Inför Roma – Lyon: ”Non passa lo straniero”
Årets viktigaste match. Hittills.
Det är svårt att sätta ord vid känslorna inför morgondagens match. Efter att Inter distanserat sig rejält i tabellen på sistone, och i princip tagit död på det teoretiska hoppet också, är det svårt att känna riktig spänning inför matcher mot Parma eller Empoli. Utgången har väl ingen större betydelse ändå, eller? Vi kommer – med största sannolikhet – att hamna på andra plats, ett utmärkt resultat men ändå inget som man vill behöva konstatera med en mer än en tredjedel kvar av säsongen. Det som återstår är derbyt, där hämnd ska utkrävas, och Coppa Italia, där två års finalförbannelse ska jagas bort.
Och Champions League då, förstås, som man har gått och väntat på i två månaders tid. En smått historisk åttondelsfinal väntar oss dessutom, något som inte inträffat sedan Nils Liedholms storlag gick till final i det som då hette Europacupen 1983/84. Förvisso nådde vi den andra gruppspelsfasen i Champions League såväl 2001/02 som året efter, ett gruppspel som dock har tagits bort till förmån för åttondelsfinalerna och höjt spänningen i turneringen.
Rosella Sensi intervjuades under dagen och försökte där tona ner betydelsen av mötet med Lyon: ”Det är inte årets match, även om det är viktigt tillfälle att visa upp oss för hela Europa.” Utan tvekan är det årets viktigaste match hittills, och det anser nog även fröken Sensi, men samtidigt har hon rätt i att matchens betydelse inte går att jämföra med den som en eventuell kvartsfinal skulle få.
Det är också med den inställningen spelarna måste gå till matchen med – att vinna. En åttondelsfinal ska inte vara slutmålet på resan, utan ska anses som en etapp på vägen. Visst, Lyon är ett fantastiskt fotbollslag och få motståndare hade varit värre, men även årets upplaga av Roma kan vara helt fantastiskt i sina bästa stunder. När vi vill kan vi, om inte allt, så åtminstone det mesta, men det handlar också om att våga. Vi saknar rutin från de stora matcherna i Europa, och oavsett resultat kommer det att bli en ovärderlig erfarenhet för Spallettis framtida lagbygge. Men är vi här för att se och lära, eller ska vi ta för oss redan nu? Det är en fråga om mentalitet och det återstår att se vilket av lagen som har den vinnande.
Lyon kommer inte till Rom i toppform, och tur det då även vår form har lämnat övrigt att önska sedan juluppehållet. Man kanske inte ska dra alltför stora växlar kring bottennappet mot Empoli senast, då spelarna säkert hade svårt att hitta fokus med tanke på Lyon-matchen, men stabiliteten från i höstas har saknats under 2007. Givetvis är det också något som oroar inför imorgon, men samtidigt – vilket tillfälle kunde vara bättre att vända på formen än nu?
---
Glädjande besked under dagen, då matchtruppen presenterades och Chivus medverkan bekräftandes. Det leder förmodligen till att rumänen bildar mittlås med Mexès framför Doni, med Panucci och Tonetto på kanterna som vanligt. Inga konstigheter i övrigt heller – De Rossi och Pizarro bildar innermittfält och trion Taddei-Perrotta-Mancini spelar bakom Totti på topp.
I truppen saknas dock Alberto Aquilani, som återigen har drabbats av skador och kommer vara borta i drygt en månad till. Oerhört tråkigt för den unge romaren som varit borta från spel i flera månader nu. Vidare saknas även Tavano, som redan spelat i CL för Valencia och således inte kan delta med oss, och Martinez, som ännu inte blivit kvitt sina skadeproblem.
Luciano Spalletti har dock spelare som Vucinic, Ferrari och Wilhelmsson till sitt förfogande på bänken, vilket inte är fy skam. Till sitt förfogande, eller snarare vid sin sida, har man också ett (förmodligen) utsålt Stadio Olimpico, något som för ett par år sedan hade varit en självklarhet, men som under de här lite ”konstigare” tiderna får ses som oerhört positivt. Det passionerade stödet från den romerska publiken kommer att vara en enorm fördel, en fördel som lär behövas mot Juninho och hans lagkamrater.
NON PASSA LO STRANIERO!
