Gästkrönika: Spelaranalys 2005 del I
En gästkrönika som granskar hur laget Roma - tränaren och spelarna - presterat hittills i år. Först ut en generell analys.
Efter att ha blivit tillfrågad av Svenska Fans Romaredaktion att skriva en spelar-analys för vårt lag inför hatmatchen så har jag nu satt mig ner och försökt gå igenom vårt lag spelare efter spelare. Har jag missat någon (kanske nåt enstaka inhopp) så får ni ursäkta mig. Jag kommer vara relativt subjektiv, med tanke på att fotboll är en konst som upplevs verkligen olika mellan människor, nationer och kulturer. Däremot finns det inget som säger att min bedömning eller kommentarer kommer vara orättvisa. Jag ska försöka ge en så rättvis bild som möjligt.
Vi inleder lite avvikande med mästar-tränaren Spalletti himself, för att få en bild på hur förra säsongen har gått över till denna och de största skillnaderna när det gäller spelet på plan:
Redan under sommaren fick vi höra från rapporter och media att harmonin i laget hade växt och att det var den bästa stämningen på mycket länge. Måste påstå att Del Neri verkligen lyckades göra oss totalt nere i helvetet och på nåt sätt var spelarna ointresserade, omotiverade och presterade under nollgränsen. Det lag som Conti tog över var i kaos, och han lyckades tyvärr inte att vända på den negativa trenden heller, varken resultatmässigt eller på planen. Förra säsongen var som alla kommer ihåg verkligen katastrofalt när det gällde självaste fotbollen. Vi hade noll struktur, noll strategi (förutom en som jag strax ska nämna) och noll koll på vad man kan göra med en fotboll. Det som hände var att laget delades upp i 2 delar. En defensiv del och offensiv del. Och båda delarna "gjorde sitt" och brydde sig inte om att hjälpa den andra. De Rossi, Perotta, Aquilani och Dacourt, alla hamnade nere med backarna, flertalet matcher var de en enda stor klump i vårt straffområde, och där uppe väntade tridenten med Cassano, Totti och Montella. Vårt spel: bollar från "därbak" slängdes upp en efter en till de 3 däruppe, de fick ingen hjälp, och "försvarsdelen" underpresterade i minst hälften av matcherna. Samtidigt lyckades ofta "anfallsdelen", och det blev mål. Vi var ett av de lag som gjorde flest mål förra säsongen, inte så konstigt med tanke på att tridenten var även en enighet i landslaget när det gick som "bäst" eller rättare sagt "minst sämst". Detta var problem nr 1. Vad var problem nr 2? Jo, vi hade tydligen svårt att hålla nollan. Samtidigt som vi ändå producerade stora mängder mål, så var vi även ett av de lagen som släppte in mest mål på hela säsongen. Vad hade hänt med supermålvakten Pelli? Ingen som vet. Däremot roterade Del Neri Zotti och Pelli så pass många ggr att båda blev väldigt dåliga, istället för att satsa på en. Och självklart underpresterade Zotti också, många tabbar i många viktiga matcher ledde till många förlorade poäng och Serie B var jäkligt nära. När Curci kom, blev det lite bättre på målvaktssidan, men nej, han gjorde inga underverk, vi släppte fortfarande in mängder med mål och kunde verkligen inte hålla nollan. Feb 20e var datumet för vår sista seger och sista gången vi höll nollan, i 3 jäkla månader torskade vi nästan allting och vi fick inte en enda seger. De sista matcherna när laget insåg att Serie B var sjukt nära, så underpresterade spelarna ännu mer och vi kan faktiskt vara glada att vi lyckades skrälla mot superlaget Atalanta och faktiskt få vår första seger på sisådär 3 månader i Maj och Serie A kontraktet var säkrat. Det som hände veckan innan det var en behövlig nolla som Curci höll, 0-0 i derbyt, men vem fan kommer ihåg att det var första gången vi inte släppte in ett mål på 3 månader efter en sådan pinsam tillställning? Detta var Roma efter att ha blivit touched by Del Neri och Conti. Själv tycker jag att det är OK om vi lirar bländande fotboll och njuter en hel match fast resultaten går emot oss. Men inte när ens favoritlag underpresterar såpass och alla resultat bara rinner iväg.
Det som Spalletti har gjort, i det spelmässiga kan jag inte direkt säga vad det egentligen är. Men skillnaden är iaf denna:
1. mittfältarna har hamnat mkt högre upp, och bildar inte längre en lerklump i eget straffområde med backarna, inte en enda match har det blivit så.
2. Spalletti håller inte i den dumma filosofin att lira med 3 forwards och ge allt offensiva ansvar till dem. Även om Montella inte ens har gjort 1% av det han gjrode förra säsongen, så flyter allting på mkt bättre nu, genom att lira med en ensam forward och Totti BAKOM, precis som han ALLTID bör och ska användas, Totti är en av världens bästa Trequartista, inte en av världens bästa strikers.
3. Vi har ett kantspel. All cred kan dock inte ges till Spalletti med tanke på att vi har fått Taddei, men däremot kunde väl Del Neri och Conti kanske provat på att låta Cassano ta hand om vänsterkanten? Men nä, självklart skulle vi lira med den farliga tridenten.
4. Spelarna vet sina positioner och hjälper till bakåt mkt mer. Man ser verkligen så tydlig skillnad på Roma i år och förra året just i denna punkt, eftersom vi har Taddei och Mancini som springer ner och hjälper till, men tyvärr är det inte tvärtom (men det verkar ju komma?), alltså att våra innermittfältare hjälper till i offensiven.
Förutom clownen Cassano så tycker jag att spänningen i laget är helt ok, mindre skitsnack från spelare till spelare i media, underbara miner och känsla efter målen, och en helt annan inställning från mer kända spelare i vår trupp när de pratar med media. Jag kan inte undgå att ge cred till Spalletti för allt detta. Vill även passa på och gratulera honom för att ha vunnit bästa tränar priset förra säsongen.
I Del II går vi igenom målvakter och försvar.
