Reseberättelse Roma-Palermo
För första gången skulle jag bevittna en Roma match på plats, på Stadio Olimpico, i den eviga staden. Någonting jag längtat efter sedan jag såg min gamla barndomsidol Claudio "El Pájaro" Caniggia göra mål för Roma hemma mot Milan säsongen 92-93.
Resan började efter många om och men ganska bra, vi fick skjuts till Skavsta airport från Falun där jag pluggar utav en kompis. Det tog sin lilla tid, men efter ett par timmars felkörande genom iskalla Sverige så var vi tillsist framme.
På Skavsta hade jag bestämmt träff med “il presidente”, och då snackar jag inte om Franco Sensi, utan den svensk-italienska Stefano Montano som är president i CRS.
Han hade några dagar tidigare satt sig i respekt när han skickade en bild på sig själv tillsammans med kaptenen, enbart för att jag skulle känna igen honom. Men visst skröt han lite med den bilden, men vem skulle inte gjort det.
Stefano var ganska lätt och känna igen, såg honom när vi skulle köpa lite tilltugg på planet. En riktigt skön snubbe som verkligen lever för Roma. Efter att ha snackat lite med Stefano så gick vi ombord på planet. Flyget gick bra, och vi landade i för sommarens sköna Rom. Äntligen var vi här.
Tillsammans med några kompisar hemmifrån Degerfors-Karlskoga området som vi stött på , så bestämde vi oss för att lämna bagaget på respektive hotell för att sedan följa med Stefano och hans kompis bort mot Piazza Colonna, där den största Romastore är belägen. Det var där vi skulle hämta ut våra matchbiljetter.
Vi bodde alla nära Stazione Termini, som är centralpunkten för att ta sig runt i Rom.
Stefano guidade med oss, och det var tur att vi hade honom med oss. Annars hade vi nog haft ganska stora problem att veta vilket håll vi skulle åka mot, och vilken tunnelbanevagn vi skulle hoppat på. Det bör ju tilläggas att tunnelbanan i Rom framställer Stockholms tunnelbana som en liten spottloska i havet ungefär. Själv är jag ganska världsvan, och har aldrig haft problem med att hitta i storstäder, men i Rom var det verkligen annorlunda.
Efter att vi alla droppat bagagen på hotellen så åkte vi mot Piazza Colonna. Vi gick av precis vid Spanska trappan, vilket var riktigt trivsamt. Solen sken och det var varmt, ni kan ju tänka er hur underbart det var att befinna sig vid Spanska trappan då. Nu väntade en prommenad mot Romastore, och det enda vi såg var Gucci, Prada, Dolce butiker, ja you name it. För en shopaholic som mig var dom gatorna himmelriket, dvs innan jag fick skåda Stadio Olimpico senare under kvälle
När vi väl gått igenom alla fina gator så var vi framme vid Piazza Colonna och Romastore.
Underbart, alla var lättade och kände inte att den tio meter långa kön spelade någon större roll, nu var vi framme!
Efter att ha kommit in i affären så ville vi ju alla gå och kolla på souvenirerna, men biljetterna var som sagt prio 1.
När vi skulle välja platser på Olimpico så kom resans första och enda motgång. 3 utav oss, varav jag var den ena, hade glömt legitimation.
-”Ni kommer aldrig få ut era biljetter, inte utan legitimation. Dom är stenhårda här efter alla skandaler i Italien” sa Stefano.
Detta för att biljetterna är personliga, och ens namn präntas in på biljetten. Det var bara för oss andra och vända tillbaka mot hotellet för att hämta passen. Nu var det dock lite marigare att hitta rätt igen, ingen utav oss hade ju åkt i Rom själva förut, och Stefano var kvar på Romastore vid Piazza Colonna. Det gick dock ganska bra, och efter någon timme så var vi tillbaka på Romastore. Nu var det dock ingen kö, så det var bara att traska in.
Vi fick riktigt bra platser, längst ner på långsidan, Tribuna Tevere Laterale. €48 Är inte direkt någon större summa, inte för de platserna, och inte i de här sammanhangen.
Äntligen hade vi våra biljetter i handen. Sen ägnade vi cirka en timme åt att kolla på souvenirer i butiken. Det vart en halsduk för min del.
Köpte också ”200 volte Totti”, en dvd som man fick med Corriere Dello Sport med Tottis 100 första mål, som släpptes inför hyllningarna som skulle äga rum under kvällen.
De resterande 100 målen släpps på en dvd senare under nästa månad, och jag väntar redan på den kopian.
