Inför Parma: Och så är karusellen igång igen..
Roma tar emot Parma hemma på ett Olimpico där fansen är välkomna tillbaka, men undertecknad har svårt att fokusera på fotbolls-delen utav mötet.
Som man cyniskt kunde förutspå så blev det inget vidare värst långt stopp för den italienska calcion. På söndag, förvisso utan kvällsmatcher och med ett antal arenor med stängda dörrar, så drar karusellen igång igen. För det var väl inte någon som på allvar trodde att någon i Italien hade mage nog för att stänga ner den italienska fotbollen någon längre tid? Åtgärderna som har tagits är självklara, men känns snarare som absolut minimum än något annat. Varken carabinieri, ultràs eller det italienska samhället i stort lär förändras något nämnvärt utav händelserna – och därmed fortsätter den italienska fotbollen att likt James Dean i ’Rebel Without a Cause’ tävla (med sig själv) körandes mot branten. Den enda skillnaden är väl att man slutat gasa, men farten har man fortfarande uppe..
Så undertecknad måste erkänna att han har svårt att fokusera på fotbollsaspekterna utav mötet med Parma. Jacob Embaye sa det mesta som bör sägas om matchen – Roma brukar ha lätt för Parma, med största sannolikhet slutar det hela med hemmavinst samt att Roma har skadeproblem, främst i backlinjen. Vucinic har influensan och är skadad, mittlåset Chivu (finns fortfarande en chans att rumänen deltar) och Mexès indisponibla, och Martinez och Aquilani fortsatt långtidsskadade. Totti har haft problem i veckan men ska vara klar för spel, detsamma gäller Wilhelmsson som skadade sig i landskampen mot Egypten.
Det innebär att Cassetti får ta hand om högerbacken, och Ferrari och Panucci får bilda mittbackspar med Tonetto ute till vänster. De Rossi och Pizarro är självklart givna, och bakom Totti bänkas Wilhelmsson och Tavano med största sannolikhet till förmån för den gamla trion Amantino – Perrotta – Taddei. I Parma saknas enbart Cardone och Grella, och jag hoppas att Roma-försvaret har betydligt bättre koll på Zlatan Muslimovic än vad man hade senast i Coppa Italia där han fick sätta två alldeles för enkla strutar.
Men, som sagt, det handlar om mer än fotboll. Eftersom Olimpico har fått grönt ljus så hoppas jag att den romerska fotbollspubliken går manstark man ur huse för att visa sympati med Raciti och Licursi (inte att förglömma, mannen som dog veckan innan Raciti efter supporterbråk i division 3, den tysta minuten är tillägnad även honom), visa sin kärlek till fotbollen och tar ett klart ställningstagande mot våldet runt den italienska fotbollen. Den oberoende Roma-tidningen Il Romanista har under veckan startat ett initiativ där man inbjudit Parma-supportrar att sitta tillsammans med Roma-supportrar på Olimpicos sittplatsläktare. En officiell inbjudan skickades till Parmas övergripande supporterorganisation (motsvarigheten för UTR), och efter ett möte tackade Parma ja till inbjudan. I italienska dagstidningar har initiativet fått mycket positiv respons, nu återstår att se hur många gialloblù som faktiskt tar sig till Tribunan för att se matchen tillsammans med romanisti i en symboliskt fredlig och gemenskaplig gest. Både Romas ordförande Rosella Sensi och Parmas ordförande Ghirardi har ställt sig bakom det hela.
Det reella testet står dock gli ultràs inför. Hur kommer Curva Sud att se ut? Kommer vi att få se sympatiska gester även från de stora grupperna inom curvan? Kommer BOYS, Fedayn, Tradizione Distinzione, Ultras Romani m.fl. bidra med banderoller och hälsningar till Raciti – eller komer vi få se visad avsky gentemot italienska fotbollsförbundet, polisen och den allmänna förflyttelsen gentemot den Engelska-modellen och fördömandet utav ultràs-kulturen? Det är många frågor som väntar på svar, varför jag kommer vara lika intresserad av vad som händer på och utanför läktarna till de italienska arenorna (öppna liksom stängda) som jag kommer vara intresserad utav utvecklingen på planen imorgon.
Hellre en trevare mot en ’calcio simpatico’, än en trepoängare imorgon.
