Inferno o Paradiso, Settimana (48-)50
Silenzio Stampa
Förra säsongen, i våras, efter förlusten mot Turinlaget, föll Roma ihop. Efter att ha haft ett behagligt avstånd till Serie B, så inleddes en spikrak färd neråt mot den undre regionen av tabellen. Alla Romanistis är överens om att det inte var själva förlusterna som väckte frustration, snarare var det sättet som Roma spelade sina matcher, utan någon som helst grinta. Har flörten med Serie B inletts redan nu?
Det oinspirerade Roma vi såg förra säsongen hade endast berott, trodde vi lite naivt och optimistiskt, på diverse tränares oförmåga att inspirera laget. Jag vet inte om de gulröda viljelösa spelarna man tittade på igår med en blandning av sorg och vrede, plötsligt glömde att Spalletti var deras tränare utan stirrade sig blint på Del Neris fula jacka och kände att "nej han är tillbaks, nu måste vi spela dåligt igen". För att man kan inte låta bli att bli chockad över det faktum att laget ändå lyckades prestera mot topplaget Fiorentina men underpresterar så pass mot ett "behagligare" motstånd. Det är bara ett fåtal lag som har sämre hemmastatistik än Roma, samtidigt som endast Turinlaget har bättre statistik borta. Avståndet mellan supportrarna och publiken har aldrig känts större, och visst är det mycket talande att just Cassano, som redan gått om Panucci och Mexes i skytteligan, bemöts av burop när han gör mål. Vi tar det en gång till: nästan varje gång Roma gör mål numera, så visslas det från läktaren. Schizofreni på en tyvärr alldeles för hög nivå. Förutom att Stadion numera alltid ser väldigt tom ut.
Topparna och bottnarna avlöser verkligen varandra med en skrämmande hastighet: 1-4 förlusten mot Turinlaget följdes upp nästa match av Tommasis första mål på flera år, något som verkligen lyste upp en annars mycket mörk säsong. Sedan UEFA(förlust), sedan Lecce(där Roma tappade en tvåmålsledning) till en av de viktigaste beskeden angående Romas framtid: TAS stängde som bekant endast ett transferfönster och ger Spalletti och Pradé möjligheten att bättre planera framtiden. Var det hårt att stänga vinterfönstret? Minns tillbaks ett år. Vad hände under den transferfönstret? De gamla(i alla bemärkelser) och mycket högavlönade trotjänarna Delvecchio och Candela iväg, men även allas älskling D'Agostino och den numera målfarlige Mido. Fyra avbräck, två unga lovande spelare, två gamla. Och vad fick vi in? Tänk efter. Just det, Abel Xavier. Så med det i mannaminne, samt vetskapen att vi inte har några som helst pengar att spendera på nya spelare, kanske är inte en stängd transferfönster hela världen. Men visst hade man lust att sälja hela jXXXa laget igår. Direkt efter matchen beordrades alla spelare att infinna sig på Trigoria och förbli inlåsta tills på onsdag, och så utfärdades kännetecknet för när ett lag befinner sig i djup kris: Silenzio Stampa. Vi är bara i december...
