Derbyuppladdning pa Trigoria
Invasion av supportrar infor derbyt.
Buss 077 fran EUR (omrade i Rom) med riktning Trigoria var full, och hade ocksa svart att ta sig fram pa motorvagen da trafiken stod stilla stundtals pa grund av alla bilar (ocksa de med riktning Trigoria) som trangdes pa vagen. Till slut var situationen ohallbar, och med cirka 3-4 kilometer kvar till traningsanlaggningen fick vi alla ga av bussen for att promenera den sista biten. Vagen var namligen helt blockerad av romanisti som forsokte ta sig fram till Trigoria. Langs vagen stod bil efter bil olagligt parkerade da parkeringsplatser lyste med sin franvaro, och mellan alltihopa sicksackade vi oss igenom mot slutmalet. Barnfamiljer, ultras, pensionarer och tonaringar. Allt mojligt var representerat under den soliga eftermiddagen.
Den forsta siffran talade om 5000. Corriere dello Sport skrev att vi var 8000. Andra journalister talade om fler an 10000. Hur manga vi var vet jag inte, men vi var utan tvekan javligt manga.
Nar man efter promenaden nadde piazzale Dino Viola, belagen framfor Romas traningsanlaggning och givetvis uppkallad efter den forne Roma-presidenten, fick man borja springa lite. Man skulle snart slappa in och utanfor grindarna stod folk och trangdes. Sanger sjongs nar vi gick in, laktaren pa Trigoria fylldes blixtsnabbt och resten stallde sig mellan laktaren och traningsplanens stangsel. Fullt av foralskade sjalar som vantade pa att spelarna skulle komma in for traningspasset.
"Kampa for oss och for kaptenen" var dagens slogan. 5000 t-shirtar hade delats ut av Diadora (nej, jag fick inte tag pa nagon) till Roma-supportrarna, och banderollen uppe pa Trigorias laktare hade samma text. Ultrasledaren Spadino satte sig pa stangslet och talade till oss fran sin megafon. Han sa at oss att beharska oss och inte trycka pa mot stangslet da det fanns barn i narheten. Alla foljde vi hans rad och det var aldrig nagon fara for personliga tragedier. Sedan berattade han for oss om tifot vi skulle gora, och kvarten senare delades det ut papper till samtliga narvarande som skulle hallas upp nar spelarna kom in pa planen.
Sangerna ljod under den halvtimmes langa vantan och "borta i horisonten" kunde jag skada arbetare pa Trigoria som stod och bevittnade oss. Aven pa sa pass langt hall kunde man ana den hapnad och beundran som fanns hos dem.
Nar spelarna till slut kom ut steg suset och sangerna borjade ta fart pa hogsta volym. Pappersarken visades upp for spelarna som sag bade hapna och rorda ut. Totti, for dagen korandes en golfbil pa grund av sin skada, tillagnades sanger. Spalletti, Perrotta, Tommasi, Montella och De Rossi likasa.
Sangerna fortsatte under spelarnas traning, och efter cirka en halvtimme tog Spadino aterigen ton med sin megafon. Den karismatiske ledaren skamtade lite med oss och uppmanade sedan samtliga narvarande att skrika allt vad man hade. Ni kanske har hort "Forza Roma Roma Campione" nagon gang, dar publiken svarar killen med megafonen? Jag hade aldrig varit med om en maktigare genomforelse i alla fall.
Spadino: Foooooooorza Roma!
Vi ovriga: FOOOOOOORZA ROMA!
Jag skojar inte - ekot hordes over hela landskapet och gashuden reste sig direkt pa mig. Alla skrattade av hapnad och Spadino log och svor skamtsamt over den ljudkuliss vi nyss hade skapat.
Spadino igen: Rooooooma Campione!
Vi ovriga: ROOOOOOOOOMA CAMPIONE!
Samma sak igen. Eko.
Spadino: Fooooooorza Roma la Roma olè!
Vi ovriga: FOOOOORZA ROMA LA ROMA OLE'!
Det fortsatte sa tva ganger till innan ett maktigt "Alè alè alè alè forza Roma alè" till tonerna av Yellow Submarine brot ut, och jag lovar - det fanns ingen pa Trigoria som inte sjong for kung och fosterland. Spadino tackade oss alla, narmast rord, for vad vi hade presterat under den soliga eftermiddagen och berattade att vi hade visat omvarlden vad det innebar att vara romanista. Jag kunde bara halla med.
Var eftermiddag pa Trigoria borjade narma sig slutet och spelarna kom och appladerade oss for var insats. Det maste ha varit ganska maktigt, och absolut inspirerande, att ha fatt trana framfor oss just den eftermiddagen.
Ikvall galler det dock. Allt eller inget. Det finns bara tva vagar att vandra, och det finns bara tva mandagar for oss supportrar. Den ena vagar man inte tanka pa, och den andra vagar man inte hoppas pa. Ikvall galler det. Slaget om Rom. Slaget om ara och prestige.
E DAAAAAAAAAAAAAJE!