Roma i veckan
Pengar, pengar, pengar och Vucinic.
Roma presenterade sin halvårsrapport förra veckan och det var ingen dyster läsning. Intäkterna, intäkter från spelarförsäljningar och liknande borträknat, ökade med 57,1% till 83,1 miljoner euro. Det är deltagandet i Champions League som, föga förvånande, står för lejonparten av ökningen. Kostnaderna har dock bara ökat med 10% så EBIT-resultatet (EBIT betyder Earnings Before Interest and Taxes) landar på imponerande 18,5 miljon euro. Samma period förra året gjorde vi en förlust på 14,8 miljoner euro.
EBIT är vad man brukar kalla för driftsresultatet och är därför väldigt viktigt. Driften måste inte bara gå runt, den måste gå med ett överskott. Annars har man inga pengar alls att investera i spelarköp eller nya arenor. Resultatet som Roma presenterade var mycket imponerande. Marginalen ligger på över 20% vilket får anses var mycket bra.
Det som är mest glädjande ur en ekonomisk synvinkel är står inte att läsa i årsredovisningen utan i olika notiser om förnyande av kontrakt. Vår nyvunna ekonomiska styrka kommer inte att kastas bort. Vi har ett lönetak och det står vi fast vid. Det innebär att vi inte kommer att hamna i en situation som för några år sedan när vi hade lönekostnader som var astronomiska och konkursen var runt hörnet. Det var bara en nyemission och nya friska pengar från ägarna som räddade oss den gången. Med andra ord: vi kommer att vara ett stabilt topplag i många, många år framöver.
***
Prospektet om att sälja ut souvenirförsäljningen och lite annat till ett separat bolag finns att läsa på Romas hemsida. Det är ett 33 sidor långt dokument på affärsitalienska. Är det någon som känner sig manad att komma med en detaljerad rapport om innehållet så finns emailadresser till redaktionen på redaktionssidan.
***
Romas primaveralag förlorade, trots att man ställde ett ganska namnkunnigt lag på benen, mot serieledarna Empoli med 3-2. Romas mål gjordes av Okaka och Freddi.
***
Spalletti har i en intervju nyligen sagt att han kommer att forsätta spela med en forward och att denna forwarden är Totti. Det finns ingen som är bättre, menade han på och man kan inte göra annat än att hålla med. Baksidan av det myntet är vem som ska vara Tottis ersättare. För vilken spelare, som är tillräckligt bra, accepterar en plats på bänken nästa helt utan speltid? Och hur bra blir man om får spela som mest tio minuter per match?
På den sista frågan är svaret att man blir som Vucinic. Att montegrinen är en vädligt begåvad fotbollsspelare råder det inga som helst tvivel om, men det har varit nästan smärtsamt att se bristen på timing och matchtempo när han fått hoppa in. Den nästa desperata bristen på speltid lyser igenom väldigt tydligt.
På den första frågan återstår det att se om svaret är Vucinic. Han, och många med honom, vet att han skulle kunna uträtta mycket mer på planen för en annan klubb är Roma. Svaret på den frågan lär bero på svaret på en annan, nämligen: hur stort är hans tålamod?
