Med en hel del tur räddades en poäng i Florens
Med fru fortuna på vår sida så räddades Roma i slutsekunden och klarade 2-2
Medveten om att detta inte skulle bli någon söndags-picknick slog jag mig ner för att se Roma åka till Florens och förhoppningsvis behålla vårt försprång till Juventus som börjat flåsa i nacken. Men matcher mot nedflyttningshotade lag tillhör faktiskt de svårare i Serie A, speciellt när det laget som de visade idag, faktiskt besitter en viss kvalité.
Roma ställde upp med det förväntade laget, vilket innebar att Fuser tog Cafus plats på högern och att Lima återfanns i mitten. Skönt att konstatera förresten att Zebina inte slagit sig tillbaka in i laget efter avstängningen!
Under den första halvleken så överraskade Fiorentina med en offensiv fotboll, och hade övertaget mot Roma som aldrig riktigt lyckades komma igång. Batistutas första bolltouch resluterade i häftiga busvisslingar från Fiorentina-publiken som var inställda på att ge honom ett hett mottagande. Efter knappa 5 minuter fick giftige Adriano sin första chans under dagen efter en misslyckad inspark från Antonioli hamnade rakt på Adrianos fötter. Skottet var dock inte av det farligaste slaget och hamnade utanför målet.
Chock nr 1:
När Domenico Morfeo, som alltid besuttit en enorm talang men aldrig fått det att stämma, gjorde 1-0 kunde jag bara sitta och fånglo på tv'n. Hur Romas försvar kunde agera så tafatt (och det utan Zebina på plan, med honom hade det inte varit ett mysterium) är för mig en gåta. Det var Vanoli som hittade en alltför stor lucka precis vid straffområdesgränsen och utnyttjade den på bästa sätt, nämligen en genomskärare till Morfeo och Antonioli var chanslös på bollen som hittade in bredvid hans vänstra stolpe.
Chock nr 2:
Knappt hade jag accepterat för mig själv förrän den verkliga bomben smällde. Och som den smällde, när Adriano avfyrade sin frisparkskanon från cirka 25 meter. Stenhårt, i nästan samma nätmaska som Morfeos mål hamnade i. Det kan ha varit en målvaktstavla, själv är jag inte så säker. Man fick ingen riktig bra bild på repriserna för att se murens agerande, kan den ha sluppit igenom där? Batman måste också ha haft solen rakt i ögonen, så jag lastar defenitivt inte honom för målet.
När den chocken satt sig så ville jag bara krypa in i ett mörkt hörn och vara där resten av veckan, jag såg skräckscenarion framför mig med Adriano som hattrickhjälte.
Men vi får aldrig nånsin räkna bort Roma, även jag sansade mig ganska snart igen. För om inte Roma kunde vända på det här läget - vem kan det då?
Matchen fortsatte och det med dålig stämning på plan, fruktansvärt dålig till och med. Framför allt Totti och Amaral hade många duster efter några bryska tacklingar på Totti. En del av Violas taktik verkade gå ut på att alltid ha någon i närheten av Totti som stör honom, schysst eller ej. Det fungerade då Totti knappt kom upp till hälften av hans normala kapacitet.
Romas bästa målchans kom genom Delvecchio, då han efter ett Totti-inlägg nickade bollen strax utanför. Fem minuter efter det byttes Supermarco ut mot Cassano. Någon skada märktes inte av på Delvecchio, så slutsatsen måste vara att Capello ville satsa offensivare. Jag tycker dock det är konstigt att Cassano numera går före Montella i rangordningen... Cassano hann knappt komma in på plan innan han var inblandad i en straffsituation som såg minst sagt misstänksam ut. Efter att ha tagit ner bollen sparkades han ner av Moretti i Fiorentinas backlinje. Varför domare Bolognino friade får ni fråga någon annan, jag förstår det nämligen inte...
Efter halvtidsvilan så hoppades jag på ett snabbt Roma-mål för att ge laget tid att bygga upp för vändningen. När Batistuta fick iväg ett stenhårt volleyskott trodde jag att vi fått just den starten vi behöve, men Manninger avvärjde då. Men 2 minuter senare så kom det, mål av Cassano! Fuser slog ett inlägg och Cassano fick helt mirakulöst stå mellan två försvarare och ostört nicka in bollen i mål. Värre skulle det bli för Fiorentinas försvar... Strax efter det blev Cassano utbytt igen, pga skada och Montella ersatte honom utan att glänsa.
Knappt 20 minuter efter reduceringen gjorde Roma ett liknande mål, Emerson den här gången. Candela med inlägget som flög förbi hela Florens-laget kändes det som, för mitt framför mål stod 4(!), inte mindre än 4 omarkerade Roma-spelare. Helt sanslöst egentligen, men det var bara att tacka och ta emot för il Puma, Emerson, och likt Cassano nickade han enkelt bollen i mål.
Roma borde kanske än en gång fått en straff när Batistuta fälldes precis på straffpunkten. Återigen, fråga någon annan varför, jag kan inte förstå det.
Men Roma-anstormningen som jag suttit och väntat på kom aldrig och det verkade bli 2-2 när Morfeo i de absolut sista sekunderna tog ner bollen i straffområdet och på halvvolley höll på att skjuta sönder målramen med bollen som träffade klockrent i stolpribban. När vi summerar Serie A år 2002 är det inte omöjligt att det är de centimetrarna som skiljde från att ge Fiorentina fortsatt Serie A status eller en degradering.
Romas bäste spelare var helt klart Vincent Candela i mina ögon, han var inte bara bra defensivt, han var bra offensivt också. Även Emerson förtjänar att få mycket beröm efter dagens uppvisning. Men den kanske allra bästa nyheten idag är att vi inte fick några nyheter; hade Walter Samuel fått en varning idag hade han nämligen missat Juventus-matchen där han verkligen behövs i toppform.
Seriefinal nästa vecka då, AS Roma-Juventus FC. Oj vilken match det kan bli mina damer och herrar...
