Gästkrönika: Varför endast denna 4:e plats?
I Giallorossi avslutade Serie A i våras endast 3 poäng efter Inter. Bakom de senaste årens dominanter i Italien hamnade följande lag; Juventus, 10 poäng bakom Roma, Fiorentina minus 16 pinnar, och på första UEFA-cup plats och hela 18 poäng efter Roma, självaste Milan. Efter tre raka andraplatser i ligan, två cupsegrar, en supercup samt kvartsfinal i Champions League två år i följd är AS Roma idag bättre rustade än på flera år. Det finns en tydlig spelidé, en skicklig tränare, en ledning som ger kontinuitet och ofantlig vilja bland spelarna att äntligen få stå högst upp på prispallen.
Sedan Marcus Birro för några dagar sedan börjat skriva i kvällstidningen Expressen verkar det som han redan hunnit ställa in sig i de konformistiska leden. Tydligen medför medverkan i kvällspressen också ett visst ansvar att inte ifrågasätta den allmängiltiga uppfattningen om storlagens överlägsenhet. För inte kan väl Roma utmana om Scudetton mot jättar som Juve och Milan som förstärkt sina trupper med giganter som Mellberg och Ronaldinho?
I samma veva tippade även Svenska Fans Roma på en fjärde plats i ligan. Dagens Nyheter skriver också att Roma har tappat. Det är givetvis möjligt, men varför skulle huvudstadsklubben ha tappat så mycket? Ligan är i år starkare än på väldigt länge, det kommer bli svårare för alla lag. Från norr till söder, i år finns alla de stora städerna representerade. Klassiska klubbar som Fiorentina och Napoli har riktigt intressanta lag på gång efter några år i lägre divisioner. Nya profiler som Mourinho, Quaresma (förmodligen), Ronaldinho, Flamini, Paulsen, Baptista samt absoluta talanger som Jovetic och Menez har anlänt och gjort ligan attraktivare. Jag vill egentligen bara bidra med min syn på sommaren som varit och året som kommer ur ett Roma-perspektiv.
Vid förra säsongens slut var det redan klart att Ferrari och Mancini skulle lämna klubben. Ingen av spelarna var nöjda med det nya kontraktsförslag som de blev erbjudna. Matteo Ferrari hade stora förhoppningar om att få ett toppkontrakt i Milan eller Inter. För Roma som är en självförsörjande klubb med lönetak och sund ekonomi var det inte försvarbart att erbjuda försvarets tredjeval liknande löner som supporterkelgrisen Mexes. Därför blev det tack och adjö för Matteo som idag spelar sin fotboll för Genoa. Med ett kontrakt som är betydligt lägre än det han erbjöds i Roma. Den som gapar efter mycket…
Istället från Siena kom den målfarliga backbjässen Simone Loria in (kolla in hans mål i Atalanta-tröjan mot Chievo på You Tube). Tillsammans med fotbollseuropas favoritsnedbena, Panucci, utgör de ett rutinerat alternativ på mittbacken. I Loria-affären gick ena halvan av målvaktstalangen Gianluca Curci till Siena, dessutom fick man Ghanesen Barusso på lån och andra hälften av romaprodukten Daniele Galloppa som redan spelade där. På så sätt skaffade man sig en ersättare till Ferrari utan att dega en krona. På kuppen gjorde man klart med en andremålvakt och truppens stora frågetecken, Arthur. Han kostade ynka 750 000 Euro och har tyvärr varit allt annat än övertygande på försäsongen. Tillsammans med Doni, Julio Sergio kan man nu stoltsera med hela tre brasilianska målvakter. Måste vara helt unikt i Europa.
På vänsterbacken har internationellt rutinerade John-Arne Riise anslutit från Liverpool, en mycket bra och nödvändig värvning för endast 5 miljoner Euro då vänsterbacken var den enda position där Roma förra året inte hade två spelare på samma nivå. På högerbacken finns sedan tidigare redan Cicinho, och Cassetti samt Panucci som kan hoppa in efter behov. Under sommaren passade man även på att se till att U21-mittbacken Andreolli och förre Cagliari-anfallaren Esposito blir helägda. Lovande vänsterbacken Antunes och anfallaren Cerci lånades ut till Lecce respektive Atalanta. Dessutom förlängde man kontrakten med Doni, Brighi och framförallt med Daniele De Rossi som nu garanterat förblir Roma trogen i många år framöver. ”Capitan Futuro” ser till att gå i Kaptenens fotspår.
Nästa spelare på tur vars kontrakt måste förlängas är Aquilanis. Kontraktet går ut 2010 och så länge han inte förlänger är han högvilt bland många av Europas mäktigaste klubbar (Juve framförallt). För 12 miljoner Euro löste man ut andra hälften av Vučinić från Lecce, detta var av högsta prioritet för Spalletti. Dessa slantar var bland dem sista man hade kvar i kassan vilket också visar hur mycket vår tränare tror på Montenegrinen. För att göra ytterligare förvärv var man tvungen att sälja.
Denna försäljning blev Amantino Mancini – spelaren som fått mig att skrika både av glädje och av frustration. Efter många turer var det bara Inter som stod kvar som potentiell köpare. Mourinho, fick sin kantspringare och Roma 13 friska miljoner på kontot. Trots att Amantino ständigt presterade under sin förmåga i slutet känner man sig ändå, som i alla kärleksaffärer, lite förrådd när någon man en gång älskat lämnar en för en annan. Främst kommer jag att minnas honom för ”Guds klackpark” i derbyt och målen mot Lyon och Real Madrid i Champions League, annars har hans tid i Roma präglas av ojämna prestationer, sura miner och det utdragna barnsliga bråket med Totti.
