Gästkrönika: Ett kryss är en stor förlust

Yang uppdaterar sin syn på truppen och påminner oss om hur vi känner för dåtidens "mästare", innan deras nordliga grannar fick inte bara svensk press och utan även domarkårens gungst.

Senast jag skrev en gästkrönika på Svenska Fans, den enda gången förövrigt, var över två år sedan. Närmare bestämt den 19 Nov 2005 då vi skulle möta (vad som senare visade sig vara) fotbollshistoriens största fuskare, för att inte tala om sporthistoriens sett till tiden det varade (varar?) och dess bisarra omfång.

Då 2005 gick jag igenom varje spelare för sig i vårt kära lag, analyserade och kommenterade vad de hade gjort dittills innan den matchen för att skapa ett scenario och bygga upp stämningen inför matchen. Spalletti hade kommit till Roma, man hade börjat förstå hans spelsätt och hans magi var precis på sista uppförsbacken innan den skulle slå ut. Mexes hade inte blivit en av världens bästa mittbackar ännu, Amantino ville gå till just fienden i fråga - om man nu vill lita på medier, men glöm inte att han också var bästa polare med bäbisen i Sampdoria som ville till pappa Judas Capello. Varken De Rossi eller Aquilani var på den tiden i närheten av de spelare de är idag, Totti var otroligt osynlig och passade inte alls som forward och vi ville att han skulle spela på sin enda rätta position: Trequartista. Om man får vara ärlig så var nog Chivu kanske den bästa spelaren i laget, pinsamt bara det eller hur?

Bara några månader innan var Roma ett fåtal fjuttiga poäng ifrån Serie B, likt de ljusblåa. Detta resulterade i det sämsta derbyt som alla i denna generation har skådat, och troligen det sämsta derbyt någonsin. Vi hade gjort starka nyförvärv som Xavier för att ta ett exempel på hur bra det gick i klubben då. Montella hade tappat all motivation från samma säsong. Sina 18 mål på mindre än halva säsongen innan efter att hans kontrakt hade förnyats var helt bortblåsta (management misstag av allra högsta grad) och slutligen började vi kicka iväg vad som kunde blivit en av tidernas största fotbollsgenier och därmed vår största ekonomiska förlust i köp/sälj-väg någonsin, han valde att bli fotbollens naivitet och omogenhet personifierad istället. Efter 1-2 mot Palermo på hemmaplan under hösten 2005 var allting nära att falla sönder. Jag återkommer till dessa fantastiska tider senare.
Först kommer jag göra en liknande grej som sist, går igenom spelarna, men för att det inte ska bli tolv stycken A4 som sist med Times och 12p, så går jag igenom det på följande sätt (ni som flitigt läser CRS forumet kan hoppa ned lite, då det här var ett inlägg av mig där från början som har utvecklats till denna match, och till er andra ber jag om ursäkt för den långa texten då detta resulterar i närmare sju sidor ändå):
Halva säsongen är över, och vi har till och med hunnit till de första matchminuterna i andra halvlek, detta är min subjektiva åsikt om hur det har varit hittills.

1. Bästa spelarna eller de som har bidragit mest enligt mig hittills på säsongen:

A) Juan, bäst på allt, lugnet personifierat. Gjort enbart ett riktigt kostsamt misstag vad jag kommer ihåg, och det var i 4-1 segern borta mot Dynamo på deras mål. Så mycket betydde hans enda misstag. Juan har än så länge inte ett enda gult kort i Serie A (han har endast ett totalt, och det var i CL). Vad är felet på människan? Han är mittback i ett av världens bästa lag och stoppar det mesta med sitt otroliga huvudspel och gör brytningar hela tiden och ändå bara ett gult kort på ett halvt år? Konstigt att man är kapten för Brasilien då, lär ju inte finnas många sådana. Ni kommer ihåg det när han köptes vad kollegan Doni sa: ”Han är backarnas Ronaldhino”. När Juan blev skadad och det stod en månad, kändes som den tyngsta förlusten vi någonsin kunde ha fått, värre än att det hade stått: ”Totti borta en månad”, vilket redan har skett denna säsong och vi gick vidare i allt och förlorade inte någon match i Serie A och tog nästan full pott.

