Gästkrönika: The Spalletti Koden
Vad är mäktigt? Vad är definitionen av det ordet? Mäktigt är att ta den elfte raka vinsten och skriva historia samtidigt mot ärkerivalen Lazio i det hetaste av derbyn. Det mina vänner, är mäktigt!
Klockan är nu 12:44 Måndag morgon och jag sitter på tåget i City terminalen i Stockholm och väntar på att den stora järnhäst ska ta mig till min gamla hemstad. Trollhättan. Staden med Trollywood, Saab och utan tvekan Sveriges bästa Pizza, Kebab och förstås…Kebab sås. Fem timmars resa med ett av de långsammaste tågen som 500 kronor kan köpa. Tack för det Sj. Ja ni suger!
Jag kommer att missa en veckas studier (förläsningar och seminarium) och inte heller kommer jag att kunna njuta av min flickväns umgänge och värme under denna vecka då jag från och med imorgon kommer att mer eller mindre ligga till sängs på grund av en operation som jag kommer att råka ut för i Uddevalla.
”Men…vad spelar det här för roll?” Kanske ni undrar. Svaret på frågan är att det inte gör det. Det spelar ingen roll i den mening att det inte hör hit. Men, just det faktum att det inte spelar någon roll är det viktiga här. Inget av ovanstående stör mig idag, för idag befinner jag mig på ett ställe där det är svårt att inte vara nöjd och tillfreds med livet. Jag är på det där stället där mungiporna sträcker sig någon halv centimeter åt vardera håll och det är svårt att göra något åt det. Inte för att jag skulle vilja. Och nej…nej nej, jag har inte rökt på.
Ni vet när man går runt på stan och man ser någon komma gående själv, med ett glatt och nöjt leende på läpparna och man tänker ”fan kan vara så jävla underbart?” och man blir lite irriterad för att man inte förstår sig på detta fenomen som får folk att gå runt på stan helt själva och le som om de har vunnit 100 miljoner plus att de har fått allt de någonsin önskat sig?
Det är precis där jag är. Det är där jag befinner mig för tillfället. Jag har anslutit mig till den skaran med nöjda, leende, tillfredsställda människor med fåniga leenden och ja, jag tycker om det. Jag njuter för fullt.
Varför är det så då? Vad är det som har hänt? Jo, igår var jag nämligen med och bevittnade när laget (det enda laget) i mitt hjärta skrev Italiensk fotbolls historia. Igår var dagen då det skulle bära eller brista. Förra veckan hade Roma tagit sin tionde raka vinst och med detta matchat det 40 år gamla rekordet som delades av Juve, Milan och Bologna. Igår var det Rom derby. Igår var det hemmaplan för både Lazio och Roma. Igår var det tekniskt sett bortaplan för Roma. Igår satt flera miljoner människor (varav jag var en av de) framför dumburken och väntade med spänning. Igår skulle fascisten di canio leda ”sitt” Napoli…ursäkta, Lazio till derby seger och krossa Romas drömmar om ett nytt rekord. Igår skulle vi också försöka ta våran elfte raka seger utan våran kapten, Francesco Totti. Igår runt 22:20 blåste domaren av matchen. Igår skrev Roma ett helt nytt stycke i Italiensk fotbolls historia. Igår tog vi ribban som för 40 år sedan hade blivit dit placerad av bland annat Bologna och höjde den ett snäpp.
Söndagen den 26:e Februari år 2006. Glöm inte den dagen.
Vad är mäktigt? Vad är definitionen av det ordet?
Mäktigt är att ta den elfte raka vinsten och skriva historia samtidigt mot ärkerivalen Lazio i det hetaste av derbyn. Det mina vänner, är väktigt!
Allt detta har vi förstås en skallig man att tacka för. En viss mister Spalletti. För såhär bra har ju Roma inte alltid spelat. Eller rättare sagt, sällan. Inte ens under Capellos ledning spelade vi med ett sådant självförtroende. Så var är det egentligen som har hänt? Vi får ta och spola tillbaka tiden lite för att se om vi kan knäcka denna Spalletti kod.
Det hela började med att Capello överger Roma för laget som han aldrig skulle kunna träna och tar med sig Zebina och en spelare vars namn inte är värt att nämna. Roma agerar snabbt och skriver kontrakt med Prandelli. Någon månad senare under försäsongsträningen, hoppar Prandelli av för att ta hand om sin sjuka hustru. Därefter följer en berg och dalbana sprängfylld av ett underpresterande lag, misslyckade nyförvärv, läktarbråk, skandaler, tränarbyten på löpande band och kampen att hålla sig kvar i Serie A. Roma lyckades till slut hålla sig kvar i högsta divisionen med Conti som vikarierande tränare och man undrade om detta lag någonsin skulle vinna någon match igen.
