Auguri Capitano
Grattis Totti! Romas kapten fyller 30 år.
Vi på Romaredaktionen vill hylla en av Romahistoriens allra största på hans trettioårsdag. Att Francesco Totti redan nu har nått en legends status trots att han fortfarande spelar beror naturligtvis på att de sportsliga framgångarna han har haft i kombination med att han alltid varit klubben trogen.
Francesco Totti föddes i Rom 27 september 1976. Hans stolta föräldrar Fiorella och Enzo insåg tidigt att deras son älskade bollar (det sägs att han hade sin första kontakt med en fotboll redan när han var nio månader). Vid sex års ålder tyckte hans föräldrar att det var dags för Francesco att få spela i ett lag. Valet föll på Fortitudo en liten klubb som höll till i Tottis hemmakvarter i området San Giovanni.
Efter ett år i Fortitudo så började Francesco spela i laget Smit Trastevere och efter att i två år ha imponerat på mittfältet i den lilla klubben så upptäcks Totti av Romas tredjeklubb Lodigiani (som idag spelar i C2). I den här klubben stannar han i tre år och under den här tiden så får både Lazio och Roma upp ögonen. Valet är dock inte så svårt eftersom både Francesco och hans föräldrar är inbitna romanisti. När Totti kliver in på Romas träningsanläggning Trigoria som trettonåring så är det en pojkdröm som går i uppfyllelse
Tottis naturliga talang gjorde att han ganska snart spelade en viktig roll i ungdomslagen och redan säsongen 91/92 så fick han dubblera och spela både i Allievi Nazionale och Primavera-laget. Och säsongen efter så imponerade han så mycket på Romas huvudtränare jugoslaven Boskov att det var dags Tottis debut i riktigt stora sammanhang. Den 28 mars 1993 så går han i bortamatchen mot Brescia som laget vinner med 2-0 efter mål av Caniggia och Mihajlovic.
Till säsongen 93/94 tar romanistan Carlo Mazzone över laget och Totti får lite mer speltid men det är säsongen 94/95 då han verkligen spelar in sig i laget. Han får spela 21 matcher i serie A i ett lag som innehåller spelare som Giannini, Aldair, Fonseca, Balbo och Thern. Den 4 september 1994 gör Totti sitt första serie A-mål och får fira under Curva Sud när man i säsongspremiären besegrar Foggia med 3-0. Det skulle bli många fler tillfällen för Totti att fira och idag är han Romas genom tiderna bäste målskytt med 125 serie A-mål (än så länge).
Efter Mazzone (och ett helt misslyckat år där Carlos Bianchi inledde som tränare och Niels Liedholm fick ta över för att rädda laget från en katastrof) tog Zeman över som tränare för Roma. Det var under den Böhmiske tränarens ledning som Totti blommade i ett fruktat tremanna-anfall tillsammans med Delvecchio och Balbo. Det var även Zeman som förstod Tottis stora värde som en symbol och ledare för Roma och utsåg honom till kapten för laget 1998.
Parallellt med att Totti gick från att vara en ung talang i Romas pojklag till att bli en stor världsspelare så gjorde han samma sak i den blå landslagsdräkten. Han inledde med spel i landslaget för pojkar under 15 år och vandrade sedan snabbt uppåt genom de olika landslagen. 1995 vinner är han med och vinner EM för U19-lag. Året efter, under Cesare Maldinis ledning, så är Francesco med och besegrar Spanien i EM-finalen för U21-lag med 2-1. Här inleder Totti sin vana att sätta viktiga straffar när han inleder Italiens målskytte genom att kvittera på just en straff. Redan några månader tidigare hade han kallats till Argio Sacchis landslag, fast debuten för A-landslaget fick vänta till oktober samma år när Italien besegrar Schweiz i EM-kvalet till det EM som skulle bli Tottis stora internationella genombrott. För det var i och med att Totti genom genialt spel stal showen från spelare som Inzaghi och Del Piero som den breda massan fick upp ögonen för Totti och hade det bara varit upp till landslagets Romaspelare så hade det räckt hela vägen fram till EM-guld. Italiens enda mål i finalen gjordes som alla vet av Delvecchio efter att Totti spelat fram med en patenterad klack. I matchen innan gjorde Totti ett av sina mest klassiska mål då han lobbade en straff över en stackars van der Sar. Efter EM i Holland skulle det följa två mästerskap där Totti förutspåddes bli den stora stjärnan men som båda blev stora motgångar för honom. Med detta i bagaget och den svåra skadan som Totti drabbades av i våras var det inte många som räknade med varken Totti eller Italien i sommarens VM. Trots att Totti var helt matchotränad och kom direkt från sjukgymnasten så gjorde han en stor insats i det lag som till slut hyllades som världsmästare av 700.000 jublande italienare på Cirkus Maximus. Medan hans lagkamrater inte kunde tro sina ögon när det tittade ut över det jublande oändliga folkhavet så var det som att hitta hem för Francesco Totti. För honom var det ju ingen engångshändelse.
Fem år tidigare stod ju Francesco Totti på samma plats och firade. Men den gången hade han fört sitt älskade Roma till en efterlängtad tredje mästartitel. Detta efter arton långa års väntan och den bästa 30 års-presenten till vår kapten vore naturligtvis om han nästa vår återigen får stå framför ett gulrött Cirkus Maximus.
Auguri Capitano!
