... e so' 6
Storartat spel av Il Capitano och hyllningar till Spalletti när sjätte raka trepoängaren togs hem i söndags. Samt en jävla massa politik.
Curva Nord runt 14.15. De forsta “Duce Duce“ ropades av ett gang grabbar mot Livorno-klacken. Pojkspolingar de flesta av dem - en verkade inte vara mer än 10-12 bast – som med hojda hogerarmar forsokte reta upp den tillresta klacken pa andra sidan plexit. Och visst lyckades dem, da flera av Livorno-supportrarna sprang fram mot glaset och borjade hetsa. Flaskor slangdes mellan de bada grupperna, och en av Livornos ultras forsokte ta sig over glaset men halkade ner igen nar han precis var pa vag att ta klivet över. Hade han kommit over hade det varit synd om honom, minst sagt, for att vara själv pa motstandarnas mark i en italiensk laktarfajt ar kanske inte att rekommendera ens for den hardaste. Nagra keltiska kors var pa plats Nord, viftandes av ovan namnda grabbar som verkade ha riktigt kul med sina provaktioner. Själv bevittnade jag situationen fran min plats en bit darifran, knappast overraskad att det skulle se ut sa har.
Mer overraskande att Tradizione e Distinziones gruppbanderoll, eller rattare sagt samtliga banderoller pa nedre raden, saknades nar jag kom in pa Olimpico ungefar en timme innan match. Skalet till den sena ankomsten fick jag aldrig reda pa, men visst skulle TDR sta i fokus pa laktarna senare under matchen.
Bra stamning i ovrigt, knappast overraskande efter de lysande resultaten den senaste tiden, med fem raka vinster i ligan samt cupframgangarna, där bortamatchen mot Juventus far ses som atminstone en halv revansch for katastrofen i hostas. Att vi skulle ta var sjatte raka i ligan idag trots att vi motte Livorno, som ju faktiskt lag framfor oss i tabellen, var det inte manga som tvivlade pa. Frukten av Spallettis utmarkta arbete haller pa att skordas med ett Roma som fortfarande fajtas om fjardeplatsen, trots att blotta tanken pa den for bara nagon manad sen kandes totalt at helvete. Men nu javlar ar vi med i racet igen... Bravi ragazzi!
Spelarna sag ut att sprudla av sjalvfortroende nar matchen till slut blastes igang. Klacksparkar och fina finter bjöds man pa, och Roma var riktigt nara att komma igenom ett par ganger. Totti blev bestulen pa en straff nar nagon av Livorno-försvararna (minns inte vem) träffade benen istället för bollen när var kapten försökte fa till ett skott pa en boll som var pa vag ner mot marken. Upprörda känslor pa laktarna men Roma kontrollerade matchen sa pass bra sa att nagon nämnvärd frustration inte infann sig. 1-0 skulle komma, det kände vi alla.
Halvtimmen spelad när vi far frispark. Bovo petar till Totti som resolut klipper till bollen, och hundradelar senare ser vi den leta sig in i Amelias vanstra horn. Malet tillagnas aterigen Totti Jr. och “C’è solo un capitano” ekar strax efterat pa Olimpico. Den dos av nervositet man hade inom sig borjade sakta forsvinna, och nar Totti gor 2-0 pa straff tio minuter senare hade den slappt totalt. Hans comeback efter det korta skadeuppehallet kunde inte ha varit battre, och det är underbart att se ett Roma som efter att ha latit oss vanta sa javla lange aterigen visar sig vara ett lag vardigt den italienska huvudstaden.
---
… och politiken da? Jo, den marktes av fran bada sidor, minst sagt. I Roma-lagret hade TDR smyckat sin banderoll nere i hornet med diverse olika hogerextrema symboler, där aven svastikan fick plats. SS-sloganen – felstavad for ovrigt – “Gud med oss“ visades ocksa upp i narheten av TDR:s banderoll, precis som massor andra politiska budskap. I ovrigt var italienska flaggor temat for dagen pa manga hall i Curva Sud. Ganska uppenbart varfor, men samtidigt ett fan sa mycket battre satt visa sin politiska standpunkt pa.
Livorno sjong “Bandiera Rossa“ och hanfulla sanger mot den avlidne Sud-legenden Paolo Zappavigna, samt det obligatoriska viftandet med Sovjet- och andra kommunistiska flaggor. Stamningen var dock inte overdrivet laddad, forutom efter Romas forsta mal da bland annat en bengal droppade ner inte langt ifran mig med Livorno-klacken som avsandare. Kravallpoliserna – som hade lyst med sin franvaro innan matchen – stegade in i bortasektionen och gick till attack mot nagra av bortafansen som stod narmast plexit.
Sa vad ska man saga? De hogerextrema symbolerna som visades upp var knappast nagon bra reklam för vare sig Curva Sud, Roma som klubb eller Rom som stad. Jag skiter arligt talat i vilken ideologi folk tillhor när jag sjalv star i Sud, en curva som kanske innehaller runt 20.000 personer – om inte fler – och saledes ocksa manniskor fran alla olika samhallsklasser och politiska lager. En curva som redan har problem med att vara enad med tanke pa sin storlek, mar inte heller bra av att politiken blir ytterligare ett skal till storre splittring. Att de flesta grupperna i Sud star till hoger idag är kant sedan länge, men varfor anvanda curvan som en plats för manifestation? Det samma galler aven Livorno-klacken som knappast kan klassas som nagot föredöme.
Och nu far vi en match utan publik. Samt ett ytterligare skamfilat rykte, trots att det var en liten minoritet (jag vet, det later som en klyscha, men det ar trots allt sanningen) fran varan tifoseria som lag bakom banderollerna. A andra sidan ser vi att Pisanus lag har lyckats... eller kanske inte.
Ut med politiken fran arenan, vare sig den ar hoger eller vanster.
---
Ett unisont “Tutti a casa alè!” efter 3-0. Alla vinkade vi farväl att bortaklacken och “La società dei magnaccioni” samt “Barbera e champagne” sjöngs för att fira segern. Hyllningssanger till Spalletti strax därpa, och senare taende ovationer at Amantino nar han lämnade planen, var panyttfödde brasilianare som (enligt mig förtjänat) mest fick ta emot protester av publiken för inte sa länge sedan. “Mi diverto solo se, solo se gioca Tommasi” när Damiano bytte av Aquilani, som gjorde en riktigt bra match även han. Härligt att se den unge talangen som äntligen börjar visa en del av det vi alla väntat av honom sedan han atervände fran Triestina sommaren 2004.
Fem poang fran Fiorentina nu som inte lyckades gora mal pa Udinese. Varje gang det plingade till pa Olimpicos resultattavla vaxte oron i magen for att jag skulle fa se Udinese 0 – Fiorentina 1, nagot som tur var inte intraffade. Fjardeplatsen lever i allra hogsta grad, men forst cupen mot le merde bianconere pa onsdag, dar jag hoppas att vi far se det riktiga Curva Sud, som inte ar nagot partimote utan istallet en plats dar passionen ar som storst for varldens vackraste farger.
… e andiaaaaaamo!
