Roma - Inter 0-1
”Det är enkelt att ge en förklaring till den här förlusten. De gjorde allt bättre, de var bättre än oss.”
Orden är Spallettis och kommer efter att Inter, tämligen komfortabelt, bortabesegrat en av huvudrivalerna till lo scudetto och skaffat ett mentalt övertag på Roma. Roma förlorade nämligen välförtjänt – utan att man egentligen gör en dålig insats.
Inför matchen satt man och hoppades att både Panucci och Taddei skulle vara helt spelklara trots vissa skadebekymmer på förhand – därför var det med smärre bedrövelse man fick se att Taddei saknades i startelvan med tanke på hans fina form (första målet i de två senaste matcherna). Istället spelade Aquilani i det offensiva tremannamittfältet bakom den ensamme Totti – men förhoppningarna var fortfarande höga med tanke på hans två mål tidigare mot Inter. Dessa skulle han dock inte infria.
Marchen inleddes i ett högt och fartfyllt tempo och båda lagen presterade fin fotboll under första halvlek. Inter var dock det något bättre laget och hade mest boll. Roma var dock långt ifrån ofarliga – exempelvis rann Mancini igenom på vänsterkanten och chippade bollen över den utrusande Julio Cesar med fel fot, varpå bollen blir för lös och kan rensas undan utav försvarare. Totti hade även en tung frispark som nämnde Julio Cesar (intressant för övrigt att två titelutmanare båda har brasilianska målvakter som vaktar buren) gjorde en benparad på.
Annars var det dock mest Inter i den första halvleken. Trots tveksam formkurva och bortaplan så vågade man anfalla med mycket folk och satte Roma-försvaret på prov. Roma höll dock emot bra, men släppte till ett par chanser – både Zlatan och framförallt gamle Lazio-bekantingen Hernan Crespo var ytterst giftiga på topp för Inter. Just Crespo får, på ett fint inlägg signerat Grosso, foten på bollen men styr den utanför första stolpen.
Inter skulle dock spräcka Donis nolla innan första halvlek var över, och det var just Crespo som var mannen bakom ledningsmålet. Han hade bara några minuter tidigare vänt bort och ryckt ifrån De Rossi alldeles för enkelt, och nu gjorde han det återigen. Denna gång var det Mexès som blev uppsnurrad på läktaren – och Crespo kunde avancera mot Doni och lägga in bollen mellan benen på brassen, varpå den studsar upp och in i mål. Ett mycket snyggt solomål utav argentinaren, men samtidigt taffligt försvarsspel utav den normalt så säkre fransmannen.
Dessförinnan hade dock Amantino Mancini – som såg mycket pigg ut inledningsvis – åkt på en skada och tvingats utgå. In istället för honom kom l’aeroplanino, Vincenzo Montella. Det lilla flygplanet inledde piggt och såg nästan ut som den gamla Vincenzo med mycket löpningar och den där härligt låga tyngdpunkten som gör honom så svår att avväpna. Goda intentioner och ett gott formbesked från anfallaren från Neapel, men några riktigt farliga avslut blev det aldrig. Mot Inters solida försvarsmur räckte det helt enkelt inte till i andra halvlek.
Och det var han inte ensam om. Roma försökte nå en kvittering efter halvtidsvilan men stångades förgäves mot ett kompakt och taktiskt skickligt Inter. Inter ställde upp med åtta man defensivt och spelade sedan upp bollen på spjutspetsarna Crespo och Zlatan varpå man fyllde på med mer folk allteftersom Roma tröttnade och misslyckades med att skapa något egentligt tryck mot Inters försvarsmur. I ärlighetens namn så var det, trots att det var Roma som behövde skapa chanser och kvittera, Inter som skapade de bästa och de flesta chanserna även i andra halvlek.
Inter tilldelas även en straff efter att Chivu och Mexès missbedömt en höjdboll och båda ser mycket loja ut när de låter Crespo hugga på bollen. För att förhindra hans framfart håller Mexès fast Inters för dagen bäste spelare. Visst hade Crespo kunnat försöka fortsätta i den situationen, men det är inte mycket att orda om – en korrekt utdömd straff utav domaren som utav Hussfelt fick sådant fint beröm, men som jag personligen inte tycker hade ett enda rätt de första tjugofem minuterna…
Fram stegar Zlatan Ibrahimovic som ska försöka göra sitt andra mål i Inter-tröjan, men Doni inte bara parerar, utan klistrar bollen. En dålig straff, men även en mycket bra räddning. Nu skulle väl Roma tända till?
Svaret blev ett rungande nej. Roma hade otroligt svårt att komma någonvart och Montella skott ur omöjlig vinkel är det närmaste Roma kom en kvittering under den andra halvleken. Om ris och ros ska utdelas så vill jag först passa på att bedöma Doni som gör en mycket bra match (undantaget den hörna han var mycket nära att gå bort på), liksom Tonetto som visar att han håller även mot högklassigt motstånd. Även Pizarro, Amantino (fram tills skadan i mitten utav första halvlek) och De Rossi gör klart godkända insatser.
Dessvärre finns det desto mer ris att utdela – Totti når tyvärr inte alls upp till sin kapacitet idag och är långa stunder helt under isen. Att det går att förklara bort med hans långa skadeuppehåll är en sak, men att spela med en prima punta matchen igenom som inte har särdeles många rätt alls är beklagligt. Roma hade behövt en Batistuta på topp i den här matchen, eller (gud förbjude) – en Crespo eller Zlatan. En lång och stark renodlad anfallare som kan hålla i bollen och stångas med Inters starka mittförsvar precis som Crespo och Zlatan med beröm gjorde mot Romas dito. Även Chivu och Mexès får, trots ett par riktigt fina brytningar, underkänt med tanke på en orsakad straff samt att Mexès gick bort sig totalt på Crespos lätt förutspådda tempoväxling vid målet. Alberto Aquilani får vi inte heller se mycket utav – en ovan position är en förklaring, men så osynlig ska man inte behöva vara ens om man ska försöka springa förbi Inters försvar. Även Perrotta springer och kämpar förtjänstfullt – men det blev inte mycket utav hans löpningar under gårdagskvällen, och någon målfarlig trequartista är han knappast.
Trots denna kritik bör det poängteras att Roma egentligen gör en klart godkänd insats – framförallt i första halvlek. Vi mötte helt enkelt ett klart mycket bättre lag som vann välförtjänt. Spalletti motsatte sig inför säsongen något eventuellt favoritskap för Roma i år på grunden att Inter och Milan, även om Roma stundtals kan mäta sig med dem, är de starkaste lagen i serien. Igår kväll tycker jag att vi fick se just det – Roma hade verkligen behövt Totti, Taddei och Amantino spelklara och i form, annars fallerar Romas offensiv och klasskillnaden lyser igenom.
Annars är det bara att hoppas att det inte var någon Batistuta, Zlatan eller Crespo som Roma behövde igår – utan en Vucinic i form. Säsongen är lång och ingenting är avgjort – ricominciamo!
