Fördel Roma!
Efter ett par dagars nödvändig avkylning så är jag lika säker som jag var förut, det är fördel Roma i kampen om Lo Scudetto!
Som – faktiskt – ett oavsiktligt svar på Tobias Wennbergs lilla krönika så kommer här lite reflektioner från Romalägret...
Juve-matchen en förlust av 2 poäng?
Nja, mina första spontana reaktioner gick åt det hållet och visst borde vi ha vunnit men det viktigaste var att inte förlora. Att inte förlora poäng och inte förlora självförtroende. Och så här i efterhand, efter att vi har dominerat en match mot ett lag som jag ser som våran svåraste utmanare till guldet, så kan det inte innebära något annat än ett steg framåt.
Från Juventus-håll (främst på den här sidan) så ses helgens match som en vinst och visst var det starkt att klara av en poäng i Rom, speciellt med en man mindre. Men att hylla Lippi som ett geni är väl ändå att ta i, för vem hade beordrat sitt lag att spela annorlunda?
Och just betydelsen av Iulianos utvisning tycker jag överdrivs. Och med tanke på att Roma vann - trots en utvisning – i det senaste mötet på Delle Alpi så understryks det jag påstår ytterligare. För OM Juventus inte reducerats så hade säkerligen inte Del Piero fått stiga av banan, och är det någon som tror att Del Piero då hade nyttjats i försvaret?
Att offensiven däremot blev lidande är uppenbart, men också en helt annan historia som inte får mer plats här.
Tvärt emot Juventusanhängarnas åsikter så vill jag göra gällande att utvisningen hade minimal betydelse när det gäller Juventus försvarsspel. Och då det numerära övertaget sällan utnyttjades – eftersom alltid Samuel och Aldair/Panucci vaktade Trezeguet – så blev hemmalagets anfallsspel statiskt ju mer Juventus sjönk hemåt. Dessutom så kan det knappast ses som en särskilt stor skräll att ett lag av Juventus kaliber klarar ett oavgjort resultat, oavsett om det handlar om en match mot ett Roma som inte förlorat hemma på dryga 18 månader. För det har ju trots allt sämre lag lyckats med...
Nyckeln till det stereotypa spelet som Juventus, och utvisningen, bidrog till hette enligt mig Marco Delvecchio. För är det något som är viktigt när matchbilden är som under den andra halvleken mot Juventus så är det ett bra kantspel. Till höger fanns redan en lekande Cafu medan vänsterkanten var tom.
När så slutligen Capello – helt i min smak – bytte in bespottade Delvecchio så tog spelet ny fart. Innan de flesta av de som läser detta hade hunnit spy ut all sin galla över bytet så kom matchens i särklass bästa målchans... Vilken situation jag pratar om finner ni som inte såg matchen i Oscars eminenta matchrapport.
Diskussionen om Marco Delvecchio vara eller icke vara har varit lika långa som heta men jag hoppas att hans belackare - mycket i och med den målchansen – inser hans storhet. Att han inte bara bedöms utifrån hans brasseliknande tekniska nummer eller hans otroliga målsnitt, utan att han uppskattas för hans unika underkastelse av spelsystem, eller tror ni att Montella utan protest hade knuffats ut till vänsterkanten? Min personliga åsikt är att genom Delvecchio så finns fler offensiva spelvägar och att Batistutas gyllene läge aldrig hade uppstått utan vår smale vänsterbreddare. Och under normala omständigheter (d.v.s. mål av Bati) så hade idag Delvecchio prisats som en hjälte.
Och Capello som ett geni!
Det mest hatade – förvisso även det mest älskade – laget i Italien ger mig annars alltid ett antal kalla kårar när det vankas match. Historierna om Romas agg mot Juve går långt bak i tiden och oftast så är den gemensamma nämnaren domaren.
Senaste stora skandalen lagen emellan skedde under –81. Då bortdömdes ett mål i slutminutrarna p.g.a. en offside som aldrig existerade och därmed så avgjorde domaren mer eller mindre ligan till Juventus fördel. Efter det så var klyftan mellan lagen enorm och då Zeman – i sann Sensi-anda – anklagade Juventus för att systematiskt dopa vissa av sina spelare så kunde man i lugn och ro konstatera att stämningen lagen emellan är/var långt ifrån vad den kunde varit.
Dessutom så förstod nog de flesta icke insatta att det här inte bara var en "vanlig" match med tanke på de många syrliga uttalanden.
Den domarskandalen jag var rädd för uteblev desto bättre. Däremot så passade inte (den annars godkände) Cesaris dömning Juventus särskilt väl, och det förklarade två av Juventus mäktigaste män (Giraudo och Moggi) för rättskiparen i halvtid. Hela sanningen bakom det hela kan vi bara gissa oss till då allas version av det inträffade går isär. Personligen så kan jag inte påstå att jag är överraskad av denna egentligen mycket tragiska situation där förloraren heter i det långa loppet Serie A. Och det gör mig mer sorgsen än förbannad!
Och det för mina tankar till vissas reaktioner på Sensis önskemål om utländska domare. Var det inte somliga som idiotförklarade Sensi för det önskemålet? Skulle vara intressant att höra samma personers kommentarer på händelsen i halvtid inne hos domaren...
Hur som helst, varför jag ser oss fortfarande som favoriter?
Enkelt, Juventus spelar – enligt mig – på toppen av sin förmåga medan "vi" inte är där än. Dessutom så är Romas målproduktion i det närmaste obefintlig, och det är ett problem som jag tror får en naturlig lösning i och med att Capello verkar satsa mer och mer på det offensiva 3-4-1-2. Dessutom så har vi nu offensiva alternativ på bänken där vi tidigare såg "avdankade" Balbo som ibland det enda alternativet.
Och Cafu såg i helgen vassare ut än på länge samtidigt som Emerson äntligen har börjat att visa varför vi hade så stora förväntningar när han skrev på. I de bakre lederna verkar dessutom Panucci blivit varm i kläderna, och det kan behövas för att hålla främst Zebina borta från en back-position.
Visst är Juventus ett lag som bör respekteras för ärligt talat så ser jag inga direkt svaga lagdelar. I min första krönika på svenskafans så skrev jag att Juventus inte blir svagare utan Zidane utan snarare tvärtom, tyvärr verkar jag inte ha fel... Dessutom så ligger Cuper´s Inter bekvämt och lurar bakom de stora rubrikerna...
En spännande vår är på intåg, en vår som för oss närmare ännu en Lo Scudetto!