B) Pizarro. Senast jag skrev någon statistikform om honom sa jag att han själv hade direkt legat bakom minst 12p för året, nu har den siffran inte bara ökat, utan han har gjort ett fantastiskt defensivt arbete, och nådde sin klimax (förutom filmningen) mot Palermo. Om han håller en liknande klass när De Rossi är med, så börjar nog Scudetto och CL drömmarna sakta men säkert komma tillbaks (men nej, vi är inte naiva längre, vi kan lika gärna torska 5 matcher i rad, speciellt under hevletesveckorna, det skulle inte överraska mig).

C) Amantino. Tack vare en fantastisk sista månad plus lite till där Amantino, enligt mig, har varit Romas bästa spelare och har både spelat fram och avgjort på egen hand till det mesta i offensiv väg, dvs. i mer än 1/5 av hela säsongen, då platsar man på en sådan lista. Ett stort minus för alla ofantliga missar han ändå kostar på sig, men de matcherna har vi oftast vunnit ändå, till skillnad från alla målchanser som Vucinic har missat och där vi har förlorat poäng i de matcherna. Ännu större minus för kontraktstjafset och citronansiktet och den potentiella skadan han tillför den positiva Roma atmosfären, men på planen är han topp tre i år.

D) De Rossi. Utan De Rossi är Roma ett annorlunda lag, att han i princip inte missade en enda match förra året vid samma tidpunkt säger sig självt. Mittfältaren har dock varit sämre i år på det mesta jämfört med förra säsongen enligt mig: sämre skott, sämre passningar, mest felpassar av alla i laget, nonchalant i onödiga lägen där han tappar bort till motståndarna (tagit över Pizarros roll i detta negativa avseende). Trots detta är han med på min lista då jag tycker att hans slit och spel utan boll är helt otroligt och kan nog aldrig objektivt mätas, han kommer med detta som största egenskap aldrig bli en sådan där världsspelare som skriver artiklar som Messi och Pato, men som belöning kommer han troligen vara given i Romas startelva och dessutom kapten i minst 10 år, inte en så dålig belöning kanske.

E) Cassetti. En strålande säsong. Klagar inte på att vara på bänken, när han väl får chansen är han både bra offensivt och defensivt (något som han har höjt sig jämfört med förra säsongen då han kunde blivit bortfintad upp på läktaren jämnt) och bidragit med både mål och assist. Skapar fasta situationer, sliter och kämpar. Spelar både på höger och vänster back och dessutom på mittfältet. Tack Cassetti, för att du finns!

Outsiders:
- Vucinic. Efter Milan, Sporting och Derbyt, så måste man ändå nämnas, hur jäkla dålig man än är och har varit i övrigt.
- Totti. Leder man interna skytteligan och är Totti, så blir man nästan automatiskt med här. Nej, men faktumet är att Totti har varit sådär i år, han har visserligen stått på rätt plats och bara lagt in bollen efter bra passningar av resterande Roma spelare i många lägen, något som resterande Roma-offensiven tydligen ha problem med, alltså "bara lägga in bollen" på öppna lägen. Dessutom har Totti varit skadad i större delen vilket har "förstört" för laget då man ändå måste erkänna, till en viss grad, att vi är beroende av kaptenen. Det ser annorlunda ut, det känns annorlunda, och det blir verkligen annorlunda när han är med eller inte med. Men än en gång, skadorna och frånvaron har gjort att detta är ett stort minus i kanten, men som tur är har vi klarat av mycket ändå utan honom, en snabb dejavu: Totti missade större delen av rekordet och har varit borta stor del nu i höstas och det har gått. Tillägg: Enligt mig så har Totti sin sämsta period på mycket länge, formen är rentav dålig, och han ser allmänt sliten ut och inte alls matchtränad för större saker, får hoppas att föraktet mot den gamla damen och Real får honom att vakna lite.

2. Negativa listan, eller rättare sagt: negativa överraskningar i förhållande till förväntningar:

A) Mexes. Det är ingen direkt överraskning att vi har släppt in mest mål när Juan har varit borta. Som många kritiker och fotbollsexperter säger (hur mycket man nu bör lyssna på de), så kan en av de bidragande faktorerna till att Romas höga siffra på insläppta mål dedikeras till syndabocken i detta fall: Mexes. Ingen på denna jord kan väl påstå att han har varit i närheten av förra säsongen? Med detta menar jag inte att Mexes är dålig, utan fortfarande en av Serie A:s bästa mittbackar, men han har verkligen åkt fritt fall från grönan i jämförelse med förra. Nu när Real knackar på dörren så är det verkligen direkt avgörande ifall Mexes är på bra form eller inte för att vi ska kunna avancera. Om Mexes och Juan tillsammans är i bra form, så skulle jag vilja påstå att chanserna för att vi avancerar ökar extremt mycket.