Säsongen 05/06 inleddes med fyra nyförvärv. Taddei, Nonda, Kuffour och mister Spalletti. Resultaten kom och gick. Vi vann. Vi förlorade. Vi spelade oavgjort. Spalletti hade en väldigt, väldigt svår uppgift framför sig. Han var tvungen att få ett gäng underpresterande individualister, tillika bortskämda miljonärer att spela, eller åtminstone försöka spela och agera som ett lag. Hur i vad det nu heter gör man det? Att kalla det för en svår uppgift är ju en sådan underdrift att jag återigen inte vet vad det heter. Inte nog med det, knappt halvvägs in i säsongen så går Nonda och Montella sönder. Våra enda anfallare. Ännu svårare.
Så vad gör Spalletti? Gör han som Capello och gnäller? Kräver han en massa miljoner för att lägga ut på en enda spelare? Gör han som tränarna som kom efter Capello och hoppar av medan han kan? Nej! Spalletti hade en spelidé och försökte anpassa spelarna efter den spelidén. Ibland funkade det, ibland funkade det inte. Vändningen kom dock mot Chievo på hemma plan där vi vann övertygande med 4-0 och gick in i juluppehållet med självförtroende.
Spalletti lutade sig tillbaka och iakttog de. Han tränade dem och iakttog. Han såg dem spela fotboll och iakttog. Han tänkte efter och gjorde något som få tränare brukar vara villiga att göra. Han skrotade sin spelidé och anpassade sig till spelarmaterialet.
Fråga: Vad gör man med en massa löpstarka spelare med hästlungor?
Svar: Man låter de springa!
Fråga: Vad gör man med en massa kämpar?
Svar: Man släpper loss de och låter de kämpa!
Vad gör man när saker och ting börjar gå ens väg? Man ser till att behålla spelarnas fötter på jorden. Man inför en klar spelidé och bygger spelet kring de elva spelarna som ska spela. Man utgår inte ifrån Totti.
När Capello tränade Roma och Totti var skadad, eller avstängd, så var det panik i laget och Roma kom ingenstans. Laget byggdes då på och runt Totti. Spalletti å andra sidan har byggt laget kring alla spelare. D.v.s. om Totti missar en match, så spelar det ingen större roll. Visst han kommer att saknas, men det har ingen avgörande betydelse för hur matchen kommer att se ut (sluta). Mister, har fått spelarna att inse att var och en av de är lika viktig för laget som Totti är. Han har fått de att förstå att en spelare vinner inga matcher. Det är elva spelare somvinner matcher. Han har visat de att så länge de spelar och kämpar för varandra, så kommer resultaten att trilla in. Och det har både vi och de (spelarna) fått bevis på. Roma har vunnit med Totti, utan Totti, på hemma plan, på borta plan och utan Totti på borta plan i ett annat land och med en man mindre!
Spelarna är alltså inte längre beroende av Totti, de är beroende av varandra. De litar och kämpar mer än gärna för varandra. Spalletti har enat de oenade. Han har byggt en mördarmaskin utan dess like och skapat ett lag av individualister som förr var svartsjuka och inte gillade varandra. Han har fått spelarna att förstå att så länge man kämpar för det man vill ha och inte ger upp, så kommer man med all säkerhet att få det.
Den 27:e Februari, 2006. Klockan är 15:02 och jag är tre timmar ifrån Trollhättan.
I och med segern igår är Roma det enda laget i Italien som har tagit elva raka vinster någonsin. 33 poäng av 33 möjliga. Inte ens stora stygga Juventus, med Zlatan, Del Piero, Moggi, Capello och alla medel i världen har lyckats med denna bedrift. Det är Roma som har gjort det. Roma med sin lilla, tunna trupp. Roma utan anfallare. Roma med elva vargar som vägrar ge sig.
Det som gör det hela ännu mer imponerande är det faktum att vi förutom ligan, är och slåss i Europa och i Italienska cupen.
Den som såg derbyt igår, såg glädjen hos Roma spelarna.
Den som såg derbyt igår, såg hungern i Roma spelarnas ögon.
Den som bevittnade derbyt igår, vet att Roma och dess vargar är hungriga efter mer.
Den som har följt Roma den senaste tiden vet att det kommer att komma mer.
Se upp!
Vargarna har vaknat!
