Matchrapport Roma - Siena
Efter två inte allt för tillfredsställande bortamatcher var det under söndagen återigen dags för de rödgula att äntra Olimpicos gräs.
Alla de som inför dagens match hade velat se mer av kombinationen Il Capitano/Chippen fick snällt ge sig till tåls. Totti satt icke ombytt på bänken med ett självgott leende på läpparna, då han bara fick en ”vanlig” avstängning, dvs en match för det röda kortet. Chippen satt hopkurad under sin jacka bredvid sin namne Panucci. Att notera var att vid Tottis bortfall fick Vucinic chansen att spela från start. Nyförvärvet för säsongen hade inför matchen inte fått nätkänning en enda gång i serien, och många hoppades förmodligen på att han skulle få göra bra ifrån sig.
Hur skulle de då gå för Roma utan förra veckans största snackis, Totti, på planen? Kronprinsen själv, De Rossi, fick i alla fall ansvaret att bära bindeln.
Så blåstes då matchen igång. Någon nervositet för den viktiga matchen (i likhet med alla matcher just nu) syntes dock inte. Matchen drog igång i fullt tempo och målchanser saknades definitivt inte. Efter bara 40 sekunder skallade gästernas Portanova in bollen bakom Doni, men det var inget snack om att målet skulle dömas bort då Sienabacken bryskt tryckt till en Romaspelare. Chanser avlöste varandra, och det kändes ett tag som att man tittade på en match i Premier League, där tempot ibland kan överstiga spelarnas kapacitet. Spring i benen var bara förnamnet, båda lagen sprang kopiöst. Siena fick skottchanser genom både Cozza och Corvia, men båda gångerna avvärjdes dessa relativt enkelt. Perrotta sprang mycket, men han blev många gånger bryskt nedplockad av olika motståndare. Manninger räddade ett skott som Perrotta sköt. Många reste sig förmodligen i likhet med mig ur soffan då De Rossi slog en frispark ur ett bra läge precis utanför målvaktens stolpe.
Pizarro visade att även han var spelsugen och skapade bra chanser för att trycka in 1-0, men det ville sig inte riktigt. Samtidigt som han spelade bra var Mancini inte på topp. Han såg långa stunder vilsen ut och var oförmögen att göra något vettigt med bollen när tillfälle gavs. När han väl kom till skott var det lamt och krampaktigt och Manninger hade inga som helst problem att avvärja försöket.
Siena spelade absolut inte så dåligt och idéfattigt som förra gången lagen möttes, dvs i seriens första match. Man spelade runt bollen bra när man hade den och skapade fina chanser. Frick drog på en solotur men lyckades inte träffa mål då han fick chansen. Han sprang även offside i ett bra läge.
När lagen gick till halvtidsvila var förhoppningarna höga inför andra halvlek. Att det bara stod 0-0 speglade inte matchbilden.
Andra halvlek började med att Siena gick ut hårt. Att Frick skulle göra 1-0 trodde nog de flesta då han fick till ett dunderskott mot Donis högra kryss, men stabile Doni hoppade och reflexräddade på ett vackert sätt bollen som bytte riktning och seglade över ribban. En räddning i världsklass av Doni.
Matchen rullade på. Mancini fick i den 58:e minuten gå ut till fördel för Tavano. Mancini spenderade resten av matchen tjurandes under sin jacka på bänken, märkbart irriterad över antingen sitt eget spel eller Spalletti’s beslut. Tavano kom in och såg beslutsam ut. Han snurrade upp en Sienaförsvarare omedelbart men blev bryskt nersparkad. Pizarro hade också en chans, men han brände läget.
Tavano var minst sagt het. Efter att ha varit på planen i cirka fyra minuter slog han en underbar djupledsboll till Vucinic. Denne satte fart mot mål, sköt över Manningers huvud och kunde lättad bevittna sitt första mål i den gulröda tröjan. Hans glädje visste inga gränser, tröjan åkte av och han sprang fram till publiken till domarens ilska. Gult kort på Vucinic, ett gult kort som han mer än gärna verkade ta.
Nu ville man punktera matchen för Romas del. Både De Rossi och Tavano försökte men misslyckades.
I slutminuterna var det spännande. Siena tryckte på för en kvittering och ägde boll. Inbytte Locatelli var lite väl upphetsad och gav De Rossi en arm rakt i ansiktet. Giannoccaro visade det röda och Locatelli fick snopet lunka av planen ackompanjerad av romarnas busvisslingar. Ger man sig på kronprinsen kommer man inte undan ostraffat.
Farligare än så blev det inte. Roma återtog kommandot och kunde spela av matchen. Tre sköna poäng som var nödvändiga för att i alla fall se aktern på skeppet Inter. Nu är varje poäng viktig, för man vet aldrig när Inter får för sig att vilja göra sig skäl för sitt smeknamn ”Pazza Inter”. Förhoppningsvis sker detta den 4:e februari på San Siro när vi kommer på besök.
Roma: Doni; Cassetti (Panucci 73), Ferrari, Chivu, Tonetto; De Rossi, Pizarro; Tadei, Perrotta, Mancini (Tavano 58); Vucinic (Faty 80)
Siena: Manninger; Bertotto, Rinaudo, Portanova, Molinaro; Antonini, Codrea (Alberto 75), Verassola; Cozza (Locatelli 58); Corvia (Chiesa 67), Frick
Domare: Giannoccaro