Derbyt som sätter hjärtat i brand
Giallorossi har gått som tåget de senaste omgångarna och har nu på allvar återäntrat den stora scenen. Inter bör känna oro när vargarna från Rom visat upp ett attraktivt, effektivt och stundtals magiskt spel.
Flankerad av yrvädret Amantino Mancini och underskattade Rodrigo Taddei, serverar kejsar Totti mästerliga genomskärare och med sin fantastiska vision för spelet ser Romas guldbarn ytor och luckor som ingen annan ser. Även Simone Perrotta har flera gånger tackat och tagit emot Tottis djupledsbollar medan denna kvartett backas upp av Romas nästa capitano Daniele De Rossi, ihop med antingen David Pizarro eller den store talangen Alberto Aquilani. I försvaret bildar Chivu och Mexes ett mittbackspar av högsta klass, medan världens kanske målfarligaste ytterback, Panucci, härjar ute till vänster samt Cassetti till höger.
Dessa tio spelare (och Doni) är Romas ambassadörer när det glödheta och efterlängtade derbyt sparkar igång klockan halv nio på söndag afton. Det är inte många dagar kvar nu och mina tankar inför denna supermatch är att det inte finns någon motsvarighet till denna fest.
Hela Rom håller andan och stadion kokar när vargarna och örnarna drabbar samman på Olimpico. Ett täcke av magi lägger sig över den eviga staden och Italiens, om inte världens, blickar riktas mot den smaragdgröna planen och dess tjugotvå spelare.
Trots min unga ålder fjorton, har jag varit romanista sen 2000 efter att ha sett en ung Totti i EM, men måste faktiskt erkänna att det var förra säsongen jag förälskade mig i Roma på allvar. 2-3-segern mot Inter var dock det enda jag kunde glädja mig åt och fick stå ut med både det ena och det andra bland kamrater. Så kom vändpunkten när en viss barnunge stuckit till Madrid; vargarna radar upp seger efter seger. Tio raka vinster och en match ifrån rekord. Vad kan då vara bättre än att slå rivalen Lazio i ett kokande derby och tangera italienskt rekord?
Med min idol Totti skadad, ser jag på när Taddei skallar in 1-0 och Aquilani placerar in 2-0.
Lyckan visste inga gränser då Roma tagit elva raka och den elfte kom mot den eviga fienden. Mitt bästa Roma-minne någonsin, när vi bärgade scudetton var jag för liten för att förstå hur stort det var.
Sommaren 2006 präglades sedan av en förväntan på att detta Roma skulle vara med och slåss om scudetton då ett svartvitt lag fuskat och Milan fått poängavdrag. Den förväntade kampen var Roma mot Inter. Så ser det också ut. Men något mycket viktigare än den snöpliga förlusten mot Nerrazzuri är ju självklart Derby della capitale.
Derbyt som betyder allt, derbyt som ger spelarna de där sista tio procenten i vilja, derbyt som sliter oss mellan hopp och förtvivlan dagarna före, derbyt mellan den eviga stadens två stoltheter, derbyt som motiverar Totti mer än någon annan match, derbyt som får hela världen att stanna, derbyt som får Rom att hålla andan, derbyt som får Olimpico att koka. Derbyt som sätter hjärtat i brand. Något annat som sätter hjärtat i brand är när elva Roma-spelare med ett dunkande hjärta under det stolta klubbmärket, stegar ut på gräset inför Curvans öronbedövande jubel och sång. Och i huvudet kan jag se när vår magiske Francesco Totti chippar in segermålet i den 89:e minuten och ett inferno i rött och orange bryter ut.
Quando entrate in campo, er core ce se n’foca
FORZA ROMA
