen det skedde.)
Matchen fortsatte med Roma i ledning, ett òvertag som de flesta trodde att Montella hade utòkat nàgra minuter senare efter att han slagit in bollen pà en passning fràn Taddei. Màlet verkade korrekt, men dòmdes bort, och kànslorna var heta i curvan. Efter ett oràkneligt antal "vaffanculo" och "li mortacci tua" riktade mot domaren blàste dock samme man strax av fòr halvtidsvila. 1-0 till oss.
Avslappnad stàmning i halvtid. Sàllskapet framfòr mig skàlade och snapsade upp sina Caffè Borghetti, killen bakom mig rullade en joint. Sjàlv satt jag och diskuterade matchen med mina vànner. Vi var alla nòjda med det vi hade sett, men med fòrhoppningar om att Roma kunde utòka ledningen och sprida lugn till alla oroliga sjàlar.
Andra halvlek bòrjade slutligen men tyvàrr spelade inte Roma lika stabilt som i fòrsta halvlek. Vi kunde inte riktigt ta vara pà vàra chanser utan bjòd istàllet in Ascoli till att oroa Doni i màlet. Mancini tràffade stolpen nàgon gàng under andra halvlek (minns inte riktigt nàr) men annars var vi inte riktigt nàra fòrutom ett par (korrekt) bortdòmda màl. Irritationen fanns dàr hos supportrarna som inte var nòjda med spelet.
En humoristisk situation uppstod dock en 10-15 minuter in pà andra halvlek. Ett falskt rykte om att Reggina hade tagit ledningen mot Lazio spred sig i curvan och alla stràckte armarna mot skyn och gav ifràn sig ett "Ooooooh" i vàntan pà att storbildsskàrmen skulle visa Reggina - Lazio 1-0. Suset hòll pà i flera minuter innan vi snopet fick se att det var Fiorentina som hade kvitterat mot Cagliari. Vi blev besvikna, men suset fortsatte dock - folk trodde fortfarande att resultatet snart skulle presenteras - om àn lite svagare àn tidigare. Efter ett tag insàg dock samtliga att ryktet var falskt och vi àtergick istàllet till att sjunga fram vàra vackra fàrger. Vi skulle fà jubla pà Lazios bekostnad senare àndà.
70:e matchminuten och vem àr det man skàdar? Damiano Tommasi stàr och gòr sig klar fòr att byta av Dacourt efter 15 mànaders frànvaro fràn fotbollsplanen. Applàder fràn samtliga romanisti pà Olimpico, en applàd som sàkert varade i àtminstone tvà minuter. Curva Sud drog igàng med "Mi diverto solo se, solo se gioca Tommasi! Gioca bene o gioca male, lo vogliamo in nazionale!" fòr att hedra den àtervàndande hjàlten. Panucci gav honom kaptensbindeln - en aktion som àven den rev ner applàder - och visst kàndes det fantastiskt bra att se Tommasi pà planen igen. Bentornato Damiano!
Inte làngt dàrefter spreds ryktet om Lazios underlàge àterigen genom curvan, och nu verkade ingen tveka pà att det verkligen var sant. Hànderna mot skyn och "Ooooooh" i vàntan pà bekràftelsen. Jubel utbròt nàr det stod klart att Reggina hade tagit ledningen och "Per la Lazio merda, fogna de 'sta città" sjòngs fòr att gòra narr av kusinerna fràn landet. Grazie Zauri!
Nàr matchen dà bòrjar nàrma sig slutet hànder det som sàtter hjàrtat en bra bit ovanfòr halsgropen pà mig. Chivu fàr ròtt kort och Ascoli ett frisparkslàge i ett ypperligt làge. Mexès kommer in istàllet. Curva Sud buar àt frisparksskytten - Domizzi - i ett fòrsòk att stòra honom. Det hjàlper dock inte utan Ascoli-spelaren knorrar in en klockren frispark i Donis hògra kryss. Alla i curvan blir helt tysta, och efter en sekund har ljudvàgen fràn Ascoli-supportrarna hunnit ta sig òver fràn bortasektionen fòr att skòlja òver oss som en vokalisk syndaflod. "MEEEEEEEEEERDA!" kànde man. Frustrationen var total och helt plòtsligt fasade man infòr en fòrstòrd sòndag och en àngestfylld vecka som vàntade pà en. "Det kan inte vara sant", tànkte man, men det var det i allra hògsta grad.
Stàmningen var minst sagt bedròvad ett tag innan nya sànger àterigen drogs igàng. Ingen kànde nàgot direkt hopp men man fòrsòkte àndà gòra sitt fòr att hjàlpa fram laget till ett màl. "Forza Roma facci un gol" och "Dammi tre punti" sjòng vi men utan varken riktig glàdje eller verkliga fòrhoppningar om en vinst. Nàr òvertiden presenterades pà storbildsskàrmen spred sig dock en del hopp hos mig. Sex minuter, och min vàn sa till mig att "nu kan allt hànda...". Och inte làngt dàrefter sàg vi en antydan av nàtrassel fràn andra sidan och det som jag aldrig trodde kunde hànda var nu sanning. Glàdjen jag och alla andra kànde gàr inte att beskriva. Alla kramade om alla och skrek ut sin glàdje. Jag upplevde fòrmodligen ett av mitt livs lyckligaste ògonblick, sà kàndes det i alla fall, och ljudvolymen fràn Curva Sud var riktigt màktig nu. "Forza Roma alè" och "Ovunque tu sarai io non ti lascerò mai!" sjòngs av precis alla, inte en mun var tyst, och nu var det riktig feststàmning. Den efterlàngtade slutsignalen kom ocksà till slut och alla jublade àt domarens vissla. Nere pà planen lade jag direkt màrke till hur Kuffour satte sig ner pà knànen och reste armarna mot skyn. Vi hade vunnit nàr det sàg som mòrkast ut, och àr det nàgra segrar som àr sà oerhòrt skòna àr det dessa.
"Grazie Roma" sjòngs - ren magi den hàr eftermiddagen - och nàr vi var pà vàg ut fràn curvan stannade vi upp och sjòng "Men vad hade ni hàr att gòra?!" till den fòrmodligen riktigt snopna Ascoli-klacken. Sàngen tog inte slut, utan fortsatte utanfòr arenan dàr det skanderades att vi minsann skulle fira med vin och champagne ikvàll. "Ingen ectasy, bara Roma" stod det skrivet pà en tvàpinnsflagga som en supporter hade tagit med sig till matchen, och visst àr det sà. Med euforiframkallande uddamàlssegrar som dessa behòver man sannerligen inga droger om man àr romanista. Hjàrtattacken kanske vàntar runt hòrnet i och fòr sig... Tack Mexès, tack Roma.
Barbera e champagne, stasera beviam
per colpa della Roma la la la!
