Venezia-Roma 2-2
Två straffar i matchens slutskede räddade regerande mästarna från en smärre katastrof som kunde betytt slutet på jakten.
Roma räddade, i form av Vincenzo Montella, en poäng från matchen i Venedig alldeles i slutet, just när hoppet började dö ut. Men laget visade återigen sin styrka när de hämtar in ett underläge i slutet, det är absolut ingen slump att det händer gång på gång när Roma spelar.
Roma hade visserligen en del skador och avstängningar som inte hjälpte laget på något vis, men Venezia trodde man väl ändå skulle klaras av relativt enkelt. Totti är fortfarande skadad och missar förmodligen även Parma nästa vecka, Samuel blev skadad på träning i fredags och kunde inte vara med. Han väntas dock vara tillbaka mot Parma. Saknades gjorde till en början även Montella som var småskadad och Capello gjorde bedömningen att det inte var värt att riskera något i en match som resten av laget borde klara av att göra mål på. Zebina var fortfarande avstängd, tack och lov.
Roma dominerade den första halvleken utan att det gav resultat, man pressade och pressade men kunde knappt komma till avslut, och de gånger de gjorde det missade man. Som Delvecchio som från knappt 2 meters avstånd träffade utsidan av stolpen istället för insidan av målburen.
Om den första halvleken var dålig var den andra desto bättre, och alla målen kom också i den andra. Montella byttes in tidigt in den andra halvleken och han fick knappt röra bollen innan hans första målchans kom då han fick en passning av Emerson, vände upp och sköt hårt, strax över mål. Redan minuten efter fick han ett snarlikt läge när han efter en hörna avlossade ett skott som gick precis samma bana som det föregående skottet, strax över dvs.
I den 60 minuten tog Venezia ledningen genom Pippo Maniero som efter stora blundrar i försvaret enkelt rullat in ledningsmålet. Aldair, som skulle markera Maniero, ramlade redan vid mittplan och lät därmed Maniero springa helt utan bevakning i jakt på en långboll. Antonioli sprang ut och skulle boxa undan, men Maniero nickade bollen lätt över en strandan Antonioli och kunde sedan lätt rulla in bollen i öppet mål. I den 79 minuten ökade frustrationen när Venezia fördubblade sin ledning när De Franceschi sköt in bollen under Antonioli. Även här, som så många andra gånger matchen igenom, var Aldair till stor del ansvarig - han skulle aldrig tillåta Magallanes att vända upp och slå passningen till De Franceschi, han borde varit mer aggressiv så hade det aldrig blivit en chans.
Men i den 86 minuten fick Roma en livlina när en Venezia-back använde Batistuta som stege för att nå bollen, vilket självklart är förbjudet. Collina stod mindre än 2 meter ifrån och kunde inte göra annat än att blåsa för straff, en straff som Montella kyligt slog in. Med mindre än 5 minuter kvar så tickade tiden sakta ut för Roma, men tre minuter senare dribblade Cassano sig in i straffområdet och blev fälld av en Venezia-back. Marasco stack in sitt ben emellan Cassanos och vid första anblick tyckte jag att det var solklar straff. Nu har jag sett repriserna om och om igen och jag förstår att det ser suspekt ut - men min mening är att Cassano som överdriver en del inte hade behövt göra det, han hade ramlat ändå. Och med Collina 3-4 meter ifrån händelsen och med ett klart synfält så hade det förmodligen blivit straff ändå. Montella förvaltade den andra straffen också, så var poängen räddad för Roma.
Med tanke på resultatet på San Siro så kan detta ses som ett stort misslyckande. Men det finns två olika sätt att se på 2-2 mot ett redan nedflyttningsklart Venezia - som en missad chans och som att vi närmade oss Inter. Jag föredrar att se det på det senare sättet - för vem hade trott annat än att trepoängs-marginalen skulle vara intakt innan matcherna startade? Inte många, och verkligen inte jag. Det får vi vara nöjda med, och istället samla styrkorna till de 4 tuffa matcherna som är kvar. Förhoppningsvis med Montella, Totti och Samuel från start i samtliga, jag behöver inte den extra dramatiken som kommer när de inte spelar...
