Roma tappade poäng i Bergamo pga ointresse att spela.
Roma hade turen med sig när de fick en poäng med sig till Rom, hade Atalanta haft lite mer tur i sina avslut så hade alla poängen stannat i nord-Italien.
Den här förlusten - för det känns det verkligen som - kan inte på något sätt skyllas på något annat än att ingen av de 11 man Capello tagit ut ville spela fotboll idag. Enda möjliga undantaget skulle väl vara Francesco Antonioli, som än en gång gjorde en lysande match.
Så fullständigt ointresserade av att gå framåt har jag nog inte sett Roma på väldigt länge, och man kan undra vad som som har hänt från förra veckan då man sprang sönder Lazio i derbyt och alltid ville skapa något. I Bergamo ville man inte ens rulla boll på Atalantas planhalva utan framförallt Lima, Aldair, Zebina och Zago roade sig med att spela bollen fram och tillbaka mellan varandra, långt från Atalanta spelare. Då och då tilläts Antonioli vara med och leka på en enstaka bakåtpass.
Efter en av de mest händelselösa halvlekar jag någonsin sett, tog Roma faktiskt ledningen tack vare vår egen lille frisparks-specialist Assuncao som skruvade den underbart över muren, ett riktigt klass-mål. Efter chocken att Roma gjort mål sansade jag mig igen då spelet stod still direkt efter målet igen. Och som vi sagt tusen gånger innan, straffar det sig alltid, och mycket riktigt...
Doni satte en straff efter att Aldair misshandlat Comandini brutalt innanför straffområdeslinjen.
Detta var, ur rödgula ögon sett, det enda intressanta som hände. Men för er opartiska kan vi nämna att Atalanta hade en fyra-fem jättechanser att avgöra, men pga lite otur och Antonioli i målet skedde detta inte.
Vår tränare hade valt en 3-5-2 uppställning, inte så värst kontroversiellt om man funderar över alternativen.
Hela 8 spelare saknades nämligen, t ex våra anfallsess Batistuta, Montella och Cassano är alla skadade samtidigt som ett slött agerande från FIFAs sida gjorde att våra sydamerikaner kunde åka iväg till sina respektive landskamper. Detta är dock en svag ursäkt och jag vägrar använda den. När botten möter toppen ska man vinna bara, så enkelt är det. Att skylla på skador och liknande låter även väldigt dumt då många Roma-fans sedan i somras varit glada för att Sensi hade varit så lyckosam på spelarmarknaden, han hade stärkt bänken jättemycket osv. Vad är allt det värt om ingen av de som skulle bredda truppen kan gå in istället för de ordinarie och göra ett hyfsat dagsverk?
Meningen med en stark bänk är ju att det inte ska märkas att man fattas spelare, men det är alltför tydligt i dagens Roma när en stjärna är skadad.
Åter till den taktiska biten då... 3-5-2 har jag diskuterat tidigare här, och nu är det väl också tydligt för alla
att med den uppställningen är Roma väldigt svagt, Totti spelar ändå inte som en anfallare vilket gör att det snarare ser ut som en 3-5-1-1 och det ger väl knappast någon försvarare i Serie A skrämselhicka. Delvecchio hade knappt en boll att springa på och det beror på att man har en (Totti) eller högst två (Candela) kreativa spelare på plan, och när båda är riktigt usla en match som mot Atalanta går det som det går. Och vi förtjänade inte mer, det är den dystra sanningen...
Nu får vi leva med detta fjorton dagar, tills Inter kommer på besök...jag hör redan vargen yla...