B) Spalletti/Cicinho. Denna är tvåvägs då den absolut inte ensamt kan skyllas på Cicinho. Jag hade inför säsongen förväntat mig att han skulle spelas in ofantligt mycket de första matcherna så att han skulle kunna vara med i helvetesveckorna. Jag var naiv och hade såklart fel. En ny spelare kan inte bara komma in och ta över, samtidigt som Panucci var bäst i början av säsongen. Men faktumet är att när helvetesveckorna var slut trodde jag i alla fall att han skulle få spela väldigt mycket mer för att kunna komma in i spelet i alla fall efter vinteruppehållet. Jag var naiv och hade fel igen. Just nu är det inte ens troligt att Cicinho får spela någonting överhuvudtaget om vi inte åker ur Coppa Italia, åker ur CL, i stort sett säkrat andraplatsen men kan inte nå Scudetto. Ja, då kanske han får spela mer. Jag tror att det är kört i år. Helvetesveckorna börjar när som helst, han kommer inte få lira ett dugg eftersom hans matchform ligger på samma nivå som när han kom hit. Cicinho kanske har två-tre matcher till i år från start, detta om Panucci är skadad eller värdelös form kanske. Tråkigt tycker jag, då vår fotboll blir ännu vackrare med Cicinho på plan, men kanske sämre defensivt? Hur som helst, negativ överraskning är det i alla fall. Vi kan fortsätta att kritisera mister lite till även om en röst inombords absolut inte vill det. I matcher där det verkligen låser sig totalt t.ex. 0-0 borta mot Torino och nu senaste mot Siena så gör Spalletti ingenting nämnvärt i varken bytesväg eller taktikväg som ändrar matchbilden. Vårt system har funkat mycket länge och funkar definitivt för att hamna top 3 i ligan. Men om vi har större ambitioner och nå högre mål så måste Spalletti hitta ett backup system, dock är denna kritik också tvåvägsdelad för att jag tror att om vi ska nå högre ambitioner än de vi har nu så måste Sensi även lätta på sin plånbok. Eller så kanske vi vaknar och inser det jag nämnde tidigare: ja, för bara ca 2 år sen var vi bara några enstaka poäng ifrån Serie B. Ingen bör ifrågasätta Spallettis magi sett till det.

C) Aquilani/Totti. Denna punkt ser jag som synonym till "skadorna". Det känns inte som om Totti är särskilt stabil i skadeväg, det känns som om han ska skada sig när som helst igen. Och det är verkligen inte bra för kommande svåra matcher och hårda spelschema. Aquilani missade närmare tre månader förra säsongen, i denna var det snack om en månad, sen blev det två, och nu för att han ska få sina startminuter krävdes det närmare tre, dvs. andra året i rad med så mycket skador. Det börjar lukta girig rumän och instabilitet för framtiden, tyvärr. I början av säsongen såg det ut som om Aquilani skulle bli en ny halvgud och "gullebarns"-stämpeln från fans och laget verkade vara en underdrift.

D) Perrotta. Helt bortblås likt Mexes jämfört med förra säsongen? Inte helt men nära. Visserligen är han likt De Rossi bäst på spelet utan boll och gör löpningar som förbises av många, men trots det har han bidragit med mycket mindre än förra säsongen. Leder målsumpar-ligan hand i hand med Vucinic med klara marginaler, sen med Amantino dreglandes bakifrån. Varit borta/skadad otroligt mycket också i olika etapper: början av säsongen, mitt i, och nu senast. Det är inte bra, det förstör stabiliteten i laget och pressen läggs då på b-spelarna som Vucinic och Giuly som givetvis inte kan leva upp till det Perrotta agerar när han är i bra form. En Perrotta i bra form eller ”normalbra” krävs för att vinna nu i helgen och avancera i CL.

