Roma-Genoa 3-0: Drömmål på drömmål
Hemmamatcher mot Genoa brukar sällan ha sådan betydelse som denna gång. Det handlade inte längre om att inte tappa mark mot Inter i toppen utan mötet kunde istället ses som en lite tidigare final om Champions League platsen. Man kunde se likheter i jämförelse med den extremt viktiga match borta mot Fiorentina för några år sedan, ironisk nog så kunde Roma vinna denna gång samtidigt som det hela bara inbjöd till en ny viktig match i Florens.
För Roma skulle inget annat än fullkomligt kontrollera matchen. Visserligen gjorde vi det stundtals väldigt nonchalant men det är inget fenomen att det i fotboll är svårt att hålla full koncentration vid flera måls ledning. Vi tar det hela från början.
Roma som i förra matchen var tvungna att starta med Okaka, som visserligen gjorde en mycket bra match, hade denna eftermiddag helt andra problem. När Spalletti hade tagit ut de elva starka startspelarna så kunde vi på bänken hitta Arthur, Loria, Motta, Aquilani, Pizarro, Baptista och vår legendar Montella. Verkligen en stark bänk med tanke på den ”skadekris” som drabbat de gulröda under senare tid.
De elva män som fick spela från start var Doni; Cicinho, Juan, Mexes, Tonetto; Taddei, De Rossi, Brighi; Perrotta; Totti, Vucinic.
Första halvlek var egentligen ett rejält sömnpiller. Perrotta försökte visserligen på en bicykleta efter några få minuter samtidigt som Genoas bästa chans var ett högt misslyckat skott Thiago Motta. För att värdet av entrépengen skulle leva upp till sitt sanna jag fick istället vår gamla älskling Cicinho ta det hela i sina egna händer.
Cicinho startar anfallet genom att drilla bollen i försvaret tillsammans med Mexes, Juan och Tonetto. Efter att De Rossi fått sin obligatoriska touch på bollen så får Cicinho tillbaka den i högerbacksposition. Det som verkligen är imponerande att se är att när väl brassen drar upp tempot är det Perrotta som är nere och hjälper till. Efter att Brighi deltagit i passningsleken så spelar Totti fri Perrotta som enkelt lägger snett inåt bakåt där vår Cicinho kommer och smäller in 1-0. Sällan får man se ett sådant vackert fotbollsmål och det stora berömmet ska tilldelas firma Cicinho/Perrotta men även Totti för sin fenomenala framspelning.
25:51 slår Cicinho in 1-0 och 26:51 är de sedan slutspelat för brassen. Efter en bortnickad boll faller målskytten ihop och signalerar direkt för värsta tänkbara. Man brukar säga den enes död är den andres bröd och mycket riktigt fick nu nyförvärvet Marco Motta chansen med dryga timmens matchspel. Angående Cicinho så pratas det om dryga två veckors frånvaro men fortfarande tidigt att säga för mycket.
Att sedan Taddei fick en välförtjänt varning i den 30:e minuten som skulle bli väl betydande är allt annat vi märker från första halvlek.
Andra halvlek:
I början av andra får vi se lite av Mottas kapacitet då han liksom en äldre rutinerad back väntar ut sin anfallare och enkelt kan bryta och snabbt vända spelet. Han lämnar över bollen till De Rossi som verkar ha blivit nykär i vissa långa löpningar med boll.
Han löper själv med bollen åtminstone 50 meter innan han slår en perfekt tajmad krossboll till Vucinic på andra kanten. Mirko ser ingen anledning att ta ner bollen som nu flugit in i straffområdet utan drar till på en helvolley som sitter klistrad uppe i nättaket. Var det första målet snygg så var detta i någorlunda samma klass.
Taddei, som inte alls varit med i matchen, får sedan sitt andra gula kort i en situation som inte är så omdiskutabel. Brassen säger bara förlåt och går av utan större protester vilket tyder på att domaren var rätt ute.
Genoa startar att skapa några chanser men har inget flyt i avsluten som gör att Doni enkelt kan fånga upp samtliga bollar. Matchen kändes minst sagt död och när sedan Sculli i bortalaget får sin andra varning känns det som vi redan fått våra tre poäng.
Mycket riktigt så spelas resterande tid mer eller mindre av med få försök av Genoa att komma ikapp. Istället slår Mexes på övertid en lång boll till inbytte Baptista som från kanten driver inåt, går förbi två gubbar och slänger upp den i bortre krysset.
Första målet var fotbollskonst, andra målet var klass, tredje målet var ett fint solonummer signerat Julio Baptista. Inget kunde stoppa Roma idag.
