CL: Real Madrid - Roma 1-2
En studie i hjältemod och mognad.
Stora delar av fotbollsvärlden höll Lyon som favoriter till Champions League-mästare förra säsongen. När Roma lottades mot dem insåg man att det var första gången som Spallettis lagbygge skulle sättas inför sitt riktigt stora internationella prov. Returmatchen i Lyon var som tagen ur en Spalletiansk dröm där Chivu och Mexes var världens vackraste och bästa backpar, och Mancini, enligt Spalletti "bästa spelaren han har sett i Roma på många år", lade till ännu ett klipp till sitt Youtube-bibliotek av fantastiska mål. Vidare fick Roma ett antal potentiellt matchavgörande domarbeslut emot sig; första målet som blåstes av, Perrottas solklara onside när han blev fri med målvakten, osv. Och då hände det någonting, trodde vi. Pojkarna som fram tills dess brukade få halva laget utvisat (Totti brukade visa vägen först ut ur plan och resten följde efter, kom inte och säg att han inte är en stor ledare) kom snabbt över motgångarna och fortsatte producera magisk fotboll och slutligen skrevs matchsiffrorna till 0-2 i vår favör. Pojkarna hade, och ni får förlåta klyschan, blivit män.
Trodde vi. Det värsta med Manchester Uniteds triumf var inte det självgoda nöjsamma flinet hos anglofiler världen över; det värsta var att man fick bevis på att Spallettis Roma fortfarande kunde drabbas av kollapser, och detta kunde ske i princip när som helst. Man kan hävda att med tanke på den spelartrupp vi hade till förfogande då att oddsen blev lite väl tuffa utan Perrotta, Taddei och Tonetto på plan. Men, skräcken satt kvar.
Och nämda "skräck" tog tag om gulröda hjärtan världen över när Raúl gjorde 0-1 i Roma för två veckor sedan efter åtta minuters spel. Men den tog inte tag i våra gladioters hjärtan. De reste sig, och vände resultatet, trots att prestationen mot Juventus lördagen innan hade övertygat de flesta att CL, liksom ligan då, var körda. Trots dålig form, och lite tursamt kanske, tog vi med oss 2-1 inför returen till Madrid. Samma resultat vi skulle försvara för ett år sedan mot Manchester...
Spallettis har tillsammans med Pradé och Rosella Sensi byggt Roma enligt principen att ha två fullgoda alternativ per position. I princip är truppen perfekt, förutom att det saknas en vänsterback till samt en stor och stark anfallare - men detta är en helt annan diskussion, och den handlar snarare om att Spalletti inte tror på att spela på det sättet. Så mycket kan avsaknaden av en spelartyp säga.
Cicinho fick starta matchen igår. Det var ett klart budskap från Spalletti till oss romanisti världen över: Roma har inte åkt till Madrid för att försvara sin ledning, Roma har åkt till Madrid för att anfalla. Och för att vinna. Och som man vann!
Real Madrids bollinnehav i det första mötet var långt större än gårdagens. Real Madrid var mycket farligare i Rom än vad de var i Madrid. Roma lät spanjorerna rulla bollen så länge de ville, men i slutändan så kom Real Madrid sällan till farliga lägen. Doni fick göra en kvalificerad räddning på hela matchen. Raúls mål var offside, och roligast med det i efterhand är att man märkte att Romaspelarna inte var särskilt intresserade av att tjafsa om det felaktiga beslutet: de ville fortsätta spela fotboll. De hade kontroll över matchen och fullt förtroende för den egna kapaciteten.
Taddei och Tonetto är två spelare som har ifrågasatts väldigt mycket under det som har gått av året. Deras samarbete igår resulterade i ett fantastiskt vackert mål. Aquilani har missat en stor del av säsongen på grund av skada. Hada han satt första ribbskottet i mål igår om han hade haft en match till i benen? Hursomhelst är det årets vackraste ribbskott. Och hade blivit årets mål. Hans fullständigt makalösa prestation i övrigt igår kommer att sätta igång debatten på allvar om vem som ska starta bredvid De Rossi. Som också var fantastisk bra. Likaså Mexes, Juan, Mancini, Perrotta, Tonetto, Totti och Doni. Alla helt fantastiska. Mancini hade väl inte sin bästa dag på jobbet men hans prestation överskuggas ju bara av att alla andra var så otroligt bra. Och i slutändan fick han ge plats åt Vucinic, som hade en stor del i segern, då han fick Pepe utvisad och fick dessutom göra sitt fjärde mål i Champions League i år. Fler än vad han har gjort i ligan.. men who cares! Roma vinner två gånger mot Real Madrid, som de senaste två åren spenderat mer än 100 miljoner euro på nya spelare.. vi har väl mer eller mindre gått plus minus noll.
Luciano Spalletti ska ha en stor eloge för det arbete han har åstadkommit och även ett stort tack från oss Romanisti för att han vågar spela för att vinna och fyller våra hjärtan med stolthet. Spalletti fortsätter spela anfallsfotboll även när motståndet är av hög internationell klass, trots mardrömsmatchen borta i Manchester för ett år sedan. En match som, kanske i och med gårdagens legendariska och historiska prestation, inte längre känns särskilt betydelsefull.
FORZA ROMA!!
Real Madrid - Roma 1-2 (2-4 totalt!) Taddei 73, Raul 75, Vucinic 92
Real Madrid: Casillas; Michel Salgado (Torres 64), Cannavaro, Pepe, Heinze; Diarra (Drenthe 60), Gago; Baptista (Soldado 85), Guti, Robinho; Raul
Roma: Doni; Cicinho (Panucci 87), Juan, Mexes, Tonetto; Aquilani, De Rossi; Mancini (Vucinic 64), Perrotta (Pizarro 76), Taddei; Totti