E) Tonetto. För det första är han kanske, enligt mig, den sämsta Romaspelaren i år av ordinarie manskap, och för det andra ofantligt mycket sämre än förra året. Tonetto är en stor bidragande faktor till så många insläppta mål samtidigt som han inte har gjort särskilt många assist i år. Mål, ja det har han inte gjort på cirka 50 Romamatcher så det behöver vi inte ens nämna när han trots allt bara ska vara bra defensivt, vilket han inte ens är. Ser ingenting i den här spelaren som jag vill ha i Roma, på grund av åldern har han likt Panucci ingen fart. Han är defensivt katastrofal på sin kant, vilket är vår akilleshäl, den positionen - vänsterback är den överlägset sämsta. Backups är Cassetti och Panucci som inte är vänsterfotade från början och inte naturliga på den platsen, och sen är det Antunes som inte är startmaterial någon gång för ett Scudetto eller CL lag. En sak till: 34 år, hänger inte med längre. Det är ingen överraskning att vi fans är mest nervösa de sista 10 minuterna, då Panucci på högern är helt slut och Tonetto varit slut sedan minut 60 och Roma har en fin tendens till att inte kunna spela grisfotboll eller hålla i bollen när man leder. Jag skrev egentligen denna text innan Siena matchen, och efter den matchen så höjdes ju Tonettos aktier väldigt mycket på börsen, gav bort bollen till assisten till första målet, fumlade in andra själv och tredje målet kom från hans tomma kant som Ferrari inte lyckades täcka. Vargas eller Modesto vore otroligt skönt. In med Antunes redan nu enligt mig eller starta med Casssetti eller Panucci på vänstern så att Cicinho får mer speltid. Förra året var Tonetto en positiv överraskning och blandade stabilt försvarspel med många bra inlägg, för tillfället borrar han ned sitt huvud i marken, springer allt vad han kan längst sin kant, och kör in vilken typ av boll som helst i straffområdet och hoppas på det bästa, hälften går också upp på läktaren.

Outsiders:
- Giuly, nära att hamna här, men tack vare ett par hyfsat viktiga mål och några små guldkornsinhopp samt på egen hand i princip ta oss vidare Coppa genom att ändra hela matchbilden så klarar han sig precis. Han har annars haft en lägstanivå som får en att bli mörkrädd mitt på en söndag på Olimpico.
- Brighi, gör inte många rätt med boll eller utan boll. Tar oftast ett gult kort och saktar ned spelet när han kommer in (kanske meningen), men inte på kontringarna va? Stort plus i kanten för att han vill stanna som bänkvärmare, sånt är dyrbart i dessa tider där pengar är viktigare (läs: Suazo och Chivu). Nu när Aquilani är tillbaks, kommer Brighi inte ens få tillräckligt många minuter för att kommenteras i fortsättningen av säsongen.
- Esposito. Mobbad från första minut av Spalletti, mobbad fortfarande, mobbad fram tills sommaren då han är inte ens får sitta på läktaren och får bära gulrött och troligen skeppas iväg. Och folk ville ha honom för 15M Euro för att han gjorde 14 mål någon säsong? Tur att så inte blev fallet. Gjorde sina bästa minuter mot West Ham, det var träningsmatch inför säsongen.

