Matchrapport Roma - Sampdoria
Roma spelade redan under lördagen sin helgmatch. För motståndet stod Sampdoria som kom till Olimpico utan vare sig de forna Romhjältarna Montella eller Cassano, men inga tårar fälldes över det. Nåja, inte i Rom ialla fall…Skulle man från gästernas sida klara att rubba de rödgula? Svaret blev ett rungande nej.
På tal om Romhjältar så klev en annan sådan ut på Olimpicos matta denna lördag, nämligen han som bär bindeln runt den röda tröjärmen och i folkmun kallas för ”Prinsen”. Totti spelade från start i denna match, vilket kändes skönt då matchen betydde en del. Att vinna matchen kändes som ett måste för att kunna flåsa Inter lite mer intensivt i nacken och inte låta Milanoborna lägga i en växel till. Även faktumet att ett Milanoderby nalkades nästa dag gjorde att man kunde få ett bra läge om Milan gjorde sitt jobb mot Inter. Att notera var att Taddei var skadad och att Mexes var avstängd, så de båda fick snällt titta från åskådarplats.
Sampdoria började vasst. Snabbt spel satte press på Roma och gjorde så att de rödgula var tvungna att vakna till. Gästerna fick till ett halvbra läge, men Cassetti var den förste att sätta Sampdoria på prov. En studsande boll hamnade på nyss nämndes fötter, men Castelazzi var väl med och avstyrde försöket.
Roma pressade på, och i den 17:e minuten slogs en frispark in i straffområdet. När bollen dök så hamnade Lucchini i en duell med Ferrari, och den förstnämnde höll lite för hårt/ för länge i Ferraris tröja. Straff tyckte Gervasoni. Totti stegade upp och sprang mot bollen. Castellazi chansade på att bollen skulle gå i hans nedre högra hörn. Han kunde därifrån se hur Totti retsamt chippade in bollen i mitten av målet. En Totti special, 1-0.
Efter 1-0 målet svajade matchen lite. Pizarro hade en chans, likaså Maggio. Doni spelade dock stabilt och styrde undan målchansen. ”Doria” hade bud på 1-1, men det ville sig aldrig riktigt. Man brände alldeles för bra lägen för att vara värda ett kvitteringsmål. Castelazzi spelade dock aggressivt och utmanande och motade De Rossi, Perrotta och Vucinic i grind.
Inga fler mål tillfördes till protokollet I den första halvleken och man gick till halvtid med en hemmaledning.
Roma pressade hårt efter paus. Totti var på spelhumör och serverade en räkmacka med extra allt på till Vucinic som dock inte förvältade läget på bästa sätt. Roma hade matchen i sina händer nu och ett kvitteringsmål från Sampdorias sida var inte aktuellt. Perrotta var även han på spelhumör och höll på att näta inte bara en gång. Han sprang, kämpade, skapade målchanser och var många gånger snabbast in i situationerna. Uppenbarligen var han lite för snabb för Volpis smak, som var tvungen att riva ner speedkulan för att inte bli bortgjord. Tyvärr (för hans egen skull) fick Volpi smaka på det gula kortet och därmed göra sorti från planen då han sedan tidigare hade fått se samma gula kort. Nu hade Roma slagläge om något. Perrotta ångade på och hade bud på mål, men det ville sig inte riktigt. Även Mancini försökte, men det skulle dröja innan 2-0 skulle komma.
Sampdoria krigade tappert. Man försökte komma till avslut men var inneffektiva när man väl fick chansen.
"Jag kunde inte se det, jag måste titta bort, men kaptenen tog sitt ansvar och han gorde pinan kort” sjöng Björn Afzelius en gång i tiden. I dessa banor tänkte nog många inom Sampdorias organistation när Totti i den sista matchminuten fick öppet mål efter att ha blivit serverad av Cassetti. 2-0, end of story. Tre pinnar inför juluppehållet.
Roma: Doni; Panucci, Ferrari, Juan, Tonetto; De Rossi, Pizarro; Cassetti, Perrotta (Brighi 81), Vucinic (Mancini 62); Totti
Sampdoria: Castellazzi; Campagnaro, Lucchini, Gastaldello (Accardi 67); Maggio, Palombo, Volpi, Franceschini (Sammarco 62), Pieri; Bellucci, Bonazzoli (Caracciolo 77)
Domare: Gervasoni