Nu var det inte många timmar kvar till matchstart så vi begav oss mot hotellet för att göra oss i ordning inför kvällen.
Jag älskar verkligen Rom, det måste vara himmelriket på jorden. Ingenting slår Rom. Jag säger som jag gjorde första dagen i skolan.
-”Mitt namn är Micke Kallbäck, jag kommer ifrån Degerfors men har bott i Karlskoga, Stockholm osv. Nu bor jag här i Falun enbart för att plugga, men sedan ska jag emigrera till Italien”
Det drog ner ett stort skratt då, mest på grund av ordvalet emigrera skulle jag tro. Men visst ska jag flytta dit.
En annan rolig anekdot från resan var att de fyra grabbarna hemifrån som vi träffade på, trodde att matchen skulle spelas på söndagen tills jag var smart nog och säga att vi skulle ses vid Termini kl 18 samma kväll.
Varför då undrade de? Ja vi ska väl se Roma-Palermo sa jag.
Där räddade jag de, tänk vad extremt pinsamt det blivit för dom om dom suttit på hotellet dagen efter, kollat på teven och sett att matchen redan spelats. Kunde slutat illa, men det drog ner ett riktigt trivsamt skratt bland oss alla.
Nu var klockan 18.00 och vi begav oss mot mötesplatsen. När vi väl var samlande där så funderade vi på ifall vi skulle ta en buss eller om vi skulle styra en taxi.
Stefano hade vi inte skymtat sen debaclet med passen på Romastore tidigare samma dag, så hans goda råd kunde vi inte nyttja denna gång tyvärr.
Valet föll på taxi, och det gjorde vi rätt i.
Då vi var 6 personer så fick taxichauffören smälla upp ytterligare två säten i sin taxibil. Sedan körde han som en skogstokig Micke Schumacher upptjackad på kola genom Roms trafikerade gator. Det var stunder då vi undrade ifall vi verkligen skulle få skåda Stadio Olimpico över huvud taget. Taxichauffören kunde sin sak, och efter c-a 20 minuter så var vi framme. Resan mellan Termini och Stadio Olimpico gick på endast (!) €13.
Tänk er själva den nätta lilla summa, delat på 6 personer. Ingenting! Tror nästan att vi dricksade honom minst lika mycket som själva resan gick på.
Härifrån skådade vi matchen, som ni ser så var det riktigt bra platser.
Vi hade läst i Gazzettan innan att det skulle firas innan matchen, Tottis 200 mål i Romatröjan. Just innan matchstart så dundrar det in 200 barn på Olimpico, alla med nummer 10 Totti på tröjan såklart.
Sen kommer han ut, kungen av Rom. Francesco Totti.
Han mottar hyllningarna från alla supportrar, värdigt just en kung.
Mäktig stämning är bara förnamnet på detta fenomen som vi skådade från ”ringside”
Matchen antar jag att ni alla skådade, ni som inte var på plats hörde antagligen Signore Hussfelt kommentera matchen på bästa sätt hemifrån Tv-sofforna.
Det var verkligen förlösande att se Amantino Mancini nicka in segermålet mot Palermo.
Underbart.
Framför oss stod det två Italienska hardcore-killar i 25års åldern, de visade verkligen vad Italienska känslor is all about. Två andra passionerade individer som man lade ett extra öga på var den gamla tanten på säkerligen minst 75 år som satt och skrek som en galning, och som framförallt var exalterad så fort den goda Taddei fick bollen.
Den andra personen var en 8-10 årig tjej, som verkligen visade passionen över fotbollen i den eviga staden. Hon viftade med en flagga som var 2-3 gånger större än henne själv, samt skrek åt varenda domslut och jag kan ju säga att orden cazzo och vaffanculo kom från hennes mun fler gånger än jultomten sagt ho-ho.
Vill passa på att tacka alla som var med på resan för en oförglömlig resa, samt Stefano ”il presidente” Montano, en mycket ärofull och kunning kille som jag hoppas få stöta på flera gånger i liknande sammanhang.
Slänger med lite mer bilder från vackra soliga Rom.
Sprang upp i hörnet för att ta en bild på curvan innan matchstart, härlig stämmning
Så här ser det ut från toppen av Stadio Olimpico efter en match.
Träffade en gammal bekant från Rom, som tyvärr aldrig representerat de gulröda(OCH TYVÄRR TOG VI BORT BILDEN EFTETSOM DI VAIO ÄR ERKÄND LAZIALE, AJA BAJA KRAMAS MED SÅNA/RED!!).