3. Sammanfattning

Som helhet är det en hyfsat pessimistisk bild jag har. Jag tycker vi är sämre än förra året på väldigt många punkter, vilket statistiken också säger. Vår höga siffra på insläppta mål är ett gott exempel, ett tag var vi det lag som släppte näst mest i hela ligan!
Det som är bättre nu är att rumänen försvann och in kom bra (bättre) spelare för de pengarna, dessutom fick vi pengar över (om man nu inte börjar räkna in löner och sånt i dealen). Man kan säga att millenniets hittills bästa mercato för Romas del bäddade för denna säsong som måste anses vara hyfsad sett till att vi egentligen bara har en enda renodlad striker som inte är särskilt bra (även om alla vet att vi lätt kunde ha legat etta nu och fått en bättre lottning än Real). Av alla de negativa sakerna, dvs. saker som har blivit sämre från förra säsongen har det istället balanserats över av att Juan är en av Serie A:s bästa spelare samtidigt som att Pizarro har höjt sig inte minst i det defensiva arbetet. Spalletti har äntligen insett hur dålig Totti har blivit på fasta inläggsfrisparkar och givit förtroendet till Pizarro och det har slutat med en hel del nickmål (av backarna såklart, vadå, Vucinic eller?). Vi har också haft "flyt" med våra målgörare då Taddei till exempel har steppat upp i några matcher, för att Amantino därefter ska lysa, och sen däremellan hade Vucinic sin euforiska vecka. På den punkten måste jag säga att vi har haft flyt. Då Totti och Perrotta har varit frånvarande eller långt ifrån lika bra som förra säsongen, så har det behövts att andra individuella spelare skulle göra det där lilla extra. Det har hållit sig hittills hyfsat bra, jag skulle vilja se till sommaren att vi införskaffar någon som lyser förbi Taddei, Giuly och Esposito. Skulle vara mycket skönt att ha ett sådant alternativ, eller skaffa en vice Perrotta istället för Brighi, eller ska Aquilani ta steget upp dit och därmed ändra på systemet en aning? Hur som helst måste västerbacksplatsen vara av allra högsta prioritet då Cicinho redan är en dröm som ersättare till Panucci (Prima punta och vice trequartista kan diskuteras).
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sådär. Jag återgår nu till de fantastiska tider jag pratade om innan denna halvtidssummering av säsongen, tillbaks till tiden då vi var tvungna att förlita oss på storspelare som Alvarez och Kharja. Nu ska vi blicka tillbaks på 19e Nov. 2005. Vad hände egentligen där? Vi behöver inte gå in mer detalj på vad som hände i matchen utan behöver bara konstatera detta: de fuskade i den matchen, i många matcher (år, årtionden? Mer?) innan och många matcher därefter. De hade ett av planetens absolut bästa lag då, vi hade ett lag i spillror och Spalletti var den enda gemensamma faktorn som höll ihop kaoset. Men det var också någonting mer som hände, för bara några veckor efter katastrofen mot Palermo hemma, så hände det någonting extra, Spallettis magi hade verkligen startats igång och vi slog Serie A rekord i antalet vinster i rad. Allting vände. Från att ha varit några poäng ifrån Serie B är vi där vi är idag. Mirakel. Glömde förresten, lillebror är nu precis som då fortfarande bara några enstaka poäng från Serie B, ha det så kul i bottenstriden!
Hur ser det ut idag med moggis avkomma? De fuskar inte längre? Ajdå, här kommer vi in på känsliga saker, men jag väljer att hålla mig borta från frågeställningar jag inte kan argumentera mot, bevisa eller motbevisa. Men sett till planen och om spelarna håller sig borta från sjukstugan rumänen låg i, så har vi ett bättre lag på pappret än dem. Vår B-uppställning med Aquilani, Ferrari, Giuly och Vucinic från start är minst lika bra som deras ordinarie manskap. Vår första uppställning är såpass mycket bättre att vi kommer troligen lira Coppa Italia final (sorry absolut ingen disrespect mot Catania), samtidigt som vi spelar slutspel i CL och samtidigt som vi ligger 4p före dem innan denna match. Dessa saker samt det underbara spelet vi presenterar och med all rätt bli hyllade av hela Europa till och från är tillräckligt som bevis för att säga att vi är ett bättre lag i år. Vi har slagits på tre fronter och lever fortfarande kvar och vi jagar Scudetto (även om det är långt nu, fråga Collina), medan det enda lilla post-moggi har kvar är att jaga en andraplats i ligan. Fan va skönt. Tänk er, stora mäktiga damen från norr har bara en andraplats i ligan som klimax att se fram emot, och det lutar troligen åt en tredjeplats, går bara inte att låta bli att skratta högt inombords.

Självklart kommer tiderna att ändras, post-moggi kommer att köpa in väldigt många nya spelare som Roma aldrig kan drömma om, norr har alltid haft pengar, och de kommer bli mycket starkare redan nästa år, och självklart lira i CL och så vidare. Så därför har vi ett bra tillfälle här att ro hem ett bra resultat just nu. Vet ni hur det såg ut förra matchen? En total dominans från vår sida rent spelmässigt, och här statistikmässigt: 59-41 i bollinnehav, hela 23 skott mot deras 10, varav 9 skott mot mål mot deras 3. Hörde ni? De gjorde två mål på de tre skotten på mål, varav ett av målen var ett feldömt inkast som kastades på en viss spelares bakhuvud och styrdes med en perfekt båge in, fint.

