Gästkrönika: Hederlighetens förkolnande & hjältarnas kärlekskröningar
Vi är hjärtats dansörer, vi vaktar guldburen och vi tämjer elden. Vi står stadigt med en grundsyn att om du lämnar oss i svekfullhet då är du utestängd – för alltid. Vi vill inte ha spelare som inte lindas in i en pengatrans utan står kvar hos oss och befäster något som gör fotbollen till något mer än en guldgrävande tripp, det kallas samhörighet och lagmoral, kära läsare.
Tutankhamun. Jag minns dig. Marco tog fram La Gazzetta dello Sport och visade mig en digitaliserad bild på faraon och jämte den var en ansiktsbild på Ronaldo. Tutankhamun var en vanskapt herre som sägs ha blivit mördad av sin egen premiärminister. Det visste jag inte då men jag förstod likväl det märkliga hånet. Jag befann mig vid den här tidpunkten i Chiari som inte ligger särskilt långt ifrån miljonstaden Milano och Fenomenet hade precis flyttat till Madrid.
Hela Italien var upprört och förvånat. Flytten var enligt min mening inte bara ett chockartat svek mot Inter som klubb utan mot hela fotbollsvärlden. Ronaldo hade gått genom den mörkaste av karriärsdödande dalar men ständigt varit obestridligt stöttad och hade återvänt till världsfotbollen med en guldflödande triumf i VM – där han även blivit skyttekung. Sen for han till Madrid i svekets tecken men återkom till Milano efter några år. Vädjade den förlorade sonen om förlåtelse vid hemmets port? Knappast då han skrev på för Milan, gjorde mål för samma lag i det andra derbyt för säsongen och hurrade spontant och obekymrat. Jag äcklades av egoismen och respektlösheten. Ronaldo, du är vad som förkolnar hederligheten. Du är girighetens och högmodets knähund. Du är den lilla sprickan som slutligen spräcker glaset.
Sen finns det sådana spelare som Damiano Tommasi. Hedersmannen Tommasi valde att spela i Roma med minimilön i slutet för att han höll de gul-röda färgerna kärt. Direkt efter ligasegern 2001 så åkte den skäggprydde mittfältsankaren till Kosovo för biståndsarbete. Han stannade i Roma i ett decennium och blev en kärlekskrönt hjälte. Jag glömmer dig aldrig, Tommasi.
Vi är olika som människor och väljer därmed olika vägar. Somliga tar alltid det enkla alternativet för att få snabb utdelning, även om handlandet kan tyckas klandervärt. Andra tar en svårare väg och offrar mycket av sig själv på grund av övertygelsen att det denne gör är det rätta. Det finns illgärningar och hederliga gärningar. Kan man offra sitt ego för ett rättmätigt handlande gör man en god gärning. Men fotbollsvärlden är ofta kall som en alpisk bergsvägg.
Ytterst få hedrar sina kontrakt eller tycks begrunda över annat än sitt eget svällande lystmäte. Det är mycket tragiskt. Jag tittar på en femkrona från 1972 och på denna står det: ”Plikten framför allt.” Vart tog den föreställningen vägen? Fast plikten att fullfölja ett kontrakt, visa ovilja att förnya och sedan gå som Bosmanfall istället för att låta sig säljas är allt annat än vackert.
Det finns även spelare som vaggar in fansen i en skenhelig vagga när de ger indikationer på att de tänker stanna och verkligen håller klubben kär. Jag säger: ”I stundens allvar du viskar, ditt anlete hos mig du gisslar och i skattkamrarnas vrå du tisslar.” Dessa typer av människor är lögnare och vampyrer. De ljuger och deras handlingar skapar ständigt efterföljare. Har du besökt Transsylvanien, Chivu?
Fotboll handlar mycket om samhörighet och lagmoral – känslan att tillhöra något, viljan att åstadkomma bravader tillsammans och tackla motgångar. Men alla ser det inte så. Alla spelare vill ju givetvis förbättra sin ekonomi och vinna titlar och bli ihågkomna som stora spelare, men andra vill även bli ihågkomna som stora människor.
Spelare som vill bli hjältar har det inte alltid lätt. De måste utstå prövningar och lockelser. Men om de inte låter sig hindras av dessa så kan de, om de sköter sig rätt, bli kärlekskrönta och hjälteförklarade – ingraverade i fansens hjärtan för alltid.
En viss världsmästare till målvakt gjorde någonting beundransvärt när han stannade i en degraderad och bespottad klubb. Hans hjärtas hem var i Turin. Vi har en egen fri vilja. Vi bedöms efter våra handlingar. Vad hade du velat bli ihågkommen som?
”Den ädle har insikt om det rätta, den simple om det fördelaktiga.”
Konfucius
