VfB Stuttgart - Karlsruher SC
Inför: Milan - Roma
Omgångens stormatch går av stapeln på San Siro. Kan Totti lyfta Roma in i striden om scudetton, eller ska Kakà vända Milans formkurva precis som i Champions League?
Det bör sägas direkt:
San Siro är Romas skräckarena.
Vi tar ytterst sällan poäng, och vinner gör vi än mer sällan. Vi har enbart vunnit 12 utav 71 matcher på arenan (mot Milan, Inter ej inräknade). Senast vi vann borta mot Milan i Serie A vaktade Tancredi buren, Conti sprang längs kanten och Liedholm satt på bänken. Det resultatet, 0-2, inföll säsongen 1987/88. De enda två aktörer som är kvar från den tiden är båda milanisti – den första är Ancelotti, som då spelade matchen men som nu tränar klubben, och den andra är, föga förvånande, en viss Paolo Maldini. Jag blir lika häpen varje gång Roma ska möta Milan, när man inser att den gamle Paolo fortfarande är kvar. Om han spelar i helgen så har han spelat flest matcher på Milans hemmaplan mot Roma någonsin – arton stycken (arton säsonger). Ingen milanista eller romanista genom tiderna kan mäta sig med honom isåfall.
Men oavsett vilken roll tradition och historik spelar (åtminstone i spelares och fans psyke), så är det här en ny match, med nya förutsättningar. Båda lagen har haft något tveksamma formkurvor på senaste tiden. Milan inledde säsongen på sedvanligt sett med tre segrar och jag var nog inte den enda som genast började räkna med Milan i scudetto-striden, trots det poängavdrag man led utav. Men sen hände något, eller kanske fanns orsaken till formtappet där hela tiden. På de sju omgångar som följt de inledande tre så har man enbart vunnit en match – 0-1 segern borta mot Chievo. Atalanta, Inter och Palermo har alla visat sig övermäktiga, emedan man enbart fått med sig en poäng från möten mot Livorno, Siena och Sampdoria. Noterbart är att man inte i och med matchen mot Roma har mött samtliga sex lag som ligger överst i serien, och hittills har man bara tagit två poäng från de mötena. Ett gott omen, månne?
Men tradition är tradition, och Roma vinner sällan på San Siro. Däremot är förutsättningarna bättre än på länge. Efter en rad tveksamma matcher så fick Roma äntligen, med start efter De Rossis drömträff i den första halvleken, luft under vingarna och kämpade, slet och finlirade sig till alla tre poängen mot Fiorentina. Äntligen insåg spelarna att om man spelar ett system som Roma faktiskt gör, ett fartfyllt system med hög press där det krävs en enorm löpvilja och uppoffring (med andra ord – nej tack, Cassano) med offensiva löpningar osv – då krävs det jävlaranamma. Grinta e passione, mina favoritord. Ett Roma som spelar med hjärtat utanpå tröjan, symboliserat utav Taddeis bultande målgest, det är vad som krävs för att vinna. Frågan är – har formen äntligen vänt, eller var det enbart ett undantag, en tillfällig lyckoträff?
Skadesituationen brukar vara ett ständigt problem för Roma, men nu ser vi en ljusning i horisonten. Milan saknar Gattuso för en lång tid framöver, och Ambrosini, Serginho och Kaladze är samtliga indisponibla för Roma. I Roma har dock Mexès och Vucinic smärre muskelproblem, men de lär kunna delta, även om Mirko inte är påtänkt från start ändå. Största oron fanns på förhand dock angående Pizarro, som inte kunde träna idag. Under presskonferensen tonade dock Spalletti ned det och menade att det bara var en säkerhetsåtgärd, och därmed lär Pizarro kunna spela imorgon. Samtliga tre är alltså med i Spallettis 20-manna trupp, där enbart Martinez och Faty saknas.
En klyscha rörande Roma brukar vara att laget står och faller med Totti. Om så är fallet – vad ska man då säga om dagens Milan? Kakà må vara bländande, lysande osv., men nu när anfallarna sviker (vad har egentligen skett med Gilardino i Milan?), så har en enorm börda lagts på den unge brassens axlar. Laget är något av en one-man show, emedan individualistiska Cirkus Roma har blivit ett.. kollektiv. Vem hade trott det för tre år sedan?
Men Totti är viktig för Roma, och han är skillnaden mellan en 4-5 plats och en kamp om scudetton. Så enkelt är det. Laget är inte uppbyggt runt honom, men han är en pusselbit som Spalletti måsta vrida och vända på rätt sätt tills han hittar in perfekt i pusslet. Det har funnits vissa positiva tendenser, speciellt då mot Fiorentina då hela Roma gjorde bra ifrån sig, men han måste komma igång ytterligare för att Roma ska få vågen att väga över på sin sida och, exempelvis, kunna ta med sig tre poäng från Milano. För mig är det här Totti vs. Kakà, och den spelare som vinner det slaget imorgon kommer att kunna gå och lägga sig tre poäng rikare kvällen efter.
Milan må ha traditionen och hemmaplan på sin sida, men Roma kommer stärkta från en imponerande 3-1 seger. På förhand känns det helt öppet, så jag garderar mig och säger kryss – det slutar som så ofta på senare år ganska målfattigt lagen emellan, min gissning blir 1-1. Jag skulle dock inte ha något emot att bli motbevisad, men allt annat än en förlust på San Siro räknar jag utav tradition som en framgång!
20-manna truppen:
Aquilani, Cassetti, Chivu, Curci, De Rossi, Ferrari, Mancini, Doni, Mexes, Montella, Panucci, Perrotta, Pizarro, Rosi, Taddei, Tonetto, Totti, Virga, Vucinic, Zotti
Domare:
Domenico Messina, från Bergamo.
Spelplats:
San Siro, lördag, 20:30.
Un solo grido, un solo allarme
Milano in fiamme, Milano in fiamme!
