Tankar från Rom
Några tankar och kort rapport från Trigoria inför det stundande derbyt.
OBS! Detta är en artikel som handlar om det italienska fotbollslaget AS Roma. Därför kommer fokus i denna artikeln mestadels ligga på AS Roma och inte något annat lag, varken lokalkonkurrent eller topplag. Vill du läsa mer om Roma kan du med fördel göra det här på Roma-sektionen men likväl på andra lags sidor.
Vad ska man räkna ett lags storhet i? Vilket datum lagets grundades, hur många titlar man vunnit såväl inom som utanför landsgränsen, ens position i ligan de fem senaste åren eller bara var man ligger just nu. Vilket av dessa är viktigast, vad är det som spelar roll?
Alla vet innerst inne att Roma är den ”stora” klubben i denna stad. Skulle man fråga neutralt folk så är det ingen tvekan om vilket av de två lagen som står framför det andra. Anledningen kan vara svår att verkligen finna men jag skulle tro det har med tradition och historia att göra. Vilken klubb som genom åren har fått hem flest titlar till prisskåpen eller vem som haft de igenkännande lysande stjärnorna på planen.
Det som dock kan vara lite missvisande är att många av folket som lever i nuet inte har någon koll på vad som hände inom denna bransch, den italienska fotbollen, förrän möjligen slutet av 70-talet, än mindre om man tittar på 10, 20-talet. Att man har fötts tidigt, levt länge och varit med om mycket är visserligen en merit, men har man gjort det på ett sätt utan att märkas eller lyckas märkvärdigt så är det varken imponerande eller lyckat.
Jag har aldrig gillat Zlatan Ibrahimovic. Det beror varken på hans attityd, ursprung eller något negativt som ofta uppmärksammats kring honom. Det beror på den enkla anledningen att han alltid har varit bäst. Sedan hans tidiga tid hemma i Sverige och Malmö till hans holländska sejour innan han tillslut hamnade i norra Italien har han alltid varit lyckad och bland de absolut bästa. Visst har man fått hjälp av media, ingen spelare i Sveriges historia har genom sin livstid fått lika många svarta rubriker som hade fått när han var 23, eller varför inte 26 år? En avundsjuka som förvandlas till hat helt enkelt.
Han är duktig han sticker ut, precis som vår kapten Francesco Totti. Romaren som debuterade i Roma när han var 16 år gammal var en av de mest talangfulla spelare som italienarna sett. Han har sedan spelat kvar, blivit vid ung ålder kapten, för att sedan bli den stora ledaren för de gulröda spelarna.
Hatet som från Lazios sida byggs upp mot honom är enkelt att förstå. Vi kan väl bara fantisera hur det hade sett ut om en lokalkonkurrent får upp en spelare i världsklass från de egna leden som sedan genom sin livstid är trogen sitt lag. En spelare som blir kapten, stannar kvar trots dagens pengabesatthet som finns runt hörnet, och spelar match efter match. Totti hade som 26-åring förlorat fler derbyn än någon annan, man skulle även kunna säga att han som 26-åring vunnit fler derbyn än en Lazio produkt någonsin deltagit i.
Kortrapport från Trigoria
Fler fans än vanligt hade begett sig ut till Trigoria denna soliga dag för att få en sista titt på spelarna inför det stundande derbyt. De fick bland annat se alla frågetecken kring vår målvakt Doni nu vara som bortblåsta då brassen tränade för fullt, dock ska sägas med en aning kortklippt frisyr och stort vitt plåster på skallen. Skönt att det gick bra trots att det hade vart spännande att på allvar fått se vad Arthur kan, även om vi kan spara det till en annan, mindre viktig match.
Med Doni tillbaka så är nu vår tredjemålvakt Julio Sergio ännu längre bort från planen än innan. Jag har inte riktigt kommit överfund med hans position i laget då han under hela träningen var med utespelarna, såväl under övningarna som i det avslutande spelet, där han visade sig vara en giftig avslutare dessutom. Lucianos hemliga drag till derbyt?
Träningens avslutande scen gjorde hela dagen värd att leva då något ovana målskytten Mexes drog till med ett riktigt konstnummer. Ni som har sett Zlatans sista mål i Ajax tröjan, där har drar ett helt lag innan han drar alla igen före han lägger in den, kanske börja fantisera hur det såg ut när vår franske mittback gjorde bort åtminstone fyra-fem motståndare. Zlatan gjorde visserligen bort sex/sju spelarna men han hade till trots bollen på marken, till skillnad mot Mexes…
Det blev ett rejält firande av Mexes och därefter en klassisk TV-puckhög med fransosen i botten. De firade som de vunnit ett derby tills en av de tillreste romarna på ett allvarligt sätt skrek: Scusi! Domenica, non adesso!
Spelarna hörde utan tvekan, lugnade ner sig, resta sig upp innan Spalletti direkt därefter blåste av det hela för dagen för att ta med sig alla in i omklädningsrummet, möjligen en tanke rikare.
Bilder från träningen hittas med fördel under denna länk!
