Roma i sin fjärde raka cupfinal efter 1-1 på Sicilien.
Efter ett – noll på Olimpico så var Roma aldrig riktigt hotade av sicilianarna. I början av matchen fick Roma anfalla ganska ostört när Catania mest verkade vilja bevaka sitt underläge från första matchen och Roma kunde rada upp flera chanser i inledningen. Bäst möjlighet hade kanske Perrotta efter ett inspel av Antunes som var en av matchens bästa spelare. Tyvärr kunde inte Perrotta förvalta läget där han kom rusande i maxfart. Efter hade Vucnic kontroll på bollen i Catanias straffområde men var tvungen att vända om Catanias backar verkade ha kontroll på montenegrinen. Då han var på väg ut ur straffområdet så satte en försvarande Catania-spelare in en hockeytackling och straffen var odiskutabel. Med Totti, Pizarro samt Mancini utanför startelvan och en De Rossi som kanske hade missen mot Manchester United i färskt minne så steg den romborne Aquilani fram och säkrade i princip finalplatsen med sin säkra straff. För trots att Catania kunde utnyttja att Roma slappnade av i defensiven efter sitt ledningsmål och kvittera kort därefter så hade sicilianarna behövt göra ytterligare två mål för att knycka finalplatsen.
Bara någon kort minut efter kvitteringsmålet så verkade Catania dock få hjälp från oväntat håll då domaren fick upp det röda kortet efter att Perrotta gått in hårt i en närkamp. Domaren upptäckte dock snabbt att han fått fel kort i handen och visade det gula istället.
Det intressantaste i matchen var, förutom att Antunes fick spela från start och visade vilken talangfull ytterback han är, att man startade med fyra centrala mittfältare. Brighi och De Rossi tog hand om defensiven medan Perrotta och Aquilani tog de offensiva platserna bredvid den naturlige högerbreddaren Guily. Det sades att Perrotta skulle ta hand om vänsterkanten och Aquilani skulle spela centralt men i praktiken så spelade båda ganska centralt och vänsterkanten lämnades åt Antunes. Ett experiment som inte alls var misslyckat och frågan är om man inte kunnat använda sig av en liknande uppställning tidigare under säsongen vid något tillfälle då varken Taddei eller Mancini varit högform.
Efter kvitteringsmålet så var det även fortsättningsvis Roma som radade upp de bästa chanserna. Men varken Aquilani, Guily eller Vucinic lyckades slå in Romas andra mål för kvällen. Men vad gjorde det då Roma säkrade sin fjärde finalplats och vi kommer väl alla ihåg hur det gick senast man spelade en cupfinal på Olimpico?