Återigen kunde sportchefen Pradé ge sig ut på marknaden. Mutu var namnet på alla romares läppar i somras, en övergång var till och med klar. Pradé och hans motsvarighet Corvino hade kommit överens om pris och spelaren hade nått en överenskommelse om sin nya lön. I sista stund gick allt upp i rök. Vad exakt som hände vet vi inte men förmodligen måste Prandelli ha lagt in sitt veto i sista stund. Uppenbarligen var klubbarna överens men Violas tränare måste ha hotat med sin avgång annars skulle inte affären ha avbrutits i sista stund. Som spelare hade han varit perfekt i Spallettis spel då han hade kunnat spela i alla offensiva positioner bakom Totti. Som människa, tveksamt.
Istället anlände Julio Baptista från Real Madrid (för reapriset 9 miljoner Euro). Spelaren har inte haft någon större lycka i Real. Själv säger han att han sällan fått spela i sin position som offensiv mittfältare eller seconda punta, släpande forward. Det är nog i den positionen han kommer få mest speltid i Roma, i ”Perrotta-rollen”. Med sin råstyrka, tyngd och hårda skott kommer han att kunna bidra med en dimension i Spallettis spelsystem som inte tidigare varit möjligt. I straffområdet finns det nu äntligen också en spelare som har möjlighet att vinna i nickduell.
När nu den centrala rollen i anfallet var löst saknades fortfarande en ytter, en ersättare till Mancini. Egentligen är vänsteranfallarens roll vigd åt Mirko Vučinić. Hans främsta framträdanden i Roma har varit när han får komma med fart på kanten och utnyttja sin teknik. Mirko har potentialen att överträffa Mancini i den rollen. Nu krävs det bara att Mirko kliver fram och visar för världen vilken stor spelare han är.
Men givetvis behöver även vänsterkanten en back-up. Vem som skulle värvas till den rollen har spekulerats friskt under marknadens sista hektiska dagar. Malouda var drömvärningen, men han skulle endast kunna komma om Chelsea hade köpt loss Robinho. Nu blev det inte så och Malouda stannar London. Andra namn var Nery Castillo från Man City/Shaktar Donetsk, Joaquin från Valencia eller Suazo, fast i frysboxen i Inter. Istället blev det här om dagen klart med en ung fransman vid namn Jérémy Menez från Monaco. Vem? Ärligt talat hade jag ingen aning om honom innan han blev aktuell för Roma. Nu i efterhand är jag mycket nöjd över nyförvärvet. Det är klart att i jämförelse med Malouda känns det inte som ett särskilt tungt nyförvärv. Menez är en chansning, men om man får tro vad som sagts om honom från Frankrike kan det här bli ett mycket roligt år. Vi får en ung spännande spelare med en enorm potential istället för ett stort namn som kanske redan har presterat sin bästa fotboll.
Menez är född 1987 och utgör tillsammans med Benzema, Nasri och Ben Arfa den nya generationen av franska stjärnor. Vissa håller honom som en större talang än Nasri och Ben Arfa. Av Monacos tränare har han liknats med självaste Zidane men i sin position på planen påminner han mer om Henry. Han besitter en fantastisk teknik och är otroligt snabb med bollen. Han föredrar att utgå från vänsterkanten och kommer att passa perfekt in i Romas 4-2-3-1 uppställning. Spalletti har dock varnat om att belasta honom med för stort ansvar i början. Han är fortfarande ung och har nyligen gått igenom allvarlig operation för bråck. Men när det gäller att ta till vara på unga talanger litar jag blint på Luciano Spalletti. Roligt är också att han valt att behålla 19-årige Stefano Okaka i truppen. Efter att ha utmärkt sig som en av de bästa spelarna i U-19 EM i somras, där Italien kom tvåa, har talangen från Romas ungdomsakademi vunnit en plats i A-truppen.
Det är nu inte långt kvar till ligapremiär på Olimpico mot Napoli. Jag hoppas att återigen få se en utsåld arena med en fullproppad, färgstark och gnistrande Curva Sud, en historisk rivalitet mellan lagen och städerna kommer att bidra till att detta blir en fantastisk fotbollsmatch. Förra året slutade det galna mötet 4-4! Totti spelar inte. Har fortfarande känningar från skadan han drog på sig mot Livorno förra året. Tyvärr kommer nog inte Totti spela lika många matcher det här året. Det är givetvis en försvagning, det måste vi vara medvetna om. Men betänk samtidigt att Kaptenen endast spelade tre fjärdedelar av ligamatcherna förra året ungefär som Zlatan i Inter, de två viktigaste spelarna i varsitt lag, och jag tycker faktiskt att man såg större brister i Inters spel utan Zlatan förra året än i Roma utan Totti.
Min idealelva inför 2008/2009 (med reserver inom parantes): Doni (Arthur); Cicinho (Cassetti), Mexes (Panucci), Juan (Loria), Riise (Tonetto); De Rossi (Brighi), Pizarro (Aquilani); Taddei (Esposito), Julio Baptista (Perrotta), Vučinić (Menez); Totti (Okaka).
Där Baptista och Vučinić förmodligen har förtur på anfallsplatsen då Totti inte spelar. Observera att Esposito kan försvinna i mercatons sista dagar då han inte anses klara av de defensiva uppgifter högerytterrollen kräver. Ersättare blir troligen Di Michele från Torino som Spalletti känner väl från tiden i Udinese. Andreolli kommer förmodligen också lånas ut för att få speltid. Man vill även låna ut det lilla flygplanet Montella men då han sitter på en så stor lön att det blir svårt att hitta någon klubb villig att ta emot honom.
Nu återstår bara att önska lycka till inför den nya säsongen. Vinn för Franco Sensi och för Rosella som just blivit det första kvinnliga presidenten i Serie A. Hur grande som helst.
