Krönika: Jag förstår ingenting
Banderoller med glåpord som ”Förrädare”, ”Såld” och ”Legosoldat” upptäcks utanför arenan i Florens, storstjärnan Adrian Mutu vill lämna, en något förvirrad sportchef i Pantaleo Corvino accepterar den vackra Romklubbens erbjudande och Roma ser ut att bli en glödhet aspirant till en eftertraktad Scudetto.
Milanisti stoltserar och dreglar över sin numera uppgraderade Ka-Pa-Ro. Vem bryr sig egentligen när vi romanisti dagdrömde, faktiskt med en större tusch av verklighet, om Vu-Mu-To? Den Rombaserade tidningen Il Romanista menade att övergången med 99,9 % säkerhet skulle bli en realitet. Nu är den ett minne blott. Framöver får vi istället nått gammalt, nått nytt, nått lånat och förhoppningsvis inte nått ljusblått.
Varför inleder Pantaleo Corvino förhandlingar med Roma där ett bud ska ha accepterats för att president Andrea Della Valle senare ska kunna ge en officiell dementi? Bara för skojs skull? Informationsflödet i den hierarkiska ledningsstrukturen, eller sportchefens vetskap om sin egen beslutsfattningsgrad, fungerade tydligen mindre bra. Jag förstår fortfarande ingenting. Romarna förstår tydligen inte heller någonting. Den gulröda ledningen på Trigoria ska ändå vara reda att bygga ett starkt lag, utan Adrian Mutu. Men besvikelsen ska med all säkerhet vara stor, mycket stor.
Man kan med en aning oförnuft se det som så att rumänen var gulröd i några timmar mellan tisdagen och onsdagen, tills en ilsken Cesare Prandelli dök upp på träningsanläggningen och övertalade Mutu att stanna(?) och innan man möttes av en förbannat hård käftsmäll från Stövellandet, ACF Fiorentinas officiella hemsida och ”MUTU È INCEDIBILE”.
En Prandelli som förövrigt kan bli hedersmedborgare i Florens eftersom det förhållande han skapat bland stadens folk och laget Fiorentina (tack vare att övergången stoppades) tydligen ska ha växt sig så pass starkt. Violanews.com, i samarbete med Radio Blu och Corriere dello Sport, har i detta nu startat en namninsamling. En namninsamling likt den som var positivt inställda till George Soros uppköp av A.S. Roma S.p.A. Ett McDonaldiserat Roma med drivkraft från USA hade kanske kunnat lösa denna avbrutna övergång som gjort mig så pass besviken. Jag väljer ändå att ge mitt fulla förtroende till Rosella Sensi, Daniele Pradè, Bruno Conti och resterande hårt arbetande folk. Roma är fortfarande Roma och vi är fortfarande vi. I’m lovin’ it.
Övergången kändes redan från första början helt omöjligt. Efter en stund som en starkt skinande sol för kort därefter vandra in i ett mörker med en överhängande och obehaglig nyans av ett lila hånskratt. Och jag förstår fortfarande ingenting.
Och på tal om en hyllad tränare i Prandelli. I tidigare skriven artikel undrade jag vilket typ av mottagande Corvino kommer att få och nu sägs det att sportchefen ska ha fått diagnosen vila i ett par dagar. Det ser jag däremot som fullt förståeligt. Det är bra. Vila är bra. Speciellt när man är lite smått sjuk.
Idag är det den sista förhandlingsdagen innan tidsfristen på Romas bud går ut. Det mest oförståeliga är att jag fortfarande hoppas och tror på Fenomenet...