Men man får se det från en annan sida också. Eftersom detta är allt de har kvar, det vill säga andraplatsen, så behöver de inte tänka på någonting annat än just denna match. Vi har en mycket viktigare match nästa vecka i jämförelse, den som alla har fokus på, och självklart tänker spelarna mycket på den matchen också. Men efter att ha följt Roma så nära i dessa år så tycker jag att vi har presterat riktigt dåligt när det är intensivt och vi tänker på en match för mycket (detta gäller i högsta grad Realmatchen), men däremot när vi inte tänker så mycket utan bara går ut, utan press och gör vårt jobb så har det gått bra. Det vill säga, jag hoppas enbart att vi går ut och gör vårt jobb och inte missar några fler målchanser (som sist, 23 jävla skott, ofantligt många missade lägen) och inte göra en Tonetto som mot Siena. Folk pratar om att de är nöjda med kryss för att vi tänker så mycket på Real matchen och för att zebrorna bara har denna match? Men KRYSS? Jag skulle aldrig börja prata om att vara nöjd med ett kryss i t.ex. ett derby om det var ombytta roller mellan svartvitt och ljusblått denna helg och med samma förutsättningar att lillebror låg i toppen av tabellen istället för botten. Föreställ er den bittra eftersmaken man har i hela kroppen när ni förut gick ut ur baren efter 0-0 eller 1-1 mot lillebror, man är rentav förbannad, speciellt när man VET på alla möjliga plan att man bättre.

För mig är seger i denna match minst lika viktigt som en seger i derbyt, speciellt nu när lillebror är ett bottenlag och klasskillnaden mellan oss är såpass stor. Det är som Amantino säger, vi åker till Turin för att ta 3p och köra vårt eget race denna säsong, mer än så kan vi inte göra. Om Inter vinner alla sina resterande matcher på egen hand eller extern hjälp är inget vi kan göra någonting åt, men dagens AS Roma går in på en fotbollsplan för att vinna, vilket motståndet än är - ta till exempel Lyon på bortaplan förra året när de var tippade till CL segern, så enkelt är det, vi går aldrig in för att kryssa, varje gång det har hänt har det gått åt helvete (ta till exempel förra våren än en gång som ett praktexempel, och ni vet vad jag menar), vi kan inte spela på resultat.

Jag hoppas personligen att Spalletti ställer över några viktiga spelare för Realmatchen, för i mitt tycke, som jag nämnde tidigare är vår andra uppställning minst lika bra som deras första, dessutom är andra uppställningen mycket hungrigare och då kan de som vilar få tänka på Realmatchen bäst de vill. Som sagt, inte många skulle väl tacka nej till att se t.ex. Aquilani från start?

Men, kör Spalletti förstavalet så förväntar jag mig ingenting mindre än ett kryss. I historien har de alltid varit däruppe någonstans, för det mesta varit ovanför oss i tabellen, haft mycket bättre trupp och så vidare. Men idag är andra tider, även om de inte borde ha varit ens i Serie A nu, så är det vi som är bättre.

Jag vill inte heller påstå för mycket hur rena Roma har varit i historien om vi ska gå in på fusk-diskussionen, men i jämförelse med turinlaget går det inte ens att placera de i samma fack som diskussionsunderlag.

Det är verkligen pinsamt, och då är jag helt ärlig och säger det som en ren fotbollsälskare, att behöva spela i samma liga som post-moggi, och jag är säker på att många andra Serie A fans känner likadant. För er som inte är tillräckligt uppdaterade på klubben som klassificeras som de största fuskarna i fotbollshistorien, finns det mer skön inför-läsning här, perfekt läsning innan matchstart, dock bara en hundradel på engelska och resten på italienska:

www.antijuve.com

Jag skulle inte bli överraskad ifall vi förlorade imorgon, eftersom spelare som Buffon och deras tridente skulle vilket lag i världen som helst frukta för även utan fusk, inte heller skulle jag bli överraskad ifall vi förlorade stort med tanke på att Siena kunde krossa oss, dessutom: post-moggi är ändå post-moggi. Vi kommer ändå på söndag morgon ligga före och har CL slutspel att se fram emot. Men seriöst, inte en chans att man kan vara nöjd med ett kryss, inte en chans.

Kom ihåg det, vi skulle i en bättre fotbollsvärld inte ens behöva möta detta lag som inte borde vara i Serie A just nu och tveksamt om ens i Serie B, varje poäng de tar är en förlust för fotbollen och för dig med. Och nu kan svordomarna och mail/mess-bombningarna från svartvita SF fans börja, jag kommer inte besvara på någon, förfesten tills imorgon börjar nu and I’m out.

3p.

Juve ti odio

FORZA ROMA!

Yang