GÄSTKRÖNIKA: Att spela utan anfallare
Många funderade säkert vad höll Luciano Spalletti på med när han spelade med endast Totti som anfallare. Han är trots allt en trequartista. Jag har förmodligen aldrig sett ett lag innan Roma att spela utan anfallare. Men efter att ha suttit och läst lite av det senaste numret av offside fick jag läsa en smart kommentar av Mario Zagallo. Han som lyckades ta Brasilien till ett VM guld. "Om tio år kommer man att spela utan anfallare" Hur kan det vara möjligt tänker säkert ni läsare. Den taktiken bygger på att man hela tiden ska ha näsan mot mål som han säger det. Spelarna skall komma med fart mot mål. Positionsbyten är mycket viktiga i denna taktik.
Dom flesta som har sett på fotboll har ofta sett många storlag köra fast med sina 4-4-2 mot mindre lag i Champions League. Jag tror mycket att det beror på att det lätt markera bort dom två ensamma anfallarna. Det blir på så sett ofta sämre tempo och dom lite sämre lagen klarar av att lösa det stora lagens anfallsspel. Det som har hänt dom två senaste omgångarna är inget som förvånar mig. Lag som Liverpool och Porto har spelat med ett mycket rörligt anfallsspel där man ofta byter position. Även om Liverpool spelar 4-4-2 kan man se Gerrard i princip var som helst på plan. Genom en rörlighet och diagonal löpningar körs spelet oftast inte fast lika mycket. Det blir svårare att försvara mot ett sådant spelsystem. Nackdelarna med 4-4-2 och 4-1-2-1-2 är många. Dels är det ett ganska destruktivt spel. Varje spelare rör sig ungefär i samma yta varje match. Det blir lätt man ofta spelar på nästintill exakt samma sett. Anfallarna får även gå ner ofta och hämta bollar vid mittplan vilket gör att man har ännu mindre boll i laget.
Lag som oftast spelar med ett 4-4-2 kan ofta vara lätt att komma igenom. Om man spelar smart. Genom att spela ett 4-2-3-1 utan en renodlad anfallare som Roma idag spelar med har man en duktig passnings spelare och avslutare högre upp i plan en tidigare. När man dessutom har erövrat boll händer det väldigt ofta att kantspelarna tar löpningar mot mitten som ofta kan innebära mål. Mancini har på det sättet gjort ganska många mål det senaste tiden. Försvaret får det svårt med sitt destruktiva försvarsspel. En snabb spelare med fart kommer ganska lätt igenom en ensam försvare. Tänk er själva situationen när ett lag kommer med 4 anfallande spelare mot 4 backar. Det är inte lätt att lösa och ofta är så att en ytterback är uppe i banan och spelet blir i så fall öppnare. Det är då lätt med en instickare. Denna taktik vi spelar nu är igentligen inte helt ovanlig. Men att spela utan en renodlad anfallare ser jag mer ovanligt. När Totti ligger högt up i planen, är han som farligast. Hans framspelningar är ofta både vackra och effektiva. Han har även ett mycket bra skott. Det gör försvararnas uppgift svårare. Nuförtiden kan man inte hitta han lika långt ner i plan som han gjorde förut. Han har visserligen spelat som anfallare under Capellos sista år. Men då fick han hjälp av en viss Peter Pan. Men alla har länge sett han som en trequartista, vilket jag tycker är onödigt p g a han ska ligga i en area runt straffområdet.
Kommentatorerna har ofta sagt att Mancini har en slags fri roll. Det stämmer men det skall alla dom fyra som ska se till att laget ska göra mål ha. Tanken med denna taktik är igentligen att man ska hitta ytor att springa på som kan skapa målchanser. Om laget du möter istället spelar ett väldigt lågt försvarsspel är det viktigt me distanskyttar. Vi såg det senast mot Siena. De Rossi slog till från 30 meter när spelet inte riktigt funkade och fick in en kanonträff. En ganska bra lösning när spelet låser sig lite. När försvaret är mer samlat är det perfekt att ta ett avslut lite utanför straffområdet. Räddar målvakten bollen är det bara att blixtsnabbt rusa och tar returen.
När Roma försvarar idag anpassar dom ofta försvarsspelet efter motståndarna dom tre så kallade offensiva mittfältare har oftast som uppgift att pressa motståndarna redan högt upp i banan så att deras uppspel inte når rätt adress. Misslyckas dom med det är det trots allt inte hela världen. Eftersom man har två kämpar på mitten De Rossi och Aquliani oftast. Dom skall se till att vinna den viktiga mittfältsmatchen och det har dom gjort bra den senaste tiden .Det är ganska otroligt att vi både kan anfalla från mitten med många man och sedan också försvara. Det är inte många lag som kan skryta med det i Serie A. Backlinjens försvarsuppgifter är dom vanliga. Men så fort man vinner bollen försöker man ofta kontra om det finns läge till det. Ytterbackarna följer oftast med upp i anfallen när det finns läge för det.
Vi vinner ofta många matcher med flera mål. Det beror på främst att försvaret flyttar högre upp när vi har tagit ledningen och när spelare som Mancini och Perotta kommer i full fart och blir perfekt serverade av Totti är det lätt att man gör ett mål ytterligare. Många av målen görs på kontringar där våra spelare är väldigt duktiga på att hitta fria ytor mellan motståndarnas mittfält och backlinje. Jag hoppas gärna på att Roma till nästa säsong fortsätter spela me denna taktik. Många mittbackar är just nu starka och har ett ganska bra spelsinne. Men värvar vi rätt i sommar så kan även Thuram och Cannavaro få problem me det nya spelsättet som dom aldrig har blivit lärda att försvara mot.
Roma har skrivit italiensk historia med 10 vinster i rad. Men Spalletti har redan skrivit historia anser jag som den första tränaren utan att spela med en renodlad anfallare. Revolutionen kan vara här. Hoppas han fortsätter med det. Om han värvar en renodlad anfallare hoppas jag det blir en ganska kvick sådan. Jag vill ha fart och finess i anfallsspelet. Varför inte göra fotbollen roligare och effektivare?
Till Lazio-matchen, önskar jag mig Mancini på topp. Anledningen är att jag vill se en spelare som löper mot straffområdet, istället för en som står och väntar i motståndarnas straffområde. Anfallsspelet får även gärna varieras för i dagens Empoli match var det för många onödiga inlägg som inte ledde någonstans av Panucci. Visserligen gjorde vi ett sådant mål men vi får tacka Empoli försvaret för detta.
Ska vi skapa målchanser måste vi variera och gärna spela med mer rörelse och kreativitet i anfallsspelet. Mancini är som alla vet också mycket målfarlig och snabb. Det behövs mot Lazios fyrtorn i försvaret.
