3-5-2 eller 3-4-1-2?
Frågan blir mer aktuell för varje match som går. Bör vi spela enligt det offensiva 3-4-1-2 eller det defensivare 3-5-2?
I princip alla som följer Roma har en eller flera åsikter och de flesta verkar vilja ha tillbacks fjolårets vinnande formula medans Capello står på sig på den "andra sidan" och tycks vara fast besluten att fortsätta med årets defensivare model.
Jag bestämde mig för att gräva lite djupare i de två modellerna...
Årets 3-5-2,
Årets variant ger en enorm trygghet åt fjolårets svagaste punkt, försvaret. Nu spenderas spelare på att täppa till luckorna som ifjol fanns bakåt och inga obehöriga släpps igenom och de chanser motståndarna normalt skapar mot oss under en match kan räknas på en hand. Årets formation tillåter heller inget lag att vinna slaget på mittfältet (i alla fall numerärt) där vi nu har tre centrala spelare.
De negativa bitarna blir dessvärre att vi skapar få målchanser med vårt nuvarande spelsystem som jag hellre skulle döpa till 3-5-1-1. Således är vi extremt beroende av att vår ende anfallare är i god form och tyvärr är det inte något vi kan påstå att Batistuta är i.
Bakom Batistuta hittar vi som vanligt Totti men då Cafu inte bidrar i lika hög grad offensivt i år jämfört med fjolåret så blir vi hemskt lättmarkerade och väldigt, väldigt förutsägbara.
Dessutom så är vi i år ingen fröjd för ögat, något som vi definitivt var under fjolåret.
Vidare till fjolårets 3-4-1-2,
I fjolårets formation som kanske inte lämpligast kallas för just 3-4-1-2 så var det full gas framåt. Kanterna slickades av Cafu till höger medans Candela och Delvecchio delade ansvaret till vänster.
Bakom den återigen ensamma anfallaren så fanns Totti som tack vare kantspringarna oftast var relativt lös-släppt. De flera möjligheterna till vägar till avslut gjorde det mer eller mindre omöjligt för motståndarna att freda sig.
Men som allting annat så fanns det även negativa bitar med den här formationen. Vid snabba omställningar så försvarades den egna målet sällan av fler än backlinjen plus de två innermittfältarna. Således bjöd vi motståndarna på många chanser och sällan räkte det med ett mål för att vinna en match.
OM vi skulle praktisera 3-4-1-2 i dagsläget så skull vi vara hemskt beroende av t.ex. Totti, Delvecchio och Cafu då fullgoda ersättare saknas i årets trupp.
Det hela är egentligen en smaksak för ingen kan väl påstå att vi inte nåt framgångar hittills iår?
Vad tycker DU? Kom in i gästboken och lätta på hjärtat!
