Vilka är...förnedrade?
E Vincenzo Monte´, e Vincenzo Monte´, e Vincenzo Montella olè!!
Fabio Capello hade valt att ställa upp med Lazio-dödar formationen, dvs 3-4-1-2 med Totti, Montella och Delvecchio längst fram. Vi minns alla vad som hände förra gången de tre startade i ett derby tillsammans, 4-1 var ett resultat jag aldrig trodde skulle slås, åtminstone så skulle det dröja ett bra tag. Hur kan man ha så fel egentligen? Strunt samma, sådana bagateller kan inte störa mig idag, absolut inte en sån här dag!
Roma hade iniativet i stort sett under alla de 90 minuter som matchen spelades och stackars (nåja) Lazio hade inte något alls att säga till om. Och Roma började i ett högt tempo redan från avspark och Laziospelarna hittade aldrig rätt i banan och det var tydligt att inte en enda av dem hade en egentlig aning om var på plan de skulle befinna sig och vad de skulle göra där.
Om det var så Laziospelarna genomförde matchen så uppträdde Roma som raka motsatsen och visade upp ett säkert spel som aldrig visade några tendenser till att falla ihop.
Det tog bara 13 minuter innan Montella gjort sitt och Romas mål för kvällen. Totti (vem annars!) iscensatte målet genom en underbar klackspark som hittade igenom Fiore och Stankovic som såg ut som två fån när de insåg vad Totti gjort! Bollen gick till Tottis evige vapenslagare ute på vänsterkanten, Vincent Candela som med en fräck yttersida fick in ett inlägg till Montella som satte pannan till bollen perfekt då Nesta misslyckades kapitalt i sin markering. Montella-Nesta 1-0.
Efter en dryg halvtimme satte Totti fart på en dribblingsraid genom hela Laziolaget (åtminstone kändes det så) och avslutade med ett skott från straffområdeskanten men Peruzzi gjorde en bra räddning och returen som ändå släpptes skulle ju Nesta ta hand om. Men det var kanske för mycket att begära, Montella smög in bakom Nesta och kunde inför ögonen på en desperat Laziokapten peta in bollen i det öppna målet. Montella-Nesta 2-0.
Bara 7 minuter efter att Roma tagit ledningen med 2-0 drygades samma ledning ut, samma personer var inblandade nu också. Totti slog ett inlägg på en frispark, i höjd med straffpunkten, bollen landade på Montellas skalle. Vem var det då som försökte markera Montella frågar ni? Jag säger bara: Montella-Nesta 3-0.
Vid detta läge hade jag svårt att tro på vad som utspelade sig inför mina ögon, och i ärlighetens namn så har jag också svårt att minnas exakt vad som hände fram till halvtisvilan, jag var euforisk och bara satt med ett stort leende och försökte smälta det hela.
I halvtid byttes Alessandro Nesta ut, något som knappast kan ha chockat någon. Totti må vara den som förlorat flest derbyn genom tiderna men Nesta måste gå till historieböckerna som den man som stått för sämsta insats någonsin i ett Rom-derby! Det var nämligen inte bara på målen som Nesta ställde till det, man kunde även räkna till minst 2 tunnlar och lite allmämt sen på alla bollar. Hade han fått fortsätta spela hela matchen så hade ett nytt målrekord i derbyt slagits, det finns det inget tvivel om!
Lazio fick sin livlina efter dryga 10 minuter av den andra halvleken när Stankovic avlossade sin fruktade bössa, och bollen seglade in vid bortre gaveln. Då började åtminstone jag bli lite orolig igen, nu behövde de ju bara ett mål till så skulle de vara inne i matchen igen. Men den rädslan fanns bara inom mig i tio minuter, då fick Montella stå i rampljuset igen. Insatte Tommasi, som för övrigt var väldigt duktig, passade bollen till Montella som sökte sig framåt, och från 25 meter sköt Vincenzo ett stenhårt skott klockrent i krysset! I vilken annan match som helst hade detta varit matchens odiskutabelt snyggaste mål, men Totti ville också stå med i målprotokollet, något som märktes senare...
I den 72 minuten fullbordade nämligen er Principino förödmjukelsen när han från exakt samma position som Montella gjorde sitt 4:e ifrån, lobbar Peruzzi i målet, även detta målet gick in via närmsta kryss. Jag kan inte tänka mig ett enda ord som beskriver det målet såsom det förtjänar...gudomligt, fantastiskt, otroligt...alla är de en bra bit ifrån sanningen!
Hela Roma var på ett underbart spelhumör idag samtidigt som Lazio kanske inte är i samma form, till viss del pga skador. Men oavsett vilket lag Lazio hade ställt upp med idag så hade Roma vunnit ändå, så bra spelade de. Capello påpekade att den första halvleken var den bästa hans Roma någonsin spelat, och det ligger nog en hel del i det...
Sättet man spelade på var oerhört imponerande, och att man aldrig, inte ens för en sekund i matchen, släppte koncentrationen utan man malde ner Lazios motstånd mer och mer för varje sekund som gick. Att Montella hade en underbar match kan nog alla förstå, till och med de som inte såg matchen. För om man gör 4 mål så har man spelat fantastiskt, inget tvivel om saken. Men planens kanske bäste spelare var ändå Francesco Totti, jag har sällan, om ens någonsin sett honom så här bra! Han gjorde allt, både möjligt och omöjligt, under den första halvleken och inget han gjorde verkade kunna misslyckas. Er Bimbo d´Oro - den riktiga kungen av Rom!
5-1 går självklart in i historieböckerna, det är den här matchen vi kommer att se tillbaka på när vi hunnit bli gamla och vill minnas de härliga tiderna...Den 10 mars kommer någon att säga, och alla andra kommer att skina upp i ett leende som är lika stort som Colosseum. Så stort var det här...
Och just det, vi leder ligan igen om det nu var någon som brydde sig om det. Men just nu vill jag inte ens tänka på Serie A, bara på Montella och Totti...och Nesta såklart!
Här är en passande ramsa för dagen:
O Laziale non t´incazzare, l´importante è partecipare!
Och jag måste avsluta med orden:
Grazie Dio che mi hai fatto Romanista!
(Sv: Tack Gud för att du gjorde mig till Romanista!)
