Vinst - till minimal glädje!
Trots en programenlig vinst och vetskapen om vår minimala chans till ligavinst innan matchen så är glädjen långt ifrån påtaglig.
Som ni vet så var chansen till Romas tredje Scudetto minimal innan matchstart. Och inte stegrades förhoppningarna av att Juventus tog ledningen redan efter två minuter. Och när sedan zebrorna ökade på ledningen – samtidigt som Inter tog ledningen i Rom – dryga 10 minuter senare så var säsongen över.
Matchen blev således mer eller mindre ointressant och det präglade även Romas spel som bjöd oss tittare som valde Canal + Blå ett Roma som var tillbaka i ett statiskt och långsamt spel a lá höstens 3-5-2. Kanske ska dock Candelas roll betraktas som en ytterbacksposition men jag tror ändå ni har bilden klar för er.
Torino, som kunde spela ut eftersom Roma ändå inte kunde komma ikapp Juve, stod för det lilla kreativa som första hälften av matchen hade att erbjuda medan Roma, som stod för mest bollinnehav, till synes verkade mest intresserad av att tråka ihjäl motståndarna på bästa Liverpool-manér. Ett par halvchanser skapades dock av Montella och Batistuta. Å andra sidan så skapade även Torino, främst genom Asta, ett par chanser. Sammanfattningsvis så gick ändå första halvlek på poäng till hemmalaget.
Som svar på vårt statiska spel så byttes Cassano in mot en faktiskt rätt så bra Delvecchio. Även Lima kom in istället för Tommasi och Roma formerade numer styrkorna lite mer påminnande ett Roma med Totti. Och Tottis stand-in gjorde absolut inte bort sig utan med hans inträde i matchen så återkom en viss mån av fantasi hos de numera forna mästarna.
Underhållningsvärdet för oss tittare steg alltså om än inte mycket och chanserna långt ifrån duggade tätt. Matchens behållning kom i matchminut 69 då Montella mycket fint spelade underbarnet Cassano helt fri. Och i ensam majestät så svarade han för en otroligt kylig avslutning när han från dryga 20 meter från mål lobbade bollen över en maktlös Sorrentino i Torinomålet med vänsterfoten. VÄRLDSKLASS!!!
För er med gott minne så svarade vår skadade kapten – Francesco Totti – för ett mer eller mindre identiskt mål hemma mot Parma för 3-4 säsonger sedan.
Resterande delen av matchen blev i det närmaste en tjugo minuters lång väntan på semestern. Ett undantag fanns dock och det var då Montella, efter att fint tagit med bollen med klacken, försökte göra en "Cassano". Sorrentino var dock med på noterna den gången.
Efter ytterligare ett par gäspningar så var säsongen så över och ännu en match var programenligt vunnen. Kanske inget direkt missvisande resultat även om jag tycker att ett X speglat tillställningen allra bäst.
Ironiskt nog så gjorde Lazio oss en tjänst i och med vinsten mot Inter, nu slipper vi nämligen kvala till nästa års Champions League.
