Frosinone - Inter
Inför: Roma - Livorno
Sexpoängsmatch i jakten på fjärdeplatsen, och mer tacksamt läge att möta Livorno har inte funnits den här säsongen.
Livorno har varit säsongens stora överraskning så här långt. Att med de små resurser man har lyckas utmana om fjärdeplatsen under sin andra säsong i Serie A i rad, är lite Chievo-varning. Man har sett otroligt stabila ut och har inte svikit i avgörande lägen. Efter att man fallit mot Milan hemma med 3-0 har man ändå gått och besegrat Sampdoria på bortaplan med 2-0, efter att ha spelat oavgjort mot just Chievo (0-0) på hemmaplan, har man ändå gått och vunnit med 2-0 borta mot Udinese osv. Lagmoralen har imponerat hos de vinröda, helt klart.
Men nu har man trots det tre raka oavgjorda resultat mot lag som knappast ger en skrämselhicka. Treviso, Siena och Lecce är lag som ett lag som utmanar om fjärdeplatsen måste besegra, eller i alla fall resa sig efter ett poängtapp mot dem, för att kunna utmana på riktigt. Så nu är det upp till bevis för ett formsvagt Livorno mot ett desto formstarkare Roma.
Sju raka vinster, det är vad Spalletti har med sig i bagaget inför hemmamatchen på söndag. De två senaste bortasegrarna mot Udinese och Juventus är inget annat än grymt imponerande för ett lag som föll med 1-2 hemma mot Palermo för inte mer än 1½ månad sedan (särskilt som man saknat fullgoda anfallsalternativ i båda matcherna). Och alla som minns den fruktansvärda insatsen inser hur imponerande Romas skepnadsbyte faktiskt är. All heder åt Spalletti som ingett spelare som Amantino, Mexès och Aquilani spelglädje och trygghet igen. Sådana spelare behöver trygghet för att kunna prestera, något de inte fick under föregående säsong. Det är nästan så man undrar hur spelare som liknar dem mentalt hade presterat i dagens Roma – Matteo Ferrari, Mido och John Carew är namn som lätt får fotfäste i ens tankegångar...
Nu är Roma i en sådan formtopp att det är lätt att spelarna får hybris. Amantino, som i dagens Il Romanista bekräftar vad många trott om hans fjolår då han var otroligt instabil mentalt p.g.a. sin faders död, bryter sin tystnad och talar ut om allt. Sju poäng och arton omgångar, är hans svar på frågan om Fiorentina och fjärdeplatsen. Och stora rubriken på tidningens förstasida lyder: ”Scudetto fra un anno”. Roma är ju bra, men snälla spelare, minns att det bara var 1½ månad sedan Palermo...
Så till uppställningen. Det mest positiva: Totti ser ut att vara klar för spel igen. Den ende som är aktuell för startelvan som har problem är annars Panucci som fick utgå under Juventus-matchen. Om han spelare så är det inget mer med den saken, annars ersätts han av Bovo på kanten. Resten av försvaret är ju givet vid det här laget, med Chivu-Mexès i mitten, och Cufré ute på vänsterkanten.
De Rossi och Aquilani har cementerat sig i förstalevan, och lär inte rubbas på. Detsamma gäller självklart för Totti (Den ende som inte är utbytbar i Roma, enligt Spalletti), och även Perrotta och Amantino har tack vare sina fina insatser blivit självskrivna i startelvan. Så, det enda frågetecknet: Taddei eller Tommasi?
För mig är svaret självklart: Damiano ska starta! Att Taddei vilades mot Juventus talar ju onekligen för honom, och det är fortfarande ovisst om vem som egentligen startar bredvid Perrotta och Amantino på söndag, men enligt mig bör Tommasi vara självskriven. Hans rutin och hjärta är ovärderligt. Det är bara att föreställa sig hur det känns för en orutinerad spelare som Rosi, eller Aquilani, att stå i spelargången innan match bredvid en spelare som visar ett sådant hjärta, är en sådan underbar person, har sådan fullkomlig hängivenhet och är så helhjärtat älskad av i tifosi – och se att det lönar sig. Och på planen har han den kämpaglöd och laganda som Spalletti har försökt att forma under hela sin tid i Roma. Alla nya regler och liknande har ju riktats mot att skapa ett enat Roma, ett Roma som står upp för varandra – och ärligt talat, vem personifierar detta bättre än spelaren som förmodligen tjänar mindre än lagets materialare?
Nej, det ser så oförskämt bra ut för tillfället att jag bara väntar på ett rejält bakslag – men ärligt talat kan jag inte se hur Livorno ska kunna stå emot ett taggat och enat Roma på söndag.
Dammi tre punti, non chiedermi niente
Dimmi che hai bisogna di me
Tu sei sempre mia
Anche quando vado via
C’è solo AS Roma per me!